Denna dagen en #melfest

I dag är det dags, i kväll klockan 20 på tv1 börjar kalaset. Sju bidrag i varje deltävling, ett antal deltävlingar. Somliga går direkt till final, andra kommer till final via andra chansen. Sannolikt bör somliga bidrag sedvanligt barmhärtigt förbigås med tystnad, trots att #melfest tycks vara ett av mycket få forum som med elegans kan härbärgera hur mycket sentimental pekoral som helst.

Det betyder inte att tittarna har någon plikt att rösta på sådant. Det finns alternativ: I afton är jag rätt övertygad om att de två klarast lysande stjärnorna i hela Scandinavium är Rickard Söderbergs ögon när han äntligen äntrar #melfest-scenen.

Det ska finnas en app att peta på för att rösta, för den som så önskar. Jag har inte utforskat konceptet, men det går att rösta mer traditionellt också, via telefon eller sms. Här är numren som gäller i kväll:

03. Elize Ryd och Rickard Söderberg – One By One
Ring 099-202 03 Sms:a 03 till 722 11 (3,60 kr)
Ring 099-902 03 Sms:a 03 till 729 99 (9,90 kr)

 

Sumérgete en el idioma

Mitt sommarprojekt har inte riktigt kommit igång ännu, det är fortfarande mycket vårtermin kvar och det finns inte tid ännu att ge sig hän åt timslånga språkbad.

Jag pysslar lite med pronomen och försöker få kläm på verbböjningarna, petar med prepositionerna och funderar över den oundvikliga logiken i användandet. Ty den finns där. Det gör den alltid.

Och så letar jag efter en bra tv-serie att bada i. Den bör finnas på Netflix, språket vara modernt och vardagligt, avsnitten mellan en halvtimme och en timme och metastoryn behöver vara rimligt intelligent. Tips mottages tacksamt.

Morrica reflekterar över Game of Thrones

NB: En personlig reflektion, inte recension av den som följer serien med förtjusning. Har vi det klart för oss?

Bra. Jag har alltså gett den ett ärligt försök, flera avsnitt utan att fuska, och hela tiden hör jag i bakhuvudet

 

Mer #melfest

Så fick vi då veta vilka de övriga sexton bidragen i årets svenska uttagning är. Jag finner mig själv fundera över vilka av dessa som kan förväntas upprepa fjolårets trend med svartklädd, knappt rörlig och därmed i det närmaste, mot svart scen och mörka kulisser, i det närmaste osynlig artist. Jag hoppas de flesta väljer en annan modell. Det blir en roligare show om man ser artisten.

Tycker jag, som glad (och svartklädd) amatör

Det börjar bli dags för #melfest igen

I dag fick vi de första sexton artisterna i årets glittrande Melodifestival presenterade för oss. En blandning av kända och (åtminstone för mig) okända namn. Favoriten hittills tävlar i Malmö,

Hittills. Jag väntar fortfarande på att ett speciellt namn ska dyka upp. På torsdag får vi veta vilka som tävlar i deltävlingarna tre och fyra. Hoppet lever och jag håller tummarna.

 

I #Körslaget i kväll:

I kvällens populärkulturella höjdpunkt Körslaget kommer körerna att framföra två verk. Ett de valt själva, ett de tilldelats av produktionen.

#TeamRickard är andra kör ut i kväll, och de kommer framföra två smått ikoniska stycken med en hel del gemensamt:

Dels den magnifika dikten Oh Fortuna minst lika magnifikt musiksatt av Carl Orff

Körledarens motivering till musikvalet är så vacker att jag väljer att kopiera den rakt av:

Denna sång är dels ett requiem över de unga personer som fallit offer för hatets och homofobins bila i olika delar av världen. Men den är också ett uttryck för den gränslösa tacksamhet jag känner över att leva på en plats där jag faktiskt inte blir hängd för att min make sover med armen runt mej.

Det är ingen självklarhet, och jag är oerhört ödmjuk inför detta faktum!

Jag är i lika hög grad över att leva i en del av världen där jag kan stoppa handen i min flickväns ficka och värma mina kalla fingrar i hennes varma hand medan en polisbil långsamt rullar över torget bakom oss, och så tacksam mot Rickard och kören för att de lyfter hur viktigt det är för ett samhälle och för alla individer i detta att de mänskliga rättigheterna respekteras.

De kommer dessutom framföra Michael Jacksons Thriller. Den drygt tretton minuter långa videon är den första videon någonsin som hade premiär på MTV, och den visade vägen för ett helt nytt sätt att smälta samman filmistiskt berättande med musikaliskt:

Hur röstar man? Enkelt: ring 099- 402 02 eller SMS:a Rickard till 72 400 ikväll efter klockan 20

Final i #letsdance på @tv4

Vårens andra stora TV-projekt, Let’s Dance på TV4, avslutas på fredag med en, föreställer jag mig, glittrande final där det inte skulle förvåna mig om de tävlande som åkt ut under seriens gång får dansa ännu en gång framför kamerorna. En av de riktigt stora poängerna med att följa programmet i direktsändning är sociala media i allmänhet, och Twitter i synnerhet. där man inte bara diskuterar det pågående programmet och skvallrar om vad som eventuellt pågår bakom kulisserna, man diskuterar också förändringar man hoppas få se i kommande säsonger.

En av de saker som tagits upp i princip varje vecka, av mig emellanåt men också av andra, är hur fantasilösa TV4 varit när det gäller att sätta ihop de tävlande paren. Man och kvinna; kvinna och man över hela linjen. Inte minsta lilla omväxling.

TV4 har då och då svarat. Ibland har man ställt sig försiktigt positiv till variation i uppställningen, andra gånger har man förhållit sig mer avvaktande. Det första har sällan motiverats, bara kommenterats med glada tillrop och löften om att föra förslaget vidare till programansvariga. Det andra däremot har utvecklats med motiveringar som att man inte tror publiken är redo, att man tror att fokus skulle hamna ‘fel’ och, en rätt udda motivering jag inte förstår riktigt, att det rör sig om ett tävlingsprogram.  Jag föreställer mig att skillnaderna beror på vem som sitter och svarar på Twitterkontot.

Publiken är redo, är TV4 redo? Programmet handlar ju om kärleken till dans, gör det inte?

#letsdance och genustraditionerna

Jag känner mig fortfarande som nybörjare på området TV-tittande, och har ännu inte nått nivån där jag utan att mycket medveten planering och larm i kalender kan hålla den strikta rutin som krävs för att följa tablå-tiderna. För att befästa de färdigheter jag lyckades erövra under de svenska uttagningarna till ESC och inte tappa dem innan själva eventet som sådant nästa lördag, den artonde, följer vi, som jag nämt tidigare, Let’s Dance på Tv4.

En av de stora poängerna med att se programmen när de faktiskt sänds är att man ser det tillsammans. Tillsammans med dem man rent fysiskt är tillsammans med, och tillsammans med alla de som ser det och pratar om det på Twitter, på Facebook. på Tumblr och andra sociala event, så jag finner med glädje att det är mödan värt att planlägga.

Varje vecka lyfts i samtalen på sociala media funderingen kring det här med den väldigt ensidiga könsfördelningen bland dansparen, och svaren från @tv4 är ibland lite kryptiska. Häromveckan förklarade de till exempel att det rör sig om en tävling, och man därför inte kan ha samkönade par. Det är väldigt svårt att formulera sig på bara 140 tecken, så det är fullt möjligt att man menade något helt annat än det som faktiskt blev sagt, men jag får ända ett intryck av att det helt enkelt handlar om att man är rädd om annonsinkomsterna och tror att annonsörerna inte alls är redo för samkönade par ännu.

Jag tror de är redo. Jag tror publiken är redo också. Kanske skulle delar av publiken bli lite förvånade först, det skulle bli diskussioner, artiklar, insändare och ruckade världsbilder. Och det är inte dåligt, i synnerhet inte för den som önskar uppmärksamhet. Och det gör annonsörerna. Jag tror dessutom att det skulle ta de flesta av de förvånade tittarna max två program att upptäcka att samkönade par är minst lika förtjusande att se på när de dansar som mixade par.

Se här, t ex:

 

Utvidgar vårquesten med #Letsdance

Jag har  beslutat att utvidga min vårquest, i väntan på maj och ESC-final och glitter, glamour och festligheter följer jag Let’s Dance på tv4. Bland annat för att jag är smått bedårad av ljuvliga Maria Montezami, dels för att det är ju jättekul med glitter på TV ju!

I dag är första avsnittet, och allt är ungefär som jag hade förväntat mig – de manliga jurymedlemmarna turas om att vara uppmuntrande och rätt konstruktivt kritiska, den kvinnliga är varm, uppmuntrande och hela juryn glittrar trivsamt. Musiken är såhär i början (för det blir väl bättre när de blir varmare i kläderna?) rätt seg, men man har gjort vad man kan för att pigga upp det med låtval. Dansparen är söta och charmerande, det är massor av färger, glitter och paljetter, och somliga, om än inte alla, såklart, dansar faktiskt riktigt bra redan såhär i första programmet.

Men…  för så klart finns en men, är det inte lite enformigt med bara pojke-flicka-par? Jag hade tyckt det var roligare med ett eller annat samkönat par också. Inte av politiska orsaker, utan bara för att det är rätt läckert det också.

Fundera på saken, tv4?

Vår-questen

Vi håller fanan högt, och förutom nybörjarfadäsen med dubbelbokningen vid första deltävlingen har vi sett varenda deltävling, andra chans och planerat in alla finalerna (fyra stycken, tycks det, är det deltävlingar före Den Stora Finalen också?) i kalendern. Att tillbringa lördagkvällen framför en TV-skärm (hej Radiotjänst, den är inte min, men jag är medveten om att ni förväntar er att jag ska betala er ändå numera. För till protokollet att jag inte tycker det är en god idé, och ifrågasätter huruvida det verkligen är en berättigad avgift som faktiskt smakar mer än den kostar och inte bara en moralistisk pekpinne-avgift) har fortfarande nyhetens behag, och det är roligt att planera godsaker att äta till, välja rökelse och diskutera över vilket bidrag som skall få våra röster.

Jag är dessutom väldigt förtjust i programledarparet, de är minst halva nöjet, och ibland mer. I Andra Chansen igår var Gina så vacker i sin vita kostym att jag nästan helt glömde bort att lyssna på bidragen emellanåt, och mellanakten var som vanligt förtjusande:

Det här med #melfest är något jag kommer återkomma till fler år, det erkänner jag förbehållslöst.