På väg

Ungefär nu är jag på väg till första dagen av Projektet. Håller ni tummarna för att det blir av?

Någon frågade varför jag är intresserad av ämnet, och jag svarade att främst är det för att jag inte vet något om saken, trots att så mycket finns att veta. Och precis så enkelt är det. Jag kan svenska, och jag vet en del om hur det går till när man lär sig ett nytt språk, både på kort och på lång sikt. Men jag vet inget alls om hur det svenska språket ter sig för den som närmar sig det från persiskan, eller från arabiskan. Vilka ljud är svårbemästrade, och vilka är busenkla? Hur ligger det till med ordföljden? Använder vi oss av pronomen på samma sätt? Hur uppfattas den svenska prosodin?

.

.

Ah, det finns hur många frågor som helst! Jag hoppas att det jag lär mig under projektet skall göra mig till en bättre lärare, naturligtvis, och jag hoppas innerligt att erfarenheterna skall komma andra till nytta och glädje. Jag kommer nog att blogga en del om saken (jag vet att det låter som att jag tar för givet att det kommer att bli av. Det gör jag inte, men jag tänker som såhär, att tar jag ut glädjen i förskott får jag i bästa fall glädja mig två gånger, och blir det nobben har jag åtminstone fått glädja mig en gång) och om ni vill får ni gärna dela med er av erfarenheter och funderingar kring ämnet.

 

Söndagsdans

År 1961 hoppade den då 23-årige  Rudolf Nureyev av från Sovjetunionen. Det var inte bara hans dans som gjorde honom omtalad, hans charm och hans umgängesvanor bidrog i minst lika hög grad.

Men här handlar det om söndagsdans, så låt oss lämna hans privatliv därhän och istället njuta av honom i en scen från den klassiska Svinsjön: