Uppe med tuppen

Jag har sagt det förr, jag säger det igen – jag tycker om natten. Jag älskar lugnet, stillheten, mörkret, svalkan, de långa ostörda sjoken av tid. Dagar är transportsträckor mot natten.

En konsekvens av detta är att jag har väldigt svårt att hålla med om att det skulle vara lyckosamt för mig när någon ringer mig tidigt på förmiddagen och därmed försäkrar sig – och mig – om att jag inte ‘missar hela dagen’. Det innebär, för mig, en förfärligt lång och improduktiv dag, med ett humör i obalans eftersom jag inte fått tillräckligt med sömn, och därefter en förstörd och lika improduktiv natt eftersom jag kommer vara för trött för att kunna uppskatta den fullt ut.

Men tack ändå. Jag förstår att det var välment. Utifrån uppringarens perspektiv så framstod det som en vänlig gest.

Natt och dag

Åskan rullade mäktig fram över världen i dag, blixtar fräste över den svarta himlen, regnet slog ner, vattnet forsade efter gatorna. Timme efter timme, men så ljusnade himlen, molnen skingrades, fåglarna började sjunga och världen återgick till sitt dagliga vardagstillstånd.

Och det slog mig att för några timmar gav det dramatiska vädret oss nästan en känsla av nattens lugn under dagtid.

Inte så dumt.

.