Saker på gång

I maj tycks det vara något spännande på gång i Malmö. Det handlar om språk, det handlar om möten, det handlar om nätverkande….

och mer kan jag inte säga just nu

#skånelisa i stället för #skolchatt

Det var torsdag i går, och för första gången på mycket länge deltog jag inte i #skolchatt. Inte för att jag inte ville, jag saknade det enormt och i dag känns det inte riktigt fredag, men ibland krockar saker och ting.

Det jag gjorde i stället gav mig också en dos fortbildning, nätverkande och erfarenhetsutbyte, och denna torsdag irl. Det var ju nämligen i går Skåne-LiSA höll sitt första möte! Vi samlades i en föreläsningssal i en av Malmös vackra gymnasieskolor, hälsades välkomna och fick en inspirerande, intressant och informativ föreläsning om språkinlärning, hur det går till när vi lär oss språk, hur de språkliga mönstren förändras under inlärandet av Lunda-forskaren Anna Flyman Mattson.

Jag har förstått att känslan i dagens språk uttrycks #PEPP

#skolchatt för folkbildare: #fbchatt i och för och med och om #folkbildning

Det är onsdag, och på onsdagar klockan 20.00 finns möjlighet för alla som är intresserade av folkbildning att träffas och utbyta erfarenheter, knyta nya kontakter, nätverka på Twitter under hashtagen #fbchatt

Det är ett informellt samtal som förs, och det sker i god folkbildningstradition helt på samtalsdeltagarnas villkor. Det finns inga krav på att man skall vara en erfaren Twittrare, eller en erfaren folkbildare, inga krav på att man måste vara med varje vecka eller hela timmen, tvärtom – man är välkommen med i samtalet när man kommer, och var man än kommer ifrån har man erfarenheter att bidra med som berikar samtalet.

En moderator finns, och dennes uppgift är helt enkelt att hjälpa till så att samtalet flyter, stötta den som är ny och känner sig osäker i sammanhanget, i övrigt är moderatorn en samtalsdeltagare hen också.

Visst låter det lite mysigt? Välkomna in och var med i samtalet!

#fbchatt, studiecirklar och cirkelledare

I morgon är det onsdag, och klockan 20.00 är det dags för #fbchatt igen. Vi närmar oss slutet på året, slutet på höstterminen och de flesta studiecirklarna runt om i landet har eller håller på att avslutas. Studiecirklar är en helt annan slags lärande än det som sker i skolor – det är informellt, individuellt, varierande, omväxlande. Det berör musik, litteratur, filosofi, konst, dans, teater, språk, ekonomi, teknik, matematik, naturvetenskap, friluftsliv, navigation, hälsa, rollspel, kreativitet….

Varje år registrerar sig 1 800 000 kursdeltagare i 280 000 olika studiecirklar runt om i landet, engagerade studiecirkelledare planerar och genomför kurser i alla de ämnen jag räknade upp, och många fler. Det är ett enormt fenomen, landsomfattande och folkbildande. Och att vara studiecirkelledare är något väldigt speciellt som jag unnar alla att prova på minst en gång (jag tänker inte tala om hur beroendeframkallande det kan vara….)

Om det pratar vi i #fbchatt i morgon. Ses vi där?

#fbchatt om forumanvändande

#fbchatt denna vecka. Hur gör vi för att fler folkbildare ska använda de forum vi har för att dela och samarbeta inom folkbildningen? Handlar det om teknikosäkerhet, om att man inte vet vad som finns eller hur man gör? Känner man ett behov av att bli introducerad till tekniken eller kanske är det samarbetskulturen i de olika forumen som känns ovan?

Jag tror det handlar mest om det mänskliga mötet, hur det upplevs, om man upplever att ett möte faktiskt sker, att någon hör ens röst och svarar eller om man snarare upplever att man ropar i mörker.

Om detta pratar vi på Twitter i #fbchatt i morgon.

Ses vi där?

#fbchatt #folkbildning och #kultur

Den nya onsdagstraditionen heter #fbchatt. Den äger rum på Twitter, varje onsdag mellan 20.00 och 21.00 och alla som överhuvudtaget har minsta anknytning till folkbildning, har erfarenheter man vill dela med sig av eller bara är nyfikna på vad folkbildning är är välkomna. Varje vecka, då och då, hela timme eller bara en stund går lika bra.

Första veckan pratade vi om nätverkande och vad vi kan vinna på att nätverka, individuellt och tillsammans. Förra veckan pratade vi om bibliotek och böcker och läsande. Den här veckan pratar vi om en annan av de riktigt tunga bitarna inom folkbildning, nämligen kultur.

Folkbildning och kultur hör oupplösligt ihop. Rent formellt ser det ut såhär:

I folkhögskolornas styrdokument står om folkhögskolors uppdrag att ”bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet”, och i styrdokument för studieförbund finns exakt samma formulering. Folkhögskolans dokument beskriver det såhär, när tanken utvecklas:

Folkbildningens uppgift att främja det svenska kulturlivet ska vara oförändrad. Folkhögskolor och studieförbund kan fungera som lokala och regionala drivkrafter för amatörkulturen i dess olika former i samverkan med kommunala och statliga kulturinstitutioner. De kan vara arenor där deltagare inte bara upplever kultur utan också skapar kultur

I praktiken innebär detta allt från visskolor via fotokurser på distans till konstlinjer, teaterlinjer, danslinjer, skrivarkurser och mycket mer. Horder av människor ägnar ett år eller två av sitt liv åt att gå på folkhögskola och utveckla och skapa kultur, kontakter knyts, nätverk växer fram, förutsättningar för ett liv som kulturarbetare skapas och stärks genom folkhögskolors verksamhet.

I studieförbundens styrdokument utvecklas grundtanken på ett lite annorlunda sätt, eftersom studieförbundens verksamhet och förutsättningar ser annorlunda ut:

Studieförbunden som kulturbärare lyfts fram. Det handlar både om att erbjuda kulturupplevelser och eget skapande. Kulturintresset ska breddas och delaktigheten i kulturlivet främjas. Samverkan mellan olika aktörer inom kulturområdet ska eftersträvas och den lokala amatörkulturen ägnas särskild uppmärksamhet. Studieförbunden ska möta det mångkulturella samhällets utmaningar genom att främja ömsesidig kunskap och förståelse mellan olika etniska, religiösa och kulturella grupper i samhället. En annan viktig målgrupp för studieförbundens insatser är de i Sverige erkända nationella minoriteterna (samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar)

Utan att förminska den kommunala musikskolans betydelse för det som kallas Det Svenska Musikundret så går det knappast att överskatta hur viktigt det är med de replokaler, instrument, instruktörer, kontakter och scener studieförbunden tillgängliggör runt om i landet. Och det är inte på något vis begränsat till musik – spegelsalar för dans och kampsport, brännungnar för keramik och porslinsmålning, språkkurser, datorkurser, bokcirklar, hantverkskurser av alla tänkbara slag, målarkurser, kurser i att renovera gamla hus, binda tunnor, idéhistoria, släktforska, baka, laga mat, hushållsekonomi, filosofi, företagsekonomi, snickeri, trädgårdsskötsel, Cirklar som speciellt riktar sig till vissa åldersgrupper, barncirklar, cirklar för daglediga…. Endast fantasin sätter gränser, och knappt den ens en gång.

Kulturens betydelse i folkbildningen, och folkbildningens betydelse för kulturen, är ämnet för veckans #fbchatt. Onsdag klockan 20.00 på Twitter. Vi ses där, inte sant?

Den mänskliga faktorn

I morgon är det dags för ännu ett evenemang denna evenemangsrika höst – Geekgirl Meetup Öresund går av stapeln i Malmö. Jag ser fram mot det. Senaste Geekgirl Meetup missade jag då något annat dök upp i sista sekund, men jag har hört sägas att det var väldigt givande.

Nyss hemkommen från konferensen FlexLär i Stockholm reflekterar jag än en gång över hur det mest värdefulla jag bär med mig från varje konferens är alla möten med människor. Inspirerande föreläsningar, intressanta utställningar, lärorika föredrag, seminarier som väcker tankar och ny forskning är värdefullt på många sätt, och jag uppskattar det innerligt. Det uppdaterar mina verktyg och gör mig (hoppas jag) bättre på många sätt som (hoppas jag också) kommer elever och kollegor och skolan till godo, men det är möten med människor som glittrar som slipade ädelstenar i mitt hjärta när jag lämnar konferenser.

Den här gången hade jag dessutom ynnesten att få konferensen inramad med två extra dyrbara möten – kvällen innan träffade jag underbara vännen Helena von Schantz på ett supermysigt litet fik, vi pratade och pratade tills en bra stund efter de stängt (förlåt personalen!), och medan jag väntade på tåget hem hann jag hälla i mig koffein med dyrbara vännen CrimsonAnna som dessutom helt omtänksamt såg till att jag kom till rätt perrong vid rätt tidpunkt och hamnade på rätt tåg som gick i rätt riktning så jag kom hem.

”It might be irrational of me, but human beings are quite my favourite species.” ~The Doctor

Bjuder på kaffe

Det tycks vara en ny trend på gång i konferenssverige – det ges pauser men inget kaffe. I närheten finns restauranger eller automater där konferensdeltagare kan köpa kaffe.

Väldigt tom mugg

Jag ser ett par nackdelar och ett par fördelar med detta, från konferensanordnarperspektiv. Nackdelarna är dels att man tar bort ett socialt smörjmedel. Det ger en samtalsöppning, ett naturligt möte när man skickar varandra mjölken och småpratar om kvaliten på kaffet. Är det ekologiskt? Var kommer det ifrån? Fairtrade?

En annan nackdel är att konferensdeltagarna faktiskt skingras, går iväg ifrån de viktiga möten och nätverkandetillfällen som annars utgörs av pauserna.

Fördelarna är givetvis praktiska och ekonomiska.

Men nog ser den ledsen ut, min hållbara men tomma mugg?

Känner ni?

.

Något händer. Känner ni det också?

Något händer med den splittrade skolvärlden. Det slås små trådar av kommunikation, av möten. Det vävs stillsamt nätverk, det förs samtal. Det delas erfarenheter. En och annan klassrumsdörr lämnas välkomnande på glänt.

Något återupprättas. Något fogas samman igen.

Jag undviker medvetet metaforer som ‘växer fram’ eller ‘uppstår’, ty det som pågår sker inte av sig själv. Processerna må vara organiska och informella, men startas och hålls igång av människor som aktivt bidrar. Som kliver fram och tar plats. Som vänder och vrider på saker, som går runt och ser från den andra sidan. Som vågar riskera att kliva utanför koncesus. Och människor som nickar välkomnande åt den som försiktigt kikar in, som vinkar fram och visar att här finns plats för en till.

Det finns en prestigelöshet som jag upplever som ny. Rektorer, forskare, lärare, studenter och fackligt aktiva samtalar med varandra utan att någon ‘för ordet’ eller ‘sätter agendan’. Den som bara vill lyssna är lika välkommen som den som vill tala, och lika välkommen att ta sin plats som talare när tiden känns mogen för det.

 

Höstkalendarium

Som jag sa häromdagen, nu börjar vi planera hösten. Den 4-5 oktober kommer jag att åka till Stockholm för symposium på temat Lärarrollen i svenska som andraspråk:

 Årets symposium har temat ”Lärarrollen i svenska som andraspråk”, där lärarens betydelse för språkutvecklingen kommer att stå i fokus, liksom språkets roll i kunskapsutvecklingen inom ämnesundervisningen. Hur den nya läroplanen och de nya kursplanerna kan implementeras kommer också att behandlas med tanke på hur språk- och kunskapsutveckling kan integreras i skolans undervisning.

Visst låter det intressant och spännande? Jag ser fram mot seminarier och föreläsningar, såklart, och jag vore inte jag om jag inte särskilt såg fram mot att få träffa massor av människor. Alldeles särskilt ser jag fram mot att få glädjen att träffa Anna Kaya!

Whoopdidoo!