Det är snart Halloween. Det är en viktig högtid då Oden och hans följe av döda krigare jagar över världen för att driva bort troll och annat som behöver drivas bort, även om den först rätt nyligen kommit tillbaka till oss här i norden efter att ha varit lite bortglömd i några hundra år.
Och den allra viktigste traditionen att högtidlighålla är just All Hallows Read. Ge någon en läskig bok. Ge flera någon flera läskig böcker. Ge dig själv en läskig bok.
I går morse var det åter dags för sista lektionen för terminen med engelska 7. Som traditionen på Hvilan bjuder samlades vi, alla kursdeltagare i de universitetsförberedande avslutningsklasserna, undervisande engelsklärare, vår formidable musiklärare, seniorklasserna och fler ändå i Gröna Salen för att sjunga julsånger. Det är en lektion att se fram mot hela terminen!
Vi sjöng på engelska, och om jag får säga det själv var vi nästan i klass med Rickard Söderberg när vi sjöng O Holy Night.
men jag tror höjdpunkten var när elevrådets ordförande traditionsenligt intog scenen och reciterade Neil Gaimans Nicholas was.
Folkhögskolor är härliga ställen, och jag tror det kan vara så att Hvilan är en av de allra härligaste.
*phew*
Känslan är lite som känslan efter en trevlig fest, när gästerna gått hem och man sitter och bara är, ser sig om på röran omkring sig och funderar över vad man kan vänta med till nästa dag, och vad man måste ta hand om nu. Man är trött, det är skönt att sparka av sig skorna och vifta lite på tårna, kanske gör man sig en kopp kaffe eller te, smakar lite på det sista av efterrätten trots att man egentligen är för mätt.
Biblioteket är inte alls klart än, men konturerna börjar kunna skönjas, vi börjar få en överblick både av hur det kan komma att faktiskt bli och vad vi kommer behöva komplettera med. Belysningsfrågan är intressant, och trots att fönstret är ett norrfönster så behöver vi ha blekningsrisken i åtanke när vi placerar bokhyllorna. Bäddsoffan behöver inte bara placeras så att man kan sitta i den (eller ligga i den, vilket faktiskt är bekvämare) och läsa, den behöver också kunna fällas ut så att nattgäster kan ligga bekvämt, och ta sig upp i halvmörker utan att bryta armar och ben.
Så där behöver finnas golvyta. Och så en matta av trevligt slag. Och belysning. Karusellen kommer att få flytta in dit också. Den är en litterär referens, och ska stå i den svarta hyllan.
Vi är på väg. Inte framme, men på väg. Det finns mål och mening med vår färd, och vägen är mödan värd.
Svaret på frågan är ja, det var avsiktlig. Det förra inlägget har många referenser och få källhänvisningar. Det finns en tanke bakom det.
Och det finns ju faktist genvägar
.
Trots att jag rekommenderat människor till höger och vänster att se programmet Du är Googlad glömde jag själv, i god Morricansk tv-tradition, bort att se det. Lyckligtvis lever vi i ett förlåtande tidevarv, programmet går i flera repriser och finns därtill på Svtplay.
Så nu har jag sett det.
Vi har pratat om det många många gånger, inte sant? Internet är inte ett privat vardagsrum, inte ett intimt hörn på favoritfiket, inte ens den relativa avskildheten man kan uppleva i ett dubbelsäte på tåget avskild från dem omkring av höga ryggstöd och hjulens dunkande mot rälsen.
Internet är lika offentligt som ett torg, som en myllrande marknadsplats, fylld med försäljare, ficktjuvar, gycklare, ungdomar som visar upp sig för varandra, tiggare, charlataner, människor som möts, sluter affärsavtal, knyter kontakter, umgås, smyger med relationer man helst velat hålla utanför det allmänna medvetandet. Givetvis är samhället skvallertanter där, och alla andra som tycker om att prata om och hålla reda på vem som eventuellt gör vad.
Arbetsgivare googlar arbetssökande och arbetssökande googlar presumtiva arbetsgivare. Människor googlar människor de möter och finner lite intressanta av en eller annan anledning. Elever googlar lärare, och lärare googlar elever. Föräldrar googlar barn, och jag skulle inte bli det minsta förvånad om barn googlar föräldrar.
Och rätt som det är dyker skvallertanternas giftgröna viskningar upp i sökresultatet. Baktalets gallgula konsekvenser kan drabba hårt i många år efter att det spreds.
Så ser dagens verklighet ut. Man kan bli arg och ledsen och upprörd och förtvivlad och tycka att det är fel och sjukt och vansinningt. Och det kan man ha en definitiv poäng i, men det ändrar inget.
Budskapet i programmet är enkelt, men viktigt:
Vårda din digitala profil! Aktivt och kontinuerligt. Visa vem du är i det offentliga samtalet, med de bilder och länkar du delar, med vilka artiklar du länkar till och kommenterar på. Det är inte svårt, och det tar inte särskilt mycket tid när man väl fått kläm på’t, men det gör skillnad.
Ty du är googlad, och det är inte det sämsta.
.
I morgon, dvs onsdag, åker Hvilans pedagoger norrut. Mina kollegor och jag åker hela vägen till Eslövs Folkhögskola för en pedagogdag. Det är ett trevligt folkhögskolepåfund, arrangerat av SFHL men öppet för alla, oavsett facklig anknytning, som helt enkelt innebär att vi träffas, en stor skock av oss från diverse Skånska folkhögskolor, lyssnar till en föreläsare eller två och pratar med varandra, äter tillsammans och i största allmänhet nätverkar och bondar glatt.
Jo, jag hör också att det börjar låta som om vi bara ägnar oss åt rena nöjsamheterna här nere, och man kan verkligen fråga sig om vi hinner med att bedriva någon undervisningsverksamhet överhuvudtaget. Svaret är att jodå, det är klart vi hinner!
Vi läser saker som
.
.
och
.
.
Vi ser Narnia, vi fascineras lite över vilken skillnad ett enda litet s kan göra och suckar en aning över hur snårig vägen genom lästalen i matematiken kan vara.
Förutom i morgon, då ingen undervisning sker på skolan och jag hoppas att många tar vara på dagen och ägnar den åt rekreation och roligheter, även om jag anar att det kan bli så att det förekommer en del läxläsande och pluggande också.
Här ser ni mina bussböcker för resten av terminen. Jag har precis hämtat ut paketet, och helgens utmaning består således i att INTE börja läsa i någon av dem förrän bussen rullar ut från hållplatsen ungefär sådär halv åtta på måndag morgon.
Det är en utmaning som heter duga!
Det är inte bara IDOL som närmar sig, All Hallow’s Read står också för dörren. Det är en tämligen nyinstiftad högtid som traditionsenligt firas genom att man ger varandra skrämmande böcker eller berättelser. Jag kan inte ge er alla varsin bok, hur gärna jag än skulle vilja. I stället tänkte jag att jag ska försöka ge er små berättelser här, en om dagen fram till Halloween.
Vi börjar med en originaldikt:
Tidigt om sommaren, just när den är som skirast och vackrast, delas ALMA ut, men redan nu får vi veta vilka som nominerats. 184 kandidater från 66 länder kommer nu att granskas och utvärderas av juryn, och den 20 Mars får vi veta vem som till slut tilldelas priset.
ALMA är förkortningen för the Astrid Lindgren Memorial Award, och det är inget mindre är världens största litteraturpris till författare för barn- och ungdomslitteratur:
Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne delas ut årligen. Prissumman är fem miljoner svenska kronor, vilket gör det till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman signalerar att barns och ungas läsning är av största vikt. Summan ska också inspirera verksamma inom området.
Priset delas ut till författare, illustratörer, berättare och aktiva inom läsfrämjande arbete. Priset kan gå till en enda mottagare, eller delas ut till flera, oavsett språk eller nationalitet […]
I Astrid Lindgrens anda
Astrid Lindgren talade för fred och demokrati och mot alla former av våld. Hon deltog i samhällsdebatten som opinionsbildare i tal och tidningsartiklar. Hennes djupt humanistiska anda genomsyrar även hennes böcker. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne ska gå till personer och organisationer som verkar i hennes tradition och som värnar demokratiska värderingar.Barn har rätt till god litteratur – underhållande, nyskapande, provokativ och komplex. Astrid Lindgren var en förgrundsgestalt i utvecklingen av barnlitteraturen som konstform. I verk som Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta och inte minst genom den revolutionära Pippi Långstrump vidgade hon gränserna för barnlitteraturen. Litteraturpriset till hennes minne belönar konstnärlig verksamhet av högsta kvalitet.
Litteratur i ordets vidaste bemärkelse
Författare belönas för hela sitt författarskap, inte för enskilda verk. Men man behöver inte ha skrivit ett ord för att komma ifråga – även illustratörer och berättare kan belönas. Priset kan också delas ut till personer eller organisationer som arbetar med att stimulera barns och ungas läsande. Endast nu levande personer kan få priset.
Det är ett tag innan vi får veta vem som vinner, men alldeles oavsett vem eller vilka som faktiskt får priset i början av sommaren är listan av nominerade oerhört spännande och inspirerande. Jag känner inte igen alla namn, ska jag vara ärlig är där förmodligen fler namn jag inte känner igen än motsatsen, och det känns ungefär som att upptäcka att bokhyllan man just botaniserar i visade sig ha en hel sektion till som man inte såg förrän man kom nära (man kan t ex föreställa sig att där stod en stor och bladrik krukväxt i vägen).
Neil Gaiman, nominerad för andra året i rad, beskriver upplevelsen av att nomineras såhär:
This is my second year on the Astrid Lindgren longlist, and I’m a strange mixture of thrilled to be picked and honoured to be in such company. Just as thrilled as I was last year, in truth.
Last year Shaun Tan won, which made me feel that the award was going to the best people. With a longlist of 184 people I feel less like I’m in competition for an award and more like I’ve been told I’m part of a club of people who’ve been doing the right thing.
Making fiction for children, making books for children, isn’t something you do for money. It’s something you do because what children read and learn and see and take in changes them and forms them, and they make the future. They make the world we’re going to wind up in, the world that will be here when we’re gone.
Which sounds preachy (and is more than you need for a quotebyte) but it’s true. I want to tell kids important things, and I want them to love stories and love reading and love finding things out. I want them to be brave and wise. So I write for them.
And I’m honoured to be part of the club.
(Att skapa historier för barn, att skapa böcker för barn, är inget du gör för pengarna. Det är något du gör för att det barn läser och lär sig och ser och tar in förändrar dem och formar dem, och de gör framtiden. De gör världen vi kommer att hamna i, världen som kommer att finnas här när vi är borta […] Jag vill berätta viktiga saker för barn, och jag vill att de ska älskar berättelser och älska att läsa och älska att upptäcka saker och ting. Jag vill att de ska vara modiga och kloka. Så jag skriver för dem)
Och han är inte den ende som talar klokt om betydelsen av att vara en av de nominerade. the Guardian skriver om de brittiska nominerade här och så snart jag hittar den tidning eller de tidningar som skrivit om de svenska nominerade kommer jag uppdatera med en länk dit också.
Två paket fyllda med böcker har anlänt. Det är höstens och vinterns böcker som har anlänt, och det är min semesterläsning:
Ja, för det är ju lite det som är poängen med den här serien – sommarlov är ett privilegium, men det är inte synonymt med semester. Elever har sommarlov, och medan de har sommarlov har vi utrymme och tid för det där som vi inte har tid för under läsåret – att planera det kommande, att ta del av forskning och läsa in oss på den kurslitteratur vi planerar att använda. Och semester.
You're no different to me 