404 Not Found

Ni vet hur det kan vara, inte sant? Ibland blir man bara genuint lycklig över en 404.

Se här!

Litterära referenser FTW!

Annonser

Genom Dalarna bakom ett godståg

Vårt tåg lunkar långsamt genom februarikvällsmörkret. Framför oss dunkar sig ett godståg fram som godståg plägar, långsam, stadigt på väg mot sin destination. Och jag tänker, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att vore det inte en vinst för alla med dubbla spår i ett järnvägsnät som gjorde skäl för namnet nät? Vävt på längden och på bredden över landet, så att man smidigt och snabbt kan transportera gods på ett spår och passagerare på ett annat, från och till även de idylliska små inlandsorterna?

Det känns som ett tillfälle så gott som något att sammanfatta intrycken från #ngl2012

Konferensen var liten och långsam, det var långa pauser och gott om tid att mingla, prata, mötas och faktiskt  både påbörja och utveckla samtal. Det tog åtminstone spattiga mig en stund att komma in i detta, jag stressade runt som ett skållat troll i god konferenstradition men föll så småningom in i tempot. Och så plötsligt hände något som fick mig att inse att de här akademiska kvartarna i början av varje session var en gåva till oss besökare.

Det som hände var helt enkelt en Trekkie som blev glad över att jag uppskattade hans blinkning till eventuella mednördar i publiken (We have seen a lot of Data) och att det fanns utrymme för det vindlande samtalet om skönhetens betydelse för känslan i upplevelsen, skridskoåkning på Amsterdams kanaler, sorg och gravitation som följde. Det har jag aldrig tidigare upplevt på en konferens, och jag insåg att jag hade hunnit ha flera sådana samtal. Utan att missa några presentationer.

Wow!

Presentationerna jag tagit del av har varit intressanta, relevanta, roliga, tankeväckande och inspirerande. På bussen (jag vet fortfarande inte hur man betalar på bussarna i Falun, förvirrade turister tycks få åka gratis) till tåget pratade jag med en konferensdeltagare som uttryckte att hennes huvud var så fullt av nya tankar att det kändes som om det skulle explodera! Jag upplever det annorlunda, många nya tankar svävar i min hjärna, men kanske tack vare upplägget så rör de sig lugnt och harmoniskt, bekantar sig med de tankar som befunnit sig där ett tag och verkar finna sig väl till rätta.

Jag är mycket nöjd med konferensen, men, är jag rädd, en förfärligt tråkig medpassagerare till min stackars medresenär på det tåg som nu fått upp farten.

Nördspaning – år 2012

För ett par år sedan diskuterade vi, mest på Mats blogg, det här med att vara en nörd, och vad det egentligen innebär.

Handlar det om att ha ett intresse man ger sig hän åt, eller om att samla på något, eller om att initierat känna till och kunna diskutera för- och nackdelar med detaljerna i ett eller annat, stallets betydelse för lyssnarupplevelsen vid olika inspelningar av samma gitarrstycke t ex?

Ämnet kommer upp då och då. Nördar fascinerar och skrämmer, de framstår som exotiska fåglar, ovanliga och spännande med obegripliga läten och udda rörelsemönster. Medan TV-serier som the Big Bang Theory öppnar vägen för ett accepterande av nördskap koketterar allt fler män med en lagom salongsnördighet, hävdar djupgående nördrötter och visar stolt upp stiliga samlingar av nördartefakter (om den är nyligen köpt på e-bay eller faktiskt framgrävd ur pojkrumslämningar behöver ingen veta), och umgänget med tvättäkta ärkenördar odlas.

Hur känner man då igen en ärkenörd, i en värld där alla går omkring i trendiga nördbågar och fluga och pratar om svarta hål och Tolkien? Iain M Banks beskriver det väl – nörden har helt enkelt ett helt annat fokus än salongsnörden. Nörden nördar inte för att jaga kredd, utan fokuserar på helt andra aspekter i livet. H*n mäter inte sitt värde mot grannens genom att jämföra storleken på bil eller garage:

He was, in human terms, somewhere between a total geek and very cool. His geekiness was that bizarre failure to care about the one thing that everybody agreed really mattered: kudos, while his coolness came from the same source, because not caring about kudos – not obsessing about it, not chasing it down wherever it might be found, not constantly measuring one’s own coolness against that of one’s peers – was in itself kind of cool.

the Algebraist

Risken finns att nörden inte ens lägger märke till trendige grannens bil. Eller garage. Eller ens grannen själv, såvitt man kan se, oavsett dennes glasögonbågar. Inte för att nörden avser vara ohövligt, utan bara för att h*n, som sagt, lägger sitt fokus på annat. Trots detta finns anledning att lyssna till Charles J. Sykes goda råd:

Be nice to nerds. Chances are you’ll end up working for one.

 

Föredettingar

En före detta nörd… En före detta hårdrockare… En före detta raggare…

Uttrycket före detta förbryllar mig. Visst är det så för oss alla att vi går igenom faser, perioder när vi identifierar oss med ett eller annat, men att kategorisera sig själv som ‘före detta’ något ger mig känslan av att det handlar om något mer än en genomgången fas. Jag får en känsla av avståndstagande, av ett behov av att tydligt markera distansen till denna fas inför någon. Vem? Sig själv? Omvärlden? Människor man kände sig underlägsen när man befann sig i fasen?

Jag vet inte, men det markerade avståndstagande gör mig smått orolig för hur man bemöter människor som faktiskt tillhör den subkultur man under fasen identifierade sig med. Allt från lagom överseende, överlägset klapp på huvudet, ‘lille vän, du kommer över det, se på mig, nu är jag alldeles normal!’, till rent förakt, ‘klipp dig och skaffa dig ett jobb, du är för gammal för sånt där nu!’, förekommer, och det är lite olyckligt.

Jag undrar varför det är så?

International Suit Up Day

Plugghäst

Nivågrupperingar är på tapeten igen, och möter motstånd från många håll. Mycket talas om högpresterande elevers roll som inspiration och draghjälp, om lågpresterande elevers behov av stöd och om risken för stigmata. Högpreseterande elevers behov av stimulans nämns ibland, men det som bekymrar mig att det talas så tyst om är den sociala aspekten.

Det är inte helt ovanligt att intelligenta begåvade elever  sätter sitt ljus under skäppan för att passa in. I ett social klimat där normen inte ger utrymme för akademisk strävan kräver det väldigt mycket från en tonåring att visa sidor som inte accepteras i den kontext där man lever. Det kan vara minst lika stigmatiserande att vara den duktiga som att vara den trögtänkta, och risken för hån och utfrysning bör inte underskattas.