Spontanopera

Ja, spontant operabesök, snarare. Jag och fina flickvännen fick plötsligt fribiljetter till genrepet av Malmö Operas uppsättning av Greve Ory, och hade möjligheter att tacka ja. Tänk vilken lyx att leva i en region där kultur faktiskt finns så nära till hands att en vanlig November-tisdag plötsligt kan förgyllas av kultur!

Det är inte alla förunnat.

Har ni tillfälle och möjlighet, se den. Det är en rolig, lättsam historia med såväl bondfångeri, kärlek och sex som genomtänkt, kreativt nyttjande av scenens och salongens spatiala möjligheter.

#MrsDanvers #blogg100

Jag läste Rebecca första gången någon gång i tonåren. Det var före Internet, och jag läste som jag gjorde i den åldern, utan att prata med någon om boken jag läste. Det tog därför några år innan det gick upp för mig att Mrs. Danvers inte alltid självklart uppfattades som jag uppfattat henne – en kvinna i sorg, som förtvivlad, närmast galen, desperat försöker behålla åtminstone minnet av sin älskade intakt. Jag uppfattade den övriga tjänarstaben som sympatiska, stöttande i hennes sorg, och den unga berättaren som oförstående, taktlös, korkad och känslokall mot stackars Mrs Danvers när hon tolkade sorgen som hat och drev den sörjande kvinnan in i en situation där hon till och med förlorade föreställningen om att ha varit älskad, och helt tappade förståndet. Som jag grät när Mrs Danvers med det brustna hjärtat krossat i småsmulor tog livet av sig och sin älskades hem!

Jag blev mycket förvånad när jag fick veta att andra som läste boken fann något helt annat.

Min sympati för den förtvivlade kvinnan har alltid bestått, och Nanne Grönvalls tolkning av henne gjorde inget för att förändra den saken. Sån sorg, sån förtvivlan i rösten när hon sjöng om sin älskades rastlösa hjärta, om sin saknad och omöjliga längtan!


Äntligen Alcina

I kväll är det äntligen dags – vi ser Alcina i regi av finaste Rickard Söderberg och jag är galet uppspelt!

Vädret tvingar mig att tänka om vad gäller skor, och oss att tänka om vad gäller valet av kläder, men det gör detsamma – det viktiga händer på scenen.


 

#fbchatt och kulturen

Vi ska gå och se Trollflöjten i april, jag, kollegor, ett antal kursdeltagare och elever. Att gå på opera är en annan upplevelse än att gå på bio eller på teater, det kan kännas främmande för den som aldrig gjort det. Det finns föreställningar om vilka som besöker operaföreställningar, om musiken, om att det är svårt att förstå det som utspelas på scenen. Det kan kännas både främmande och skrämmande, och vi förbereder oss på flera sätt. Vi pratar om vad vi ska ha på oss, om vad som förväntas av oss när vi kommer dit, vad vi behöver veta för att slippa oroa oss för konstiga blickar; vi pratar om den berättelse som kommer utspelas på scenen, i vilket sammanhang den skrevs och vi kommer lyssna på en del avsnitt för att, den vårkväll när vi träder in i den glittrande salongen, vara redo att ta in upplevelsen.

I #fbchatt denna vecka pratar vi om just detta, om det fjärde syftet med statsbidraget:

bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.

Hvilan gör vi det bland annat, men inte bara, genom operabesök. Hur gör ni? Välkomna att vara med i samtalet på Twitter klockan 20.00

Kändisar

Jag köpte mig en Faktum häromdagen, men har inte riktigt haft ro att bläddra i den förrän alldeles nyss, när jag plockade upp den och flippde igenom den lite översiktligt sådär ni vet som man gör. På det första uppslaget där jag stannar till möter mig ett bekant ansikte – Rickard Söderberg talar om operahus och sin väg till att bli operasångare. På nästa uppslag där jag stannar till möter mig ett bekant ansikte – Alotta Riot talar om roller derby och vad sporten betyder för henne.  Det förvånar mig inte att möta just dessa två på samma plats, de har mer gemensamt än att de råkar vara i samma tidning – båda är generösa, omtänksamma personer med stora hjärtan och lika stor klokskap.

Jag ser fram mot att ha ro att faktiskt sätta mig och läsa artiklarna, ja, resten av tidningen också. Vem vet vilka fler överraskningar som väntar mig bland sidorna?

 

Har man tur blir det kul

Via Martin Ezpeletas blogg upptäcker jag hur kul det kan vara att drälla omkring i ett shoppingcenter, åtminstone i Buenos Aires:

Fullständigt ljuvligt!

Misshandlad

Mannen på bilden heter Rickard Söderberg. Han är en av de trevligaste tenorer jag någonsin träffat, han är snäll, omtänksam och rolig. Han är engagerad i kulturpolitik, miljöfrågar och HBT-frågor, och är sällan sen att uttala sig till stöd för utsatta.

Idag blev han misshandlad när han cyklade genom det kalla skånska regnet på vägen till sitt jobb på Malmöoperan där han repeterar Madame Butterfly.

Ett par män i 65-årsåldern öste sin ilska över honom när han stod och väntade på grönt ljus vid ett övergångsställe. De sparkade på cykeln så att han föll omkull.
– Och sedan fortsatte gubben att puckla på mig. Men det värsta var när de sedan skrek ”dra åt helvete”, de var helt vansinniga och jag blev jätteskärrad.

Allvarligt talat, jag läste häromdagen om hur brottsligheten ökar bland sextioplussare men det här är ju löjligt. Hur är det möjligt att reta sig så till den milda grad på en man som ser ut som en julängel och ägnar sin tid åt att göra världen lite vackrare för oss alla?