Om Rosengårdsskolor

uttalar sig den socialdemokratiske stadsdelsnämnsordföranden i Rosengård Andreas Konstantinides:

Andreas Konstantinides har haft det politiska ansvaret i Rosengård i nio år och därmed även ansvaret för att inte mer har hänt.

– För första gången har vi nu tjänstemän som vågar, som är engagerade och driver frågorna starkt. Har vi inte det händer ingenting oavsett vad vi politiker vill driva.

Han nämner stadsdelschefen Eva Ahlgren och barn- och ungdomschefen Jytte Lindborg som de starka pådrivarna. Men även att det finns politisk enighet att allt måste göras om.

Det stämmer det han säger, politiker och tjänstemän måste hjälpas åt att dra åt samma håll för att man ska komma någon vart. Om han hade stannat där tror jag ingen sagt emot honom, men Konstantinides går vidare och pekar även ut rektorerna, lärarna och förskollärarnas ansvar i skolsituationen:

Att förskolan och skolan har misslyckats hävdar han är skolans eget fel.

– De kommer bara med bortförklaringar. De skyllde på Rosengårdsbornas socioekonomiska situation, på kravaller, stenkastning och bränder. Rektorerna har dessutom kört sitt eget race. Många gånger har jag frågat dem om vi kan fortsätta så här men förändringsbenägenheten har inte funnits, säger Andreas Konstantinides.

I mars i år hade Rapport ett inslag om situationen på Rosengårdsskolan med anledning av den rapport från skolverket Konstantinides refererar till i artikeln. I reportaget fick vi veta att skolledningen hittade två orsaker till elevernas dåliga resultat: den socioekonomiska situationen i stadsdelen och det faktum att en av fem elever är nyanländ till Sverige. Tyvärr ligger inte inslaget kvar, så ni får bara ett torftigt referat av rektorns uttalande om skolsituationen:

“den här skutan kommer att vändas. Den kommer inte att vändas på ett år eller två år, men det kommer att se väldigt mycket annorlunda ut i framtiden.” Reporterns påpekande om hur detta tidsperspektiv innebär att ytterligare årskullar kommer att offras viftas bort: “Nä, jag vill inte säga offrar, för att jag menar att få en 100 procentig måluppfyll… eller få  en mycket kraftig ökning, det tar tid, allting tar tid. Alla förändringar tar tid.”

Jag sade i samband med reportaget, och jag säger det igen:

 skoltid är relativt – rektorn och lärarna har sin hemvist i skolan, deras tidsperspektiv rör sig över tjogtals år och att tänka sig en stegvis förändring, där lärarna kan känna sig trygga med varje steg och man provar sig fram tycks rimligt och genomförbart.

Elevernas perspektiv ser annorlunda ut. För den som, i likhet med eleverna i Rapport-inslaget, går i åttonde klass finns inte mycket tid att vinka på. En förändring som träder i kraft om två år är ingen förändring för eleven, som lämnat skolan vid det laget. Om förändringen ska vara till minsta nytta, ur dessa elevers perspektiv, måste den ske nu.

Konstantinides säger samma sak. Förändringen måste ske nu.

 Till dem som inte vill förändra har han sagt att passar det inte kan de söka jobb någon annanstans.

– När jag sa det blev det alldeles tyst i salen. Men vi måste alla ta vårt ansvar och inse att vi har gjort fel, allihopa, och att det nu inte finns någon återvändo, säger han.

Givetvis har det kommit reaktioner. Elisabeth Elgh, moderat och tidigare vice ordförande i Rosengårds stadsdelsfullmäktige under flera år, deklarerar:

-Övriga politiker borde kräva hans avgång. Genom sitt uttalande har Konstantinides avhängt sitt förtroende och hans attityd mot personalen är skrämmande. Hur tror han att de ska uppbåda motivation och engagemang efter en sådan salva?

men får inte medhåll från partikollegor som arbetar tillsammans med Konstantinides:

– Det är inget vi har diskuterat inom partiet. Men jag delar hennes upprördhet. De brister som Skolinspektionen fann under sin inspektion har sin orsak i flera faktorer. Främst handlar det om stor elevomflyttning och bristande språkkunskaper i svenska. I Rosengård har vi många fantastiska lärare men det hjälper inte eftersom vi har politiker som fört en helt felaktig politik under flera år, säger Montaser Eneim.

Eneim är dock positiv till den omorganisation och satsningar som ingår i Framtidens skola.

– Åtgärderna har vi moderater velat genomföra under en lång period. Vi hyser stor förhoppning om att förändringarna, inom något år, kommer att generera bättre skolresultat. Jag hyser stort förtroende för stadsdelschef Eva Ahlgren och Jytte Lindborg, chef för barn och ungdom.

I ett pressmeddelande ifrågasätter även folkpartisten och fullmäktigeledamoten Ulla Herbert, Konstantinides uttalande. Samtidigt är hon positiv till de förändringar som nu ska ros i land.

Rosengårds skolor och förskolor står inför stora utmaningar, det kommer att bli kämpigt och jobbigt. Ibland kommer det att kännas hopplöst, och ibland smärtsamt. Men det som behöver göras har gjorts tidigare, det finns andras erfarenheter att luta sig mot och andra skolor och lärare att nätverka med och få stöd ifrån. Och det första man bör göra är att fråga sig för vem skolorna finns där, och vilket syftet med verksamheten är. När man har besvarat dessa frågor har man en riktning.