En folkhögskollärares arbetsredskap II

Häromdagen skrev jag lite om ett av mina viktigaste arbetsredskap. I dag tänkte jag nämna ett annat jag har stor nytta och glädje av i mitt dagliga arbete:

.

Visst är den söt, Evernote-elefanten? Programmet den symboliserar, och leder till om ni klickar på den, är tveklöst mitt favoritprogram bland de webbaserade skrivprogram jag provat (och jag provar vartenda ett som kommer i min väg). Det är nätt och lätthanterligt på dator såväl som på telefonen, det är smidigt, enkelt att redigera, det sparar dokumenten man arbetar i om uppkopplingen plötsligt faller ihop. Som i de flesta webbaserade skrivprogram är det enkelt att dela dokumenten man arbetar med eller har sparat, via mail, via facebook, via Twitter, via länk eller genom att koppla ihop sig med någon annans Evernote-konto och arbeta tillsammans på ett eller flera dokument.

Det som gör Evernote speciellt för mig är först och främst överskådligheten – det är lätt att ha överblick i dokumentlistan och i det dokument man för ögonblicket arbetar i, även på en så liten skärm som på en telefon, taggarna fungerar klanderfritt och man växlar enkelt mellan dokument utan att behöva vara rädd att tappa det man skrivit. Jag använder Blackberryappen på min telefon, och kan bara prata i andra hand om hur det fungerar via iPhone och Android, men efter var jag hör tycks det lika smidigt där.

Det andra jag verkligen uppskattar i Evernote är att man som använder inte bara får gott om utrymme, utan att detta utrymme verkligen går att organisera efter ens egna behov. Jag fotograferar vad jag skriver på tavlan i klassrummet, jag gör noteringar om lektionen, jag har såväl lektionsplaneringen som terminsplaneringen vid mina fingertoppar. Istället för att i slutet av dagen ha allt i en enda röra, kanske på sin höjd kronologiskt efter när jag gjort varje notering, har jag, eftersom jag hoppar mellan olika dokument som jag vill och använder kombinationer av taggar som talar om vad det rör sig om, allt på plats där det hör hemma redan när jag gör noteringen.

Det tredje har programmet gemensamt med andra molntjänster, men jag nämner det ändå – allt finns tillgängligt överallt ifrån! Jag kan plocka fram telefonen på bussen och fortsätta jobba på det jag började jobba med på datorn, och ta fram det och fortsätta vidare från datorn när jag kommer fram. För en sån som jag, med en hjärna som smider långa kedjor av tankar, kedjor som kan upplösas i en puff av grå rök i samma sekund som någon säger något som i det läget tycks komplicerat, som t ex ”hej”, är det en ynnest att ha ett redskap som tillåter mig att skriva ner kedjan allt eftersom, och faktiskt ha möjlighet att fortsätta smida där jag var trots rökpuffar.