Vad läser ni denna vecka?

Det regnar en del i Skåne just nu, och som så ofta sker – när det blir för mycket av något är det inte lika roligt längre. 

Så denna dag ägnar jag åt en litterär skildring av väderkaos där bara vänskap, generositet och omtanke förhindrar den totala katastrofen. 

Vad läser ni denna regniga dag? 

 

Regn!

Jaaa! Äntligen äntligen äntligen fick vi också regn! Det har regnat norr om oss, söder om oss, öster om oss, väster om oss, men här har värmen bara ökat. Men i dag kom det äntligen. Ett stilla, vackert sommarregn.

Inga jättemängder, men åh vilken skillnad det gjorde!

Ni har noterat England, inte sant?

Väderläget är värt att notera, och värt att reflektera över. Inte sen sjuttonhundratalet, hörde jag sägas.

Vi pratar om vädret

Kommer ni ihåg Chimanda Ngozi Adichies TED-talk jag länkade till häromdagen? Hon talar bland annat om hur karaktärerna i de berättelse hon läste som barn ständigt talade om solen och om vädret, och hur karaktärerna i de berättelse hon själv skrev därför också pratade om vädret och solen. Trots att ämnet var rätt ointressant i den omgivning hon levde.

Jag lever i en annan del av världen, en del där vädret i långa perioder är i ständig förändring, och därmed är ett frekvent, populärt och relevant samtalsämne. Är det varmare än igår? Kommer det bli kallare i eftermiddag? Kommer det bli regn?

Och nu: vädret

Efter en period av strålande sol från klarblå himmel, allt varmare dagar och ljumma, snudd på varma nätter har det äntligen vänt, åtminstone för stunden. Himlen är vilsamt grå, det är svalt och ett milt litet duggregn faller då och då. Luften är syrerik, lätt att andas och ljuset är dämpat och låter strukturer framträda utan skarpa kontraster mellan ljus och skugga.

Jag hoppas det stannar en stund.


regn regn regn

Det regnade i går, det regnade lite i natt och det sägs att det regnat i morse. Vi är tydligen tämligen förskonade här på det Skånska slättlandet, åtminstone så långt. På andra håll öser det ner.

Kanske kommer vi behöva bygga en ark rätt som det är. Kanske behöver någon undsättas. Kanske behöver vi le lite mot varandra och dansa en stund för att det ska kännas hanterligt.

Jag vet inte, men jag gillar regn.

.

Den doftrika försommaren

Mellan hägg och syren, och en stund därefter, fylls försommarluften med dofter. Blommande träd och blommande buskar är inte bara färger och ögonfägnad.

Det är ett smärre helvete. Jag har haft problem med starkt doftande blommor inomhus i många år, men i år har det eskalerat bortom rimlighetens gräns. Syrenhäckar driver mig halvkvävd över gatan, blåregnet på Södervärn i Malmö höll på att ta en ände med förskräckelse innan käraste syster förstod vad det var jag reagerade på och släpade i väg mig bort till fontänerna i stället.

Och mitt i detta går människor omkring parfymerade och rakvattnade i kläder tvättade med parfymerade tvättmedel och sköljda i parfymerade sköljmedel. Doftbombningen utomhus är förmodligen det som gör mig extra känslig nu, och jag längtar efter regn, höst och ytterkläder som stänger inne människors privata önskan att dofta på ett sätt som tilltalar deras egna näsor.

Jag säger inte alls att vi måste såga ner varenda syren och gräva upp varenda blommande buske, och inte heller att människor ska avstå från att dofta som de trivs med att dofta. Men kanske kan man tänka sig lite för om det är så att man t ex ska ut och åka buss, gå på bio eller restaurang? I begränsade utrymmen kan det blir rätt hög koncentration doftpartiklar per liter luft, och alla mår inte helt väl av detta.

.

Undervattnet

I går nämnde jag betydelsen av att tänka på underjorden när man bygger sig en stad. Ju större staden är ju viktigare är underjorden, det ser vi gång efter annan. Klimatförändringarna börjar bli tydliga, DN berättar om en ännu opublicerad rapport från SMHI som bland annat berättar att

De trender som klimatforskarna pekat ut för framtiden är redan här. Häftiga skyfall och regnkaos blir allt vanligare i Sverige. Värst är det i Götaland

och bilderna av bilar som fastnat under viadukter, människor som vadar fram i mer än knädjupt vatten och en och annan kanot eller gummibåt som paddlas fram längs en väg är inte längre sensationella eller ens ovanliga. Översvämmade dagvattenbrunnar, översvämmade källare, och gräsmattor där änder glatt simmar omkring och dyker för att ta sig en munsbit kan vara en vink om att vi behöver tänka om när det gäller såväl dränering och avrinning som avlopp och färskvattentillförsel om vi ska kunna nojsa obekymrat i framtiden också.

.

Morrica observerar väderobservationer

För att gå rakt på sak – det har varit fasligt varmt idag! Klarblå himmel, gigantiskt eldklot, ett mycket litet antal syreatomer per volymenhet luft, fåglarna slokar, lekplatserna tycks vid en flyktig blick helt övergivna eftersom barnen samlas i skuggan under rutschbanan.

Folk klagar. Jag förstår dem, jag klagar också, det är olidligt, det går knappt att tänka, knappt att andas, alla går omkring mer eller mindre småirriterade och fräser och snäser åt varandra.

Det som gör mig lite förbryllad, dock, är att samma människor klagat ungefär lika högljutt när det regnat också. Och när det varit svalt grått uppehållsväder. Och när det varit blåsigt. Och när åskan dundrat fram över landskapet. Man kan få intrycket av att det aldrig är riktigt bra väder.

Kan det vara så att det man egentligen ogillar är själva det faktum att vi har väder, eller att vi inte kan kontrollera det med en egen termostat?

Jag vet inte, jag bara observerar.

Mörkrädsla

.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.

I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,

ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,

var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.

/Erik Blomberg

.