Ett lovande inlägg

Vi pratade om sommarlovet i #skolchatt häromdagen. Det är ett inte helt enkelt ämne att prata om, sommarlovet är en känsloladdad symbol, skuggan från Bullerbybarnens idylliska lov med hölass och myggbett vilar tung över debatten, men det var ett givande samtal där en hel del klokt blev sagt.

Framförallt var det en tankegång som fick mig att reflektera – vi pratade om elever som upplever det långa sommarlovet många älskar och uppskattar och njuter av som påfrestande, av olika anledningar. Det kan handla om struktur, om sociala sammanhang, om mat, om föräldrar som jobbar, om kamrater som är bortresta, om kamrater som man faktiskt bara umgås med i skolan, om stökiga hemmiljöer och mycket annat.

Det funderades kring om aktiviteter anordnade av kommunen, fritids, skolbibliotek eller rent av sommarundervisning kunde vara till hjälp i sammanhanget, om det kanske är dags att organisera om läsåret så att lovet faktiskt blir kortare och mindre otympligt att hantera.

Och ungefär i det sammanhanget lyftes tanken att för lärarna så är skulle en omorganisation av läsåret, där sommarlovet kortas till säg fem eller sju veckor innebära en betydande försämring av arbetsvillkoren, man behöver flera veckor för att bara varva ner från läsåret, flera veckor för att planera nästa läsår och däremellan de fem veckors semester och rekreation som de flesta som arbetar i sverige får.

Och jag tänker att det nog är så att det här med hur vi lägger upp läsåret, det är något vi behöver prata om och fundera en hel del över i svenska skolan.

Annonser

I andras ögon

Det händer att man får lite konstiga blickar av omvärlden när man nämner att man sysslar med något som inte riktigt förväntas av en tämligen åldersdigen tant. Talar man t ex om att man har för vana att faktiskt rulla sina tärningar och spela rollspel ibland, utanför arbetstid, utan något uppfostrande eller pedagogiskt syfte utan rätt upp och ner av sociala och rekreationella orsaker, höjs inte sällan ett och annat ögonbryn i skepsis. Det får man ta med jämnmod.

I andra vågskålen ligger ju det faktum att man ibland möter någon som faktiskt visar nyfikenhet, och vill prova på.

.

Morrica leker

Jag tror jag nämnt i en kommentar någonstans att en oundgänlig rekreation för mig är lekandet, och att jag tar det på djupt allvar. De senaste veckorna har varit mer fullbokade än normalt, och i morgon är det dags att återfinna equilibrium. Det är också premiärdags:

.

Ser ni dem? Den lilla kattan är hjälpsamheten själv, och inspekterade linsen noggrannt sedan hon arrangerat motivet.

Ett försök till. I morgon är det premiärdags för de här raringarna:

.

10*D10

.