Jag hade inte tänkt kommentera på den föreslagna satsningen på matematiklärare förrän vi faktiskt vet lite mer om den. Det känns meningslöst att jubla över en ny vinterrock om det visar sig bli mindre än en tumme kvar i slutänden.
I stället bara en stillsam reflektion över det faktum att förslaget imponerar internationellt, att döma av de reaktioner som nått mig. Det är svårt att med bibehållen värdighet och utan att låta alltför gnällig eller hagalen förklara att ja, jo, visst låter det fantastiskt, men… Ty internationellt har svensk skola fortfarande ett rätt gott rykte som en skola där alla, oavsett social bakgrund, har möjligheten att få en riktigt god utbildning. Och i många stycken är det ju så, i många aspekter är svensk skola helt ok, om än inte i alla.
Jag undrar om det är så att man funderade på hur skolan ser ut utåt när man la förslaget?
Christermagister och Johan Kant skriver också om förslaget.
You're no different to me 