Sjuttonde luckan i Morricas #adventskalender

Ni kommer sannolikt få det ursprungliga innehållet i denna lucka någon gång i mellandagarna, men jag kan inte mostå tillfället att i stället ge er en mycket liten glimt av detta läsårs kulturvecka:

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0842.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0838.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0851.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0858.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0879.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0863.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0870.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0888.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0916.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ca8/13245362/files/2014/12/img_0929.jpg

Annonser

Somliga dagar

Ni vet hur det kan vara, inte sant? Somliga dagar är det bara så många saker på en gång. Som i dag. Arbetsveckan avslutas med bokcafé med fantastisk föreläsare.

IMG_0650.JPG

Därefter inleder workshop i förarteknik helgen

IMG_0593.JPG

Och sedan som grädden på moset rollspel med kära vänner.

Novemberfredagar kan vara helt fantastiska dagar.

I andras ögon

Det händer att man får lite konstiga blickar av omvärlden när man nämner att man sysslar med något som inte riktigt förväntas av en tämligen åldersdigen tant. Talar man t ex om att man har för vana att faktiskt rulla sina tärningar och spela rollspel ibland, utanför arbetstid, utan något uppfostrande eller pedagogiskt syfte utan rätt upp och ner av sociala och rekreationella orsaker, höjs inte sällan ett och annat ögonbryn i skepsis. Det får man ta med jämnmod.

I andra vågskålen ligger ju det faktum att man ibland möter någon som faktiskt visar nyfikenhet, och vill prova på.

.

Vad gör man med en ledig tisdag?

Som jag nämnde häromdagen fick jag plötsligt en hel vecka oförhappandes ledig, sådär helt ur det blå. Med en sådan kan man göra mycket roligt. T ex spela rollspel.

Så när samtalet om Johari fönster hos Mats gled över på rollspel föll det sig naturligt att tisdagen i just denna vecka raskt vidges till ändamålet. Det blir en enkelt tillställning där alla bidrar med oundgängligheter: Jag håller med tärningar, karaktärsformulär och äventyr, Mats med lokal, modet att leka och fler spelare, och käraste syster med erfarenhet som rollspelare, guidning och stöd.

Det blir en äventyrlig tisdag, på många sätt.

Morrica leker

Jag tror jag nämnt i en kommentar någonstans att en oundgänlig rekreation för mig är lekandet, och att jag tar det på djupt allvar. De senaste veckorna har varit mer fullbokade än normalt, och i morgon är det dags att återfinna equilibrium. Det är också premiärdags:

.

Ser ni dem? Den lilla kattan är hjälpsamheten själv, och inspekterade linsen noggrannt sedan hon arrangerat motivet.

Ett försök till. I morgon är det premiärdags för de här raringarna:

.

10*D10

.

Karaktärsdanande

Jag visade er mina SL-tärningar häromsistens, kommer ni ihåg? De tärningarna använder jag bara när jag är spelledare. När jag själv spelar använder jag andra tärningar.

Handful of dice

Jo, jag är medveten om att jag genom att visa detta åstadkommer utslag på era inbyggda geekometrar. Det är helt i sin ordning. Hamnar utslaget någonstans i närheten av 6.66 kan ni betrakta er geekometer som kalibrerad med detta inlägg.

Tärningar av olika modeller används i rollspel för att i någon mån simulera den slumpmässighet som, vare sig vi vill låtsas om det eller inte, präglar den verklighet de flesta av oss tillbringar vardagen i. Bussen som kommer sent gör att vi missar tåget och medan vi väntar går vi in på caféet tvärs över gatan, det vi aldrig tidgare haft tid att besöka, och där inne träffar vi en person vi inte träffat på många år, en person som bara är på tillfällig mellanlandning i just den staden där vi bor. Vi lägger till varandra på Facebook och därigenom får vi plötsligt kontakt med någon som känner någon som… och rätt som det är har vi ett nytt jobb och flyttar till en ny stad eller rent av ett nytt land och hade bussen varit i tid hade detta aldrig hänt.

Den slumpmässigheten simulerar tärningsslagen i rollspel.

Det var inte alls det jag tänkte prata om.

Jo, i viss mån.

Jag hade planerat att reflektera kring rollspelskaraktärers förmåga att utvecklas helt på egen hand. Jag diskuterade detta med min SL häromkvällen, hur karaktären jag spelar i hennes värld inte bara insisterar på att kallas något helt annat än jag döpt den till utan dessutom visade sig ha en helt annan relation till sin bror, när denne dök upp i spelet, än jag beskrivit på karaktärsbladet. Det blir så ibland, med vissa karaktärer. De dyker upp och tar över, hittar ibland på helt oväntade saker, visar upp sidor man som spelare inte har den blekaste aning om varifrån de kommer, säger saker eller låter bli att säga saker trots att spelaren från sitt utanförperspektiv tydligt kan se att det kommer att få besvärliga konsekvenser.

Det är därför man bör skriva med blyerts när man spelar rollspel.

Det är också då det blir riktigt roligt.

Därefter hade jag tänkt dra en parallell mellan hur författare ibland beskriver hur en karaktär kan utvecklas helt annorlunda än författaren planerat. Antingen på så vis att författaren plötsligt upptäcker att h*n sitter och författar en text som inte alls håller sig till synopsisen, på grund av att karaktären visat sig agera och reagera på ett annat sätt än författaren tänkt, eller på så vis att författaren kämpat och kämpat och inte alls fått historien att fungera, trots att det såg så lovande ut på synopsis-stadiet. Inte förrän författaren byter kön på en av karaktärerna, eller låter dennes egenskaper anta en helt annan form än planerat, reagera på något på ett helt annat sätt och därmed ändra delar av historien fungerar det.

Men nu blev det inte riktigt som jag tänkt. Trots att synopsisen verkade lovande.

Blogginlägg lever också sina egna liv ibland. Särskilt på söndagkvällar.

 

Koder

Cricket är en mycket speciell sport, en genomhövligt värdig och gentlemannamässig kamp på blodigt allvar utspelad med sån ritualmässig artighet att det skulle blivit parodiskt om det inte gjorts med sån värdighet. Jag kan alltför lite för att räknas som ett fan, men att benämna mig fascinerad är helt korrekt.

Men när jag i Mats kommentarsfält ställde frågan om någon visste vad man gör med en T20 var det inte cricket jag hade i tanken, utan en annan sorts spel:

Mitt SL-set

Jag tror att det finns en och annan läsare som omedelbart förstår vad jag pratar om medan andra förvånas över att det finns fler modeller än de traditionella sexsidiga tärningarna.

Detta är det tärningsset jag använder när jag spelleder rollspel. Jag har fått det i gåva, och är mycket glad för det. Både för att det är så vackert, och för att dess T20 (det är den tärningen som ligger lite för sig själv) ofta utmanar spelarna med sina förvånandsvärt frekventa låga slag.

Det talas en del om läsning just nu – om läsinlärning och läskunnighet, och läskigt ofta syftar man på avkodning och menar att den som kan avkoda hyggligt flytande kan läsa. Jag hävdar med en dåres envishet att det krävs mer, mycket mer. Det krävs bland annat ett tillräckligt substantiellt ordförråd för att förstå den vokabulär som används i texten, det krävs förståelse för sammanhanget och förförståelse för de koder som används i texten.

Ty dessa koder bär en stor del av budskapet, de signalerar information och bidrar till att budskapet i texten kan bli helt olika för den som förstår koderna och den som inte förstår dem. Rickards inlägg om draktämjande ger en del av kodnycklarna här, och gör kanske detta inlägg mindre kryptiskt.