Rebecca #blogg100 bakom magin

Ni känner till det här med folkhögskolans uppdrag att bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet vid det här laget, inte sant? I dag är det dags att ge sig ut på äventyr igen. Vi ska besöka Malmö Opera  och se Nanne Grönvall gestalta den ikoniska Mrs Danvers.


Clockwork Angel

Jag har glömt att blogga om böckerna ju! Låt mig försöka rätta till den saken.

Cassandra Clares Clockwork Angel är första delen i serien The Infernal Devices. Det är en spännande, flyhänt berättad lättläst historia om hur sextonåriga Tessa Gray kommer till steampunk viktorianska London för att möta sin bror. Men det är inte brodern som möter henne i hamnen, och trots att hon får ett brev skrivet med hans handstil som försäkrar henne om att hon ska följa kusken som möter henne i stället dyker han inte upp. I stället hamnar hon i fångenskap hos två systrar som ägnar mycket tid och möda åt att förbereda henne inför hennes möte med the Magister.

När hon räddas från fångenskapen hamnar hon i stället hos Nephilim, en grupp som arbetar för att skydda människor och människornas samhälle. Hon blir välkomnad och väl omhändertagen, och inte minst en viktig del i gruppen. Clare antyder miljön, ger glimtar och skissar rum och byggnader när dessa är relevanta för historien, men koncentrerar sig på karaktärerna, på relationer, reaktioner och känslor. Resultatet blir en berättelse om antydda förälskelser, missuppfattningar, överreaktioner orsakade av att känslorna styr som utspelas mot en kuliss av maktspel, vampyrpolitik och steampunkteknik.

En trevlig, lättsam läsupplevelse och visst kommer jag läsa övriga delar av serien. Jag vill följa karaktärernas utveckling där de balanserar på gränsen till vuxenvärlden, och jag älskar hur Clare använder sig av de möjligheter steampunkvärlden öppnar upp för författaren.

Anglosaxriddarromantik

Jag behöver skriva något om det här med etik, och att värna elevers ansikte, men uppriktigt och än en gång aningen för privat talat – jag är alldeles för förkyld för att tänka så avancerade tankar. Jag ägnar mig i stället åt den filmatiserade versionen av sir Walter Scotts riddarpekoral om den tappra, handlingskraftiga Rebecca, den väna och tidstypiskt hjälplösa Rowena och de politiska konsekvenserna av att kung och ridderskap skramlar iväg på korståg.

Rebecca och Rowena

Somligt behöver inte motiveras

.

Bara för att det är en smått fantastisk version av en av världens vackraste sorgligaste dikter.

Det räcker väl?

Romantisk matematik

Någon frågade mig om vad jag tror på i dag. Min romantiska syn på världen antyder, antydde personen, att jag sannolikt någonstans långt inne föreställer mig att där finns någon slags entitet i bakgrunden som liksom styr upp det hela. Jag kan förstå resonemanget bakom slutsatsen, det ska jag inte förneka, men jag måste också vara ärlig och bekänna att hur jag än försöker så kan jag inte föreställa mig vilken funktion en sådan entitet skulle fylla i den fullständigt fascinerande värld vi lever i. Det finns alldeles tillräckligt mycket romantik som det är:

.

Ny oufit

DEJAndet lockar fram min cyniska och kallsinniga sida, och för att inte låta den helt ta överhanden provar jag att byta tema på bloggen. Kanske en lite mjukare och mer romantisk inramning kan ta fram mjukare och mer romantiska sidor i min syn på världen?

Dessutom är det vår, förändringens och pånyttfödelsens tid.

Hur funkar teckensnittet, och hur är läsbarheten i detta tema?