i P1

Upprörda röster når mig från såväl bloggosfär som twitter och facebook angående ett program i P1. Jag har inte hört programmet, men fascineras över den upprördhet en tydligen mycket ung persons uttalanden kring den person som städar hemma hos dem väcker. Det tycks röra sig om en tämligen besutten familj, och jag fascineras av den moraliserande tonen i upprördheten. Kommentarerna kan grovt delas in i två kategorier:

1. Man upprörs över den unge personens attityd när h*n pratar om hur underlig/konstig/udda städerskan är, det antyds att det inte bara handlar om en enda bortskämd ung persons inställning utan speglar något större.

2. Man upprörs över det faktum familjen betalar en kvinna från en annan samhällsklass att städa hemma hos familjen. Just det faktum att städaren i fråga är kvinna tycks göra det hela än värre.

Jag hör ekon av den upprörda pigdebatten, av indignation över att den förmögna familjen inte ‘tar reda på sin egen skit’, men mer hör jag något helt annat, något jag inte riktigt får grepp om. De upprörda rösterna påminner mig en del om tant Prüselius upprördhet över Pippis situation

jag har kommit fram till att hon egentligen inte är så elak, hon bara tror att alla barn måste vara lika artiga, rena och tysta som Tommy och Annika. Hon vill rädda Pippi. Hon är väldigt stram och skör och ett offer för sin egen uppfostran, säger Lotta Thorell som gör rollen som Prussiluskan i scenversionen av ”Pippi Långstrump” […] på Nöjesteatern i Malmö [2005].

Jag vet inte riktigt vad det här står för, men jag tror det kan vara intressant att ha dokumenterat den här situationen.