Luftkonditionering

Det kan vara svårt för den som lever i ett land som Sverige, i synnerhet en sån förlåtande sommar som denna. att fullt ut föreställa sig vilken enorm skillnad luftkonditionering faktiskt gör i ett mer tempererat klimat. Inte bara på stora arbetsplatser som hotell, produktionsanläggningar, sjukhus och kontor, utan i biografer, restauranger, caféer, muséer och inte minst bostäder innebär möjligheten att erbjuda svalka helt nya förutsättningar för ekonomi, hygien, hälsa och produktion.

Men det kostar. Luftkonditioneringar drar stora mängder energi, och att producera och underhålla anläggningarna innebär påfrestningar för miljön. Att föreställa sig en begränsning i användandet är inte realistiskt, och inte rimligt heller. Utvecklingen går inte bakåt. Visst kan man tycka att de stora turistanläggningarna är onödig lyx, men deras betydelse för de omgivande samhällena gör att lösningen på dilemmat måste ligga i en annan riktning.

I riktning mot mer miljövänlig el – solenergi, vindenergi, vågenergi blir effektivare för varje år som går, och äldre, inneffektivare bör bytas ut så snart det är tekniskt möjligt, snarare än när det tycks ekonomiskt lämpligt.

I riktning mot förfinad byggteknik. Arkitektoniskt, stadsplaneringsmässigt och rent byggnadstekniskt förfinade. Fönster, dörrar, väggarnas placering, vädersträck, utrymme mellan byggnader, växtlighet, material, trapphus, rummens storlek och placering, alla aspekter spelar in.

Och givetvis i riktning mot miljövänligare och effektivare luftkonditioneringsteknik, och där är jag inte lika säker på att utvecklingen trillar på som den borde. Det kan hänga ihop med att det är fasligt kostbart att byta ut befintliga anläggningar, det är komplexa system och kräver ofta viss ombyggnad för att bytas?

Det kan också vara så att jag helt enkelt är oinformerad, att forskning och utveckling går framåt och stora investeringar som kommer ge god avkastning både ekonomiskt och miljömässigt görs?

Det vore trevligt.

Annonser

Natten och vinden och framtiden

Häromnatten besökte den bloggande blivande samhällsplaneraren Thoughtsofmybrain sin gamla skola. Hvilan ser vänlig ut om natten, titta på bilden på hennes blogg får ni se.

I ett annat inlägg för hon ett intressant och viktigt resonemang kring dagens situation med vindkraft – de flesta av oss vet vid det här laget hur viktigt det är med långsiktigt hållbara, gröna energikällor, inte sant? Trots det stöter vindkraftverken som sådana på motstånd.

Tyvärr så är dessa vindkraft inte särskilt graciösa, de passar inte riktigt in i landskapet. Därutöver påverkas även de som bor i närheten av vindkraftverk av buller som kan vara störande (jag har aldrig bott i närheten av ett så jag kan inte uttala mig om hur det låter), dock är det kunskap jag fått under min utbildning till samhällsplanerare. Även skuggorna från bladen kan vara ett störande moment för människan. Att det är en bra energikälla säger nog ingen emot men debatten om buller och att de sticker ut i landskapet måste lösas… eller?

Det finns några begrepp som brukar stå i relation till vindkraft och debatten kring den…

NIMBY (Not in my back yard) som symboliserar att alla är positiva till vindkraft, sålänge det inte är i närheten där man bor eller på bakgården.

Det här är en utmaning för såväl samhällsplanerare som kraftverksdesigners (finns sådana? Om inte så borde det finnas) – utforma och placera de miljövänligare men ibland skrymmande kraftverken på ett sånt sätt att de dels fungerar optimalt, dels passar in och åtminstone inte stör boendemiljön.

Vi lever i spännande tider!

Vad ska vi ha alla dessa ingenjörer till?

Det talas en del om hur bekymmersamt det är när intresset för tekniska utbildningar dalar; hur bekymmersamt det är att den otillräckliga matematikundervisningen i grundskolor och på gymnasier bidrar till att de svenska studenter som söker sig till de tekniska utbildningarna har sämre förutsättningar än de borde ha.

Kanske borde det pratas en del om vad vi ska ha alla dessa ingenjörer och tekniker till? Behöver vi verkligen såna mängder av ingenjörer och tekniker när vi lämnar industrisamhället bakom oss? Det kostar oss en massa pengar att utbilda dem, är det verkligen vist investerade pengar?

Det är ju faktiskt det. Fast kanske inte i första hand för att göra Sverige till en stor och betydande industrination igen, utan av större och viktigare orsaker. Jag tänker som såhär:

Allt fler människor vill bo tillsammans, i städer och i samhällen. Allt fler människor vill ha möjlighet att ta sig hit och dit. Det här ställer stora krav på infrastruktur, på samhällsplanering, på avlopp och vattentillförsel och på kommunikation och livsmedelsproduktion, på energitillförsel och byggnader.

Samtidigt tycks naturen bli allt mindre tillmötesgående – det är jordbävningar, tsunamis, orkaner, vulkanutbrott, klimatförändringar, epidemier och virus som vi måste hantera i steget om vi vill fortsätta utveckla på lång sikt. Och det gör vi. Helst utan att det ska vara besvärligt för oss som individer.

.

Då behöver vi ingenjörer och tekniker. För det är de som vet hur man gör sånt. Det är de som vet hur man bygger hus som kan gå i bitar utan att rasa ihop. Det är de som vet hur man planerar avlopp och vägar och samhällen så att det håller, och finns utrymme att expandera om det behövs, och så att man faktiskt kommer åt att reparera och underhålla när det behövs. Det är de som kan bygga järnvägar som håller, som går att använda i olika slags klimat, där växlarna fungerar även när det fryser på efter snöblandat regn och rälsen kan hantera de hastiga temperaturväxlingarna i en öken.

Det är de som vet hur man bygger sjukhus och skolor, bibliotek och teatrar, vägar där människor och fordon kan ta sig fram utan att trassla in sig i varandra, hur man passar in bakvägar där varor och material kan passera utan att störa flödet av pendlare på väg till och från jobb och skolor. Och de vet hur man kan utvinna ekologiskt hållbar energi i tillräcklig mängd, de har de kunskaper som behövs för att rena världshaven och distribuera livsmedel till alla världens hörn. Och har de inte dessa kunskaper idag så har de dem inom en snar framtid, förutsatt att vi ger dem möjlighet att utveckla dem.

Jag vet inte hur ni ser på saken, men jag tycker det här med att utbilda dyrbara ingenjörer och tekniker är en rätt schysst investering på lång sikt.