En bekännelse

Jag är inte beroende. Inte det minsta. Jag kan sluta när jag vill.

Bara inte i dag.

Vi hittade ju precis det vi sökte och, som traditionen bjuder, ett och annat vi inte visste att vi sökte förrän vi hittade det, för bara 50:- över budgeten. Det är, försäkrade mig en vis jedi, ok när man handlar second hand.

image

Annonser

Bookcrossing

Eftersom jag letar stolar drog vi fram genom Malmös second hand-butiker i helgen. Vi hittade inga stolar som föll mig i smaken, och ingen lampa heller. Vi hittade nästan en lampa, men den var fel färg så den fick stanna kvar i butiken tills någon annan hittar den.

Däremot köpte jag en kasse lovande pocketböcker för 35 kronor. Det är så lite pengar att det nästan måste räknas som book crossing. De kommer hamna i bokhyllan i klassrummet. Det talas mycket, med bekymrade röster, om elevers läsvanor och läsförmågor. Jag tror mycket på det Pippi Långstrump sa när hon fick en trumpet. Minns ni? Någon frågade om hon verkligen kunde spela trumpet, och Pippi svarade:

Det vet jag inte, men det går nog lättare nu när jag har en trumpet.

Jag tror det förhåller sig likadant med det här med läsande. Det går lättare om man har tillgång till böcker, om de finns där mitt framför en och man kan ta i dem, bläddra i dem, titta på typsnittet, radavståndet, layouten. Läsa på baksidan, titta på omslagsbilden, fundera över titeln. Provläsa ett stycke eller två, känna om det tilltalar en.

Om man måste ge sig iväg för att införskaffa en bok, och därtill inte är så hemmastadd i böckernas värld att man vet riktigt vad man letar efter, så kan tröskeln upplevas som så hög och svåröverstiglig att man vänder om och går åt ett annat håll. Det som för en van läsare kan vara en njutning – att vänta på den där boken som verkar så lovande – kan för en ovan vara orsaken till att man tappar inspirationen.

Så, för att bidra till att stärka människors läsförmåga dräller jag böcker omkring mig. Jag lämnar utlästa böcker på bussar, på pendeltåg, på hotellrum, i väntrum, och gör dem tillgängliga sådär lagom i blickfånget när tankarna börjar vandra, som de ju gör ibland, i klassrummet. Jag tror nämligen det går så mycket lättare att läsa om man har en bok eller två till hands.

Det börjar bli vår

Jag märker det tydligast i mina vårligen återkommande ommöbleringsimpulser blir allt starkare. För dagen är det tapeter som fångar mitt intresse – det finns eko-tapeter att tillgå, det visste ni redan, inte sant? – och stolar, och jag vill härmed varna samtliga second hand-butiker inom kollektivtrafiksavstånd om den förestående invasionen. Passa på att sätta glödlampor i era ljuskronor, jag söker en sådan också och det är så mycket lättare att bli lockad av en som lyser.

Rykten säger dessutom att snödroppar slagit ut i närheten, gåsformationerna drar fram över himlen och katter i bekantskapskretsen löper.

Det är vår i Skåne. Hur är det hos er?

 

Klassrumsinredning

Second Hand är ett koncept jag tycker om. Dels utifrån miljömässiga aspekter – att föremål tillverkas för att fortsätta användas, trots att den förste användaren tröttnat på dem, i det ena efter det andra sammahanget tills de faktiskt nötts ut helt är långsiktigt hållbarare än att föremål tillverkas för att hålla ungefär tills den första användaren tröttnat och sedan slängas.

Second Hand och loppmarknader är de första ställen jag går till för att hitta de där små sakerna som gör klassrummet lite mer personligt och ämnesanknutet. Grekiska urnor, dödskallar, tigrar och sånt, ni vet.

Häromdagen hittade jag en trevlig ljusstake (den är nedpackad fortfarande, så ingen bild i dag, kanske kommer en när jag fått den på plats om jag kommer ihåg det) som kommer att placeras i en fönsterkarm. När jag satt på bussen hem med den i knät mötte jag en ung bekant som nyfiket frågade vad jag handlat. Jag berättade, och talade om vad jag planerade använda ljusstaken till.

‘Åh, varför gör våra lärare aldrig sånt? De bryr sig inte om att det är fult i klassrummet där vi ska vara…’

Jag tror att även denne unge människas lärare visst bryr sig om det, och förmodligen också besväras av att klassrummen ser risiga ut. Men orden och den längtande sucken vid åsynen av den småsak i sammanhanget denna ljusstake ändå utgör påminde mig om att det inte alls är säkert att eleverna är medvetna om detta, och att många elever upplever det som en omtanke om läraren visar att hen bryr sig om hur det klassrum där eleverna tillbringar så många av sina läsårstimmar faktiskt ser ut. Småsakerna gör skillnad. En blomma på katedern för den som har tålamod med sådana, hyggligt fräsha elevarbetsplatser där förra gruppens kvarglömda godispapper städats undan, att stolarna står rimligt prydligt vid bordet i stället för lite hur som helst, en genomtänkt väggdekoration gör skillnad för elevernas humör, därigenom för elevernas lärandevardag och i förlängningen också för lärarens arbetsvardag.

Jag är också medveten om hur begränsad budget många skolor och många lärare har att röra sig med, och återkommer därför till samma plats där jag började inlägget – Second Hand och loppmarknader. Det som tjänat ut på ett ställe kan göra stor skillnad på ett annat, där säljs mycket skräp men mycket som faktiskt pryder sin plats också, och priserna är ofta mycket överkomliga.