Divertissemang #blogg100

There, surrounded by the seductive dances and the melodious strumming of guitars, I learned the melodramatic visions that each tango contained.

From Tango Sex and Rythm of the City by Mike Gonzalez and Marianella Yanes

Recommended reading

 

Morrica om abort

Nej. Hur det gick till när den graviditet som kvinnan önskar avbryta uppstod är inte en relevant frågeställning i sammanhanget. Hur hennes familjesituation ser ut är inte heller en relevant frågeställning. Huruvida hon fattar beslutet efter ett fostervattensprov, ett ultraljud eller någon annan undersökning är inte relevant. Inte heller hur hennes socioekonomiska situation ser ut, hur hennes bildningsbakgrund ser ut, vilken position på arbetsmarknaden hon har. Hennes sexuella preferenser är fullständigt irrelevanta. Inte heller hennes klädstil, religion, kultur eller livsval i någon annan aspekt är det minsta relevant. Det angår helt enkelt ingen annan än henne själv, i sammanhanget.

Att aborten utförs av utbildad, kunnig och respektful personal i steril, välutrustad miljö under kontroll från vederbörliga myndigheter, att hennes medicinska situation följs upp och hon erbjuds stöd och rådgivning efteråt, samt att hon fullt ut kan lita på sekretessen, oavsett om hon är sjutton eller fyrtiosju, oavsett var i landet hon bor, är relevant. Att det är hon som avgör huruvida aborten skall utföras eller inte är relevant. Att hon har samma rättigheter oavsett var i landet hon bor är relevant. Oavsett vem hennes gynekolog är. Oavsett vilken barnmorska hon vänder sig till, oavsett vilken kurator hon möter. Oavsett vilken samhällsklass hon tillhör. Oavsett om hon har pengar eller inte.

Att hon bemöts med exakt samma respekt före, under och efter aborten som alla andra människor är relevant.

Frågor på det?

Sex i #skolchatt

Många av de saker man förväntas lära sig i skolan tycks, för eleven, ibland för föräldrar och många andra vuxna omkring skolan, ibland, till och med för läraren, abstrakt och ogripbart. När kommer eleven att ha användning för kunskapen? När kommer eleven ha glädje av den?  Ofta rör det sig om något som kommer att tjäna som grund för något annat som i sin tur tillsammans med annan ungefär lika abstrakt och svårgreppbar kunskap kommer att göra det möjligt för eleven att lära sig något helt annat, något som kan tyckas fullständigt orelaterat, i en avlägsen framtid, flera årskurser senare.

Ikväll på Twitter under hastagen #skolchatt klockan 20.00 pratar vi om ett av de mer påtagliga, hangripliga kunskapsområdena där kopplingen till elevens faktiska verklighet är tydlig och konkret. Sex och samlevnad är ett sådant område. De allra flesta av eleverna i svenska skolor, oavsett om vi pratar om kommunala skolor eller friskolor, grundskolor, gymnasieskolor eller någon annan form av skolor, kommer att engagera sig i någon form av sexuell relation och, under längre eller kortare perioder, dela hushåll med någon annan människa.

Att momentet som går under rubriken sex och samlevnad är viktigt tror jag få förnekar, och de flesta i skolan är nog så medvetna om hur ämnesövergripande och omfattande momentet är. Det inbegriper och tangerar superviktiga och påtagliga aspekter som preventivmedel, ekonomi, juridik, statistik, bostadspolitik och utbildning. Dessutom inbegriper och tangerar momentet lika viktiga men mindre konkreta och djupt personliga aspekter som kärlek, vänskap, identitet, HBTQ, aborter, Instagramupplopp, skolskjutningar, värderingar, heder, status, etik och moral.

Hur arbetar vi med momentet sex och samlevnad i skolan? Räcker det med en temadag, eller kanske en temadag, per läsår? Ser en film? Bjuder vi in representanter från RFSU som kommer och berättar och svarar på elevernas frågor?

Eller arbetar vi på ett mer genomgripande sätt, drar nytta av alla de olika erfarenheter och kunskaper som finns i skolan? Samarbetar och samverkar med varandra och hjälps åt? Vem tar det övergripande ansvaret? Biologiläraren? Samhällskunskapsläraren? Skolsköterskan? Idrottsläraren? Fritidsledaren? Rektor? En arbetsgrupp?

Välkomna!

Alternativet till fri abort

Alternativet till fri abort är inte söta, knubbiga skrattande små barn.

Alternativet är bakgårdsaborter under ohygieniska förhållanden utan möjligheter till eftervård, femtonåringar som dör av blodförgiftning, unga mödrar som förblöder av desperata fosterfördrivningsförsök eftersom de inte orkar med ännu ett barn, begåvade, intellektuella, inspirerande, inspirerade unga kvinnor som avbryter sina utbildningar i förväg eftersom de inte klarar att gå i skolan och ta hand om ett spädbarn eller två på samma gång.

Abort är ingen preventivmetod – tvärtom. Ordet preventiv betyder förebyggande, och preventivmetoder är metoder som används för att förebygga ohanterliga graviditeter, och därmed för att förebygga aborter. (När vi ändå är inne på ämnet: jag rekommenderar kondom, det förebygger inte bara graviditeter utan också en del andra oönskade konsekvenser av den glädje och det välmående som sex medför, men var och en bör välja den metod som passar en själv och de omständigheter man befinner sig i bäst)

Abort är i de flesta fall en desperat lösning på en desperat situation. Ingen fattar lättvindligt ett beslut om att göra abort, ingen går oberörd därifrån, och ingen skall dömas för att de gjort valet. Det är ett livsomvälvande val, ofta förknippat med såväl sorg som kroppsliga konsekvenser. Den flicka, den kvinna, den människa som väljer att göra abort behöver vårt stöd, vår kärlek och vår förståelse.

Hur var det nu han sa? Den som är utan synd kastar första stenen.

Jag kastar inga stenar. Gör du?

Morrica bloggar om sex

Den generella människan är en sexuell varelse. Mer eller mindre i olika perioder av livet och tillvaron, men mycket få människor lever ett helt liv utan någon sexuell period, Detta är en fullständigt naturlig aspekt av att vara människa, helt i klass med att äta eller sova, ett behov vi behöver ta hänsyn till och förhålla oss till på ett balanserat sätt.

Ungdomar utgör inget undantag. Tvärtom, med hormonerna rasande i kroppen och utveckling som sker i en halsbrytande takt tar de kroppsliga aspekterna av tillvaron lätt en väldigt stor del av fokus och uppmärksamhet. Så är det, det var likadant för de flesta av oss som en gång varit unga, och det kommer förbli så även i framtiden.

Ungdomar experimenterar och utforskar, och för att kunna utforska sin sexualitet utan att i onödan riskera att råka fortplanta sig, med alla de konsekvenser det innebär för en ung människas möjligheter och tillvaro, och för samhället i stort, är det rimligt att vuxenvärlden håller i minnet vad det innebär att vara ung och tillhandahåller preventivmedel. Det är en investering som lönar sig för oss allesammans.

Människan jag nämnde ovan är också i många aspekter en tuktande varelse. Det gäller villahäckar och krukväxter lika väl som sig själv och medmänniskor. Genom att tukta, anpassa, kontrollera och manipulera omgivningen, försöka få det som sticker ut mindre synligt eller rent av göra sig av med det, kan man få en känsla av att man har kontroll, att man tämjt världen omkring sig, att man skapat sig en trygg och förutsägbar plats. Genom att tukta, anpassa, kontrollera och manipulera behov, kroppsliga såväl som själsliga, hos sig själv, och andra, försöker man uppnå samma effekt. Det är olyckligt, och skapar ofta mer smärta än det skapar lugn.

Exemplet från Varberg, där en ung kvinna anmält att hon ombetts tona ner sin sexualitet och att inte ta med sin flickvän till skolan, eftersom det kunde förvirra och skrämma andra elever, är inte snyggt. Jag känner inte till omständigheterna kring det hela utöver vad som står i dagstidningarna. Kanske har flickvännen i själva verket två huvuden eller saxar i stället för händer och det är orsaken till att övriga elever skulle kunna bli förvirrade. Kanske rör det sig om ett missförstånd. Men kanske handlar det om att det, än i dag, faktiskt finns människor som uppfattar sexualitet, och i än högre grad homosexualitet, som så främmande att de helt enkelt försöker tukta bort den.

Det vore illa om det står så till i svenska skolor än idag.

.

 

 

(Jag borde kanske framhållit redan i inledningsstycket att det är skillnad på att sexblogga och att blogga om sex?)

Skolan är osexig

Jag lyssnar på Timbros Bambuser-sändning av seminariet med Zaremba om hans artikelserie om skolan. Han sa tvärt nej när han blev ombedd att skriva artikelnserien, berättar han, av flera orsaker. En av orsakerna är att det kräver enormt mycket av en journalist att sätta sig in i ”skolskan” så att h*n förstår vad som sägs, en annan är att skolan är osexig. Den är till och med osexigare än vården, att skriva om och att läsa om skolan är tråkigt!

Han talar om skolan som en sönderfallande stat, och att den som har den största bazookan har makten. Ofta är det SKL, en förening han inte har något gott att säga om, men ibland en rektor eller en skolledning som kan välja att strunta i de delar av styrdokumenten man inte gillar. Bristen på insyn i svensk skola framhåller han gång på gång som problematisk, inte bara från journalisthåll utan rent generellt.

Och så nämner han helt ogenerat Ingmar Bergmans Hets och kejsar Caligula. Nej, förlåt, Stig Järrels rollfigur den psykopatiske latinläraren Caligula menade jag givetvis. Han framhåller nogsamt att karaktären Caligula inte alls representerar en typisk lärare, utan tvärtom i en av filmens nyckelscener får en stabil utskällning av klassläraren för sitt agerande.

Men jag kommer av spåret. Skolans osexighet – den är bekymmersam. Jag menar inte att svenska lärare bör klä sig i raffset och ta lektioner av Dita von Teese, och det tror jag inte Zaremba menar heller. Däremot menar jag att skolan behöver höja sin wow-faktor, och låta sin härlighet skymta fram då och då.  Inte begränsa skolans utbud till de små kommunalgrått neutrala näringsriktiga men smått tråkiga munsbitar som motsvarar betygskriterierna, utan locka och fresta med all den glittrande, gnistrande kunskap som ligger där, inom räckhåll för den som vågar och vill, och bara väntar på att erövras. Antyd att det finns ännu mer där bortom, sånt som inte ens vi lärare eller forskare, som ändå kan så mycket, har en aning om ännu trots att vi ständigt lär oss mer, men som vi hoppas att någon en dag ska ha förmågan och kunskapen att faktiskt hitta.

Vad tror ni? Vågar skolan, eller stannar den i omklädningsrummet?

.

Parental Advisory

Medan man i självrättfärdiga tongångar moraliserar över en fd students uppgifter om att någon som möjligen skulle kunna vara en fd minister betalat henne för sex sker en värdeglidning i debatten, upprörda röster går nästan upp i spänd falsett och darrande pekfingrar riktas mot den fd ministern – han har, utöver alla sina andra hemska synder, eventuellt vid något tillfälle nämnt att han sexchattat, och detta läggs nu utan att blinka till anklagelsen.

Sexchatt är inte brottsligt. Att ha sex utom äktenskapet är inte brottsligt. Att ha sex på ett sätt som inte tilltalar alla i samhället är inte heller brottsligt. Förutsatt att samtliga inblandade är vuxna, och vill göra det som görs, givetvis. Homosexualitet är inte brottsligt. Bondage är inte brottsligt. Att ge någon man har, har haft eller önskar ha sex med presenter i form av smycken, middagar, resor, kläder, konst etc är inte brottsligt. Och att prata om sex, på nätet eller irl, är inte brottsligt.

Jag vet inte hur många av er som läser som är gamla nog att minnas åttiotalets moralpanik. Jag är det definitivt. Den moralism som framför allt Tipper Gore kom att representera sipprade över till Sverige också, och rörde fler områden än stötande sångtexter. Jag känner en ilning av obehag när jag hör människor moralisera på det sätt som gjordes då, och görs nu kring t ex den fd ministerns eventuella sexchattande.

Ni förstår, min erfarenhet är nämligen den att den som tydligast pekar finger, som moraliserar högst och mest och framställer sig själv som ett mönster av dygd och rättfärdighet, den personen har ofta tankar och lustar och ibland också vanor som skulle få den mest förhärdade hora att blekna, trots att h*n förmodligen redan både hört och sett mer än tio av oss andra sammanlagt.

Kanske var den fd ministern verkligen kåtast i regeringen,  och kanske är han faktiskt en av alla dem som medelsvensson mött på någon av alla de sexchatter som finns. Om vi känner pekfingret sträckas ut från kallsvettig handflata och vi hör våra röster gå upp i spänd falsett över detta så är det ett gott tillfälle att stanna upp och fråga sig själv varför man blir så upprörd.

Om man vill skydda minderåriga och utsatta från övergrepp är detta fel väg att gå. Att vända allt som har med sex att göra till snusk och otukt gör det svårare att urskilja vad som faktiskt är övergrepp och vad som är ömsesidig lek. Att höra opinionen pipa som en panisk gris över utomäktenskaplig sexuell förbindelse mellan två nöjda vuxna och ett par piskor gör det svårare för den som inte alls tycker om piskan att överhuvudtaget nämna den utanför det stängda rummet och vid behov be om hjälp att hantera det.

Moralisternas intentioner är oftast goda. De flesta gömmer inte tankar om övergrepp och förbjudna lustar, även om de sannolikt tänker minst lika mycket och kanske mer på sex som genomsnittspersonen. Men vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner, och de som hamnar i helvetet här är varken moralisterna eller de över vilka det moraliseras, utan de som av rädsla för att hamna framför pekfingret inte vågar säga något om polischefens klibbiga hand under bordet eller familjens vän som gnider sitt stånd mot en alltför ung och ovillig kropp. Precis de personer moralisterna säger sig vilja skydda.

tänk om

den där ‘Anna’ som gått till Aftonbladet med sina uppgifter om att hon haft sex med Littorin och tagit betalt för det.

Tänk om hon ljuger.

Jisses!