Lärare, du har ingen aning

Sara Lövestam påminner oss i sitt inlägg på LR-bloggen om något som borde vara självklart men under pågående match så ofta blir bortglömt: Vi har inte en aning om vem som faktiskt sitter där framför oss i klassrummet. Hur öppen vi än upplever att människan vi möter är finns där alltid fler aspekter som hen av en eller annan anledning inte nämner för oss.

Under bokmässan var jag bland annat i Lärarnas Riksförbunds monter och pratade om läsning, om min nya bok och om den här bloggen. Under intervjuntipsade jag bland annat om att man som lärare kan föreställa sig att halva klassen är gay och inte vill berätta det. Inte för att halva klassen ÄR gay (eller vad vet jag, eller vad vet någon förutom varje enskild elev själv), men för att det hindrar de där slentriankommentarerna och generaliseringarna som annars så lätt dominerar. Så att vi inte råkar prata om ”de homosexuella”, som om de är några andra. Möjligen är de inte hälften, men de sitter där och de hör vad du säger.

På samma tema kan man förstås med fördel föreställa sig att hälften av ens elever är transsexuella och inte vill berätta det. Att halva klassen är muslimer och inte berättar det. Att halva klassen är romer, har cp-skadade föräldrar och syskon med downs syndrom. ”Vi” ska inte acceptera ”dom”, för vi lärare har ingen aning om vilka som sitter i klassrummet.

Det är viktigt att vi påminner oss om detta då och då – det är så mycket vi inte vet om människor omkring oss. Oavsett hur väl vi tycker oss känna eleverna i våra klassrum, oavsett hur god relation vi upplever oss ha med dem så finns det saker och ting de väljer att inte dela med oss. Av olika skäl – rädsla för hur det skulle tas emot, dåliga erfarenheter, det upplevs som för privat, kanske har vi helt enkelt inte med saken att göra.  Oavsett skäl måste vi förhålla oss till att så är fallet, och bemöta med varje enskild elev och dennes situation med respekt.

Det är ett gott råd Sara Lövestam ger oss, och inte bara för klassrummet – alla människor vi möter håller delar av sitt liv privat, liksom vi själva gör det. Att påminna sig om att vi inte har en aning om hur dessa delar faktiskt ser ut titt som tätt minskar risken att man oavsiktligt kör en bildlig armbåge i näsbenet på en medmänniska.

Annonser

Regnbågsparaden i Malmö

Det är i morgon det är dags, och givetvis kommer jag vara där. Att människor får leva fritt och jämlikt oavsett kön, och oavsett kön på den eller dem de älskar, är oerhört viktigt. För mig personligen, och för oss som samhälle. Vi har kommit en bra bit på väg i denna del av världen, i andra delar ser det väldigt annorlunda ut. Det vet vi. Det bryr vi oss om. Det försöker vi göra något åt. Vi välkomnar den som flyr, vi stödjer den som kämpar, vi står stolta över det vi har väl medvetna om att det inte är självklart.

Jag vet inte hur många fler folkbildare som kommer att gå, men hoppas att såväl skolan som folkbildningen skall vara välrepresenterad. Det spelar stor roll för unga människors studieframgång att de känner att de är såväl respekterade som accepterade som de människor de är, och kärlek och sexualiteten är en stor del av identiteten.

Vi shoppade lite nödvändigheter inför i morgon, och håller nu tummarna de närmaste timmarna för att åskan håller sig borta och regnet håller sig milt.

Går du med i paraden i morgon? Kom fram och säg hej, vet ja’. Jag är hon med… ja, du ser själv på bilden.

2013 – det alldeles nya året

Så nytt att det inte ens är än, mer än om hörnet när jag skriver detta aningen för privata inlägg. Härmed är ni varnade.

2013 är året efter. Ja, ni vet ju att världen gick under för en dryg vecka sedan, märkte ni av det? Det var på det stora hela en rätt diskret domedag, tycks det, inte tillräcklig för att starta med år 1 igen, men första året efter domedagen låter rätt mäktigt, gör det inte?

Mer allvarligt är att 2012 var året då vi fortfarande inte slöt ett vettigt klimatavtal, fortfarande vräkte i oss kött och drack kopiösa mänger komjölk trots att vi vet hur nötkreatursindustrin sliter på miljön. Vi betraktade fortfarande de ekologiska varorna som undantag, specialfallen man fick leta efter nere vid golvet eller högt utom räckhåll för den som, som jag, är tre äpplen hög i högklackat. Det är året då män och kvinnor fortfarande, trots att vi borde börjat inse att det är rätt larvigt och att det här med pojkbaciller och flickbaciller är en ren småbarnskonstruktion, ägnade sig åt att sluta sig samman i exkluderande kotiljonger utifrån kön,

Men det var också året då allt fler ekologiska varor faktiskt började finnas tillgängliga i vanliga butiker, till allt mindre överpriser. Det var året då begreppet köttfri måndag började bli vedertaget. Det var året då allt fler, kanske i viss mån tack vare smartphones och surfplattor, började välja kollektivtrafik i första hand.

Det är också, för min högst privata del, nyorienteringens år. Jag orienterar mig i en ny social situation,  provar mig fram för att försöka utröna vad som är sig likt och vad som har ändrats. Hur man agerar och hur man absolut inte agerar numera, som rollspelande, subversiv, sällskaplig medelålders tant. Och som inte det vore nog, jag kommer tydligen ut ur garderoben också. Hur hamnade jag där? Jag har lullat runt i godan ro, fullständigt övertygad om att varenda kotte som någonsin överhuvudtaget reflekterat över saken omedelbart insett att jag är bisexuell, men så var det tydligen inte.

Nå, nu vet ni. Jag hoppas ni inte är alltför chockade.

.

Minst femtio nyanser av grå, alla tydligt urskiljbara

De rör sig över nästan hela skalan, de där nyanserna. Från ljusaste ljust, nästan vitt med bara en liten brytning, till mörkaste mörkt, i det närmaste svart med bara en aning ljus i, så svag att vi knappt uppfattar den förrän vi kontrasterar mot helt svart.

Jag är totalt fascinerad av fenomenet. Jag ska vara uppriktigt, jag har inte läst någon av böckerna än, men det allmänna samtalet om böckerna, både samtalet om sexet i historien (det tycks finnas en ramhandling också som jag inte riktigt fått grepp om) och samtalet kring böckerna som fenomen, som en del av en litterär trend och som ett moraliskt fenomen. Jag fascineras över hur demonstrativt somliga läser dem, och hur andra smyger, medan ytterligare andra tydligt markerar att de minsann inte alls befattar sig med den här sortens litteratur.

Det tycks som om böckerna, liksom deras föregångare, de rätt förfärliga Twilight-böckerna, precis som melodifestivalen och andra storskaliga TV-program ingår i det allmäna folkmedvetandet. De är fenomen som de flesta känner till, och har åsikter om, oavsett om man faktiskt läst böckerna eller sett programmet eller inte.

På så vis säger de, som kultur ju gör, något om den tid vi lever i, och därmed om oss som lever i den. Fascinerande!

En lördag i september

I morgon är det september, och i Malmö går Regnbågsparaden från Stortorget till Folkets Park.

Regnbågsparaden är en manifestation för kärlek, kärlek mellan människor, kärlek till människor, kärlek från människor. Det handlar om att det finns så många färger i regnbågen, och att det är alla färgerna tillsammans som gör den till det fantastiska vackra fenomen den är.

Sexualitet är en del av det här med kärlek. Den är inte allt, men en del, och precis som kärlek kan den ta sig olika former i olika sammanhang och mellan olika människor.

På senare tid har sexualitet frekvent dykt upp i samtalet omkring mig, i olika sammanhang, på gott och på ont. Det har varit uppriktiga samtal, det har varit nyfiket fnissiga samtal, det har varit fundersamma samtal och en del skeptiska samtal kring områden som känns främmande för samtalsdeltagare. Tyvärr också ett och annat lite mindre respektfullt höhöande samtal, men jag tror uppriktigt talat att det mest handlar om att höhöaren är lite generad över sin reaktion på vissa tankar.

I morgon firar vi kärleken, den första dagen i den första höstmånaden.

Inte illa.

Weekend

Vi var på bio i kväll, och såg filmen Weekend. Det är både en fin liten historia om hur intensivt det där första förälskelsestadiet kan vara, särskilt när man vet att tiden är begränsad, och en historia fylld med kloka och intressanta tankar och synvinklar på vänskap, kärlek, familj, det mänskliga jaget, relationer, politik  och en del annat spännande här i världen.

You’re like a blank canvas, and it gives you an opportunity to project onto that canvas who you want to be.

Karaktären Glen är en aspirerande konstnär. Han jobbar på ett galleri och håller på med ett projekt där han vill utforska och visa fram det som finns i mellanrummet mellan det vi väljer att återge på den där blanka duken och det vardagsjag vi lever med när vi blivit mer bekanta, eller rent av är för oss själva.

En aspekt väl värd att fundera över och utforska. Se filmen om  ni får chansen, den är så fin!

.

Nycklar i ordkunskap

Språket innehåller ibland användbara nycklar till möjligheten att konkretisera aspekter som kan upplevas som väl abstrakta i vardagen. Att förstå orden, veta var de kommer ifrån och lite om i vilka andra sammanhang man kan komma att stöta på dem öppnar den dörr som förståelsen av det fenomen som begreppet som sådant beskriver är. Ju fler sådana dörrar vi kan öppna, ju lättare blir världen att överblicka, och ju bättre blir vi på att hantera okända fenomen.

Låt mig förtydliga min poäng med två enkla exempel:

Hetero – ordet kommer från grekiskan, där det helt enkelt betyder olika, annan

Vi hittar det till exempel i kemin, i begreppet heterogen blandning, en blandning av det slag där ämnena blandas utan att bilda en ny enhet. Det går fortfarande lätt att urskilja de olika ämnena. Prova t ex att blanda olja med vatten. (Använd gärna ekologisk olja i experimentet.)

Homo – ännu ett ord från grekiskan, där det betyder lika, alltså motsatsen till ordet vi pratade om ovan.

Även här hittar vi ordet i kemin. En homogen blandning är en blandning där de olika ämnena inte går att urskilja, utan tillsammans bildar en ny enhet. Prova t ex att blanda socker med vatten. När du rört en stund ser du inte längre sockerkristallerna, men du kan tydligt känna smaken av det i vattnet.(Använd gärna ekologiskt socker i experimentet.)

Inte så svårt, hoppas jag? Ni hänger med? Bra.

I vardagsspråket används de två orden ofta för att tala om och kategorisera sexuell preferens.

En heterosexuell person är en person som i huvudsak attraheras av och förälskar sig i personer av ett annat kön än personen själv. Inte alla personer av motsatt kön, mycket få heterosexuella män går t ex och förälskar sig i varenda kvinna de möter, och lika få heterosexuella kvinnor går sannolikt och förälskar sig i varenda man de möter, men när den heterosexuelle personen förälskar sig eller attraheras av en annan person är denne som regel av ett annat kön.

En homosexuell person är en person som i huvudsak attraheras av och förälskar sig i personer av samma kön som personen själv. Inte alla personer av samma kön, det är lika få homosexulla män som förälskar sig i varenda man de möter som i exemplet ovan, och detsamma gäller homosexuella kvinnor. Men när den homosexuelle personen förälskar sig eller attraheras av en annan person är denne som regel av samma kön.

Alla människor är inte begränsade till att i huvudsak finna det ena eller det andra könet attraktivt. Bisexuella (det lilla prefixet bi betyder två) personer attraheras av och förälskar sig i personer av både samma kön som personen själv, och personer av annat kön. Inte heller bisexuella går som regel omkring och förälskar sig i varenda människa de möter, men när den bisexuelle personen förälskar sig eller attraheras av en annan person är denne som regel av ett eller annat kön. Oftast.

Om det är så att ni upplever detta som ett provocerande eller besvärande ämne att reflektera kring rekommenderar jag er att ägna en stund åt att fundera kring vad detta kan bero på. Det kan vara så att ni lider brist på oxytocin. Det går att råda bot på.

*kram*