Stress!

Sjuttiotalisterna håller på att klappa ihop, berättar konsulten i stresshantering, Tomas Danielsson, i en artikel i GP:

Just 70-talisterna är mest illa ute, menar Tomas Danielsson.

– De är mellan 33 och 38 år, har fina examina, har hunnit få barn, lägger stor vikt vid utseende och hälsa, är ständigt uppkopplade och nåbara. Stress och aggressivitet präglar hela dagen.

– De jäktar igenom frukosten, lämnar barnen på dagis, sitter i bilkö på väg till jobbet och dunkar knytnäven i ratten, hastar in på dagens sammanträde med uppdragna axlar, ska leverera på topp hela dagen. Sedan ska de hämta barnen, köra dem till olika aktiviteter. Och ovanpå det ska de pricka av alla sociala åtaganden.

Det däringa livspusslet, ni vet. Och så det där paradigmskiftet jag ständigt återkommer till. Vi gamlingar, vi växte upp i Saltkråkanvärlden. En på många sätt idyllisk tillvaro där gräset var grönt, himlen blå med små vita moln och man kunde dricka vattnet i bäckarna. Med framtidshopp och goda utsikter, med klara gränser och stora industrier där det alltid fanns jobb att få och kalla kriget på sin höjd var spännande spionfilmer.

Men tiden gick.

Sjuttiotalisterna växte upp i till en annan värld, och när det var dags för dem att börja etablera sig som vuxna var allt plötsligt annorlunda. Den värld de läst om i skolan, utbildats för och förberetts för att hantera och leva i försvann i det närmaste över en natt. Berlinmuren föll med ett brak som skickade svallvågor runt hela världen, kalla kriget töade hastigt bort och digital revolution och ekonomisk globalisering förändrade villkoren inom de flesta arenor.

Sjuttiotalisterna är de första som hanterar denna nya värld från början av sin yrkesverksamma karriär, och det tvingas göra det omgivna av oss från den tidigare eran, som tofflar omkring fullständigt övertygade om att allt är som det var. Att försöka hantera värderingar från en gammal värld i en tillvaro där förutsättningarna är helt annorlunda är stressframkallande, och till skillnad från tidigare generationer har de inga andra än sig själva att lita till, ingen annan har heller levt i denna värld innan.

Tomas Danielsson framhåller hur viktigt det är att man från arbetsgivarhåll också minns att det är människor, inte robotar, man har att göra med. Världen har förändrats, inte människorna i den:

– Ett exempel är kontorslandskap. Jag har sett många ställen där man ansett att det skulle effektivisera arbetet. I stället har man tagit ifrån människor koncentrationen och inbjudit till rollspel. Man går omkring och låtsas vara effektiv.

– På en sådan arbetsplats försvinner möjligheterna till de små pauser som är nödvändiga. Människan behöver två minuters total urkoppling av hjärnan varje timme, annars lär sig musklerna inte att stänga av kamp- och flykttillståndet. Det i sin tur medför värk i kroppen och sömnproblem.

Två minuters total urkoppling av hjärnan, och med tanke på stressnivån i samhället är det nog en absolut miniminivå så jag dubblar dosen: