@skånetrafiken och service

Många har många klagomål på Skånetrafiken, och med rätta. Såväl bussar som tåg visar tydligt arrogansen gentemot passagerarna. Dålig turtäthet, usel tidhållning, undermåligt underhåll, och oförskämda chaufförer.

Nej, inte alla. Inte alltid. Möjligen är situationen aningen bättre på tåg. Eventuellt. Men busstrafiken missköts så frekvent att det är motiverat att som regel inte lita på tidtabellerna utan se till att själv stå för marginalen, ty bussen är sannolikt sen, kan utebli utan förvarning, eller chauffören kan välja att helt enkelt inte stanna.

Detta leder ibland till timmavisa förseningar, på grund av den ovan nämnda bristande turtätheten, och Skånetrafikens erbjuder något de hånfullt valt att kalla ‘resegaranti’. Det innebär att den som blivit lämnad vid hållplats av buss som kör förbi utan att stanna inte kommer i tid, inte får ersättning för förlorad arbetsinkomst, och därtill själv hålls som ansvarig för situationen. Hen antas ha varit ‘otydlig i kommunikationen’, ‘sett ointresserad ut’, ‘stått för långt från stolpen’, alltsammans autentiska bortförklaringar från Skånetrafikens sida.

Uppryckning, tack. Omedelbart.

Tango och final

I kväll står Argentina än en gång i VM-final. och än en gång mot just Tyskland. Det är något speciellt med VM-final, är det inte? Även den som inte är så intresserad av fotboll på liganivå, och kanske inte är så insatt i sporten, kan känna av och låta sig dras med i passionen, dramat, glädjen, festen som en VM-final innebär. I synnerhet om den upplevs tillsammans med andra, ty delad glädje är verkligen mångdubbel glädje!

Så ikväll, Skånetrafiken, vill det till att ni sköter er och ser till att sista bussen går som ni lovar, annars blir jag sittande i Malmö i natt. Ty i kväll kommer jag kombinera två av mitt livs stora passioner – tango och fotboll – genom att se finalen med Tangokompaniet!

¡Vamos, Argentina!

 

med @skånetrafiken i tiden?

Jag åker kollektivt. Jag gör det av miljöskäl i första hand – det känns inte försvarbart att köra bil i ett så kollektivtrafiktätt område som området kring Malmö och Lund ändå utgör. Jag gör det också av lässkäl – det är trevligt att sitta ostörd på en buss och läsa, jag märker oftast inte av vem som sitter intill mig (så länge personen inte gör något extra störande som högljutt smaskar i sig äpple eller – true story – tar av sig skorna och börjar rensa sig mellan tårna eller – ännu en lika sann – smörjer in fötterna med fotsalva) såvida personen inte nästan bokstavligen knackar mig i huvudet och säger hej.

Men det börjar bli allt mer påfrestande. Jag bor utanför tåglinjerna, så jag uttalar mig om busstrafiken, och den lämnar i allt högre grad mycket i övrigt att önska. I dag såg jag fram mot att dansa en dryg timmes tango i Västra Hamnen. Att jag är tvungen att åka en halvtimme innan arrangemanget är över för att inte behöva vänta fyrtiofem minuter tar jag så gärna.

Men vad som enligt tidtabellen framstod som fyrtiofem minuters lästid på vägen dit, och fyrtiofem minuters lästid hem, med bara tio minuters dödtid för att byta buss på respektive håll, utvecklade sig i stället till ett klassiskt Skånetrafiken-äventyr. Av fyra möjliga bussar gick hälften sönder, nära tjugo minuters försening åt raskt upp tiden för byte och det hela slutade med drygt tjugo minuters dans, sammanlagt femtio minuters dödtid och i stället för drygt en och en halv timmes total restid blev det två och en halv timme.

Och plötsligt känns det inte alls lika roligt. Tvärtom.

Regionen är relativt kollektivtrafiktät. Men bara på vardagar, på dagtid. Den som önskar resa på kvällstid, eller rent av är så dekadent att hen kan tänkas vilja förflytta sig under nattetid, t ex efter en sen bioföreställning, är inte en kund Skånetrafiken prioriterar, eller ens bryr sig om. Och fordonen är både illa underhållna och ogenomtänkt designade. Det är mycket dåligt med plats för eventuellt bagage, Informationen är opålitlig. Bussarna är ofta skyltade med ett handskrivet A4 tejpat på insidan av rutan. De tjusiga elektroniska skyltarna inne i bussarna är ofta övertejpade med tidtabeller eller metrouppslag. Informationstavlorna vid hållplatserna är ibland tydliga, ibland helt obegripliga.

Är inte det lite synd?

Kära @Skanetrafiken

Jag pendlar med er, ständigt och jämt, och har gjort så i många år. Och jag funderar ständigt över hur ni tänker er att vi passagerare tänker. Vad vi prioriterar, vad som får oss att välja er över bilen, eller välja bort er för att ni helt enkelt inte levererar det vi behöver.

Det handlar, som jag är övertygad om att ni vet, om tillgänglighet och pålitlighet. Jag vill ha effektiv restid.

Det innebär dels täta, välplanerade turen i ett genomtänkt schema med fungerande anslutningar vid sittplatsförsedda, upplysta, cyklistfria, välplacerade hållplatser  med skydd för väder och vind, dag som natt, alla dagar. Även helgdagar.

Dels fungerande, bekväma fordon med fungerande luftkonditionering och plats för både det bagage jag bär med mig, för mig och för övriga passagerare. Vi har ryggsäckar, träningsväskor, matkassar, portföljer där vi bär det vi kommer att behöva under dagen. Dessa måste få plats utan att övriga passagerare (eller vi själva) kommer i kläm.

Nu börjar det bli försommar, och som varje år den här tiden blir det enorma bilköer. Som kollektivtrafikresenär undrar jag varje år varför i hela fridens dagar kollektivtrafiken skall fastna i privatbilismens röra? Tågen har sina speciella vägar bara för dem (där är förseningar ändå, men det är andra problem som orsakar detta) varför gäller inte detta bussarna? Hade jag varit ni hade jag tänkt i fler dimensioner, och helt enkelt lyft upp kollektivtrafiken ovanför privatbilisternas kaos.

T ex såhär:

Tills ni hunnit uppdatera hela fordonsflottan till denna nivå, och bygga nya, handikapptillgängliga hållplatser till dessa, jag förstår ju att ni behöver ett år eller så på er, har jag ett par önskemål på vägen.

Jag önskar att ni lagt större vikt vid fordonsparkens kvalitet och underhåll,  på att se till att hållplatserna är trevliga, upplysta med fler sittplatser och helt cyklistfria, samt lagt mer krut på tydlig och relevant information.

Ni kan strunta i glada jippon och reklam. Jag vill inte ha ‘upplevelser’, jag vill ha funktion. Ok?

Samhällsutvecklingen och kollektivtrafiken

I en av mina favoritböcker, the Algebraist av fantastiska Iain M. Banks, läser vi om vilken enorm skillnad väl utbyggt, effektiv och frekvent kollektivtrafik gör. Att det handlar om att ta sig från en planet till en annan snarare än från den lilla byn in till staden kan vi bortse från – det som gör skillnad är möjligheten att enkelt, snabbt och smidigt, utan att behöva planera sin tillvaro sönder och samman kunna ta sig från en plats till en annan:

Jag kan bo i en liten håla utanför ära och redlighet tack vare Skånetrafiken. Jag skäller och gormar när bussarna är sena, jag suckar och himlar med ögonen åt trasiga säten, ruskar bekymrad på huvudet åt lösa säkerhetsanordningar, muttrar åt otrevliga busschaufförer, bekymrar mig för hur mittgångarna fylls till smärtgränsen och strax därefter av stående passagerare innan bussen dödsföraktande rullar ut på 70-vägarna där den håller takten med övriga trafik, men trots allt detta utgör Skånetrafiken min artär, min förbindelselänk till mer civiliserade områden.

Jag kollektivtrafikpendlar drygt en timme varje arbetsdag. Åkte jag bil skulle min restid minskas med hälften, men det skulle kosta mig mer än det skulle smaka – förutom givetvis allt besvär och alla kostnader en bil medför skulle jag förlora timvis med lästid och arbetstid varje vecka. För mig är det oerhört mycket värt.

På kvällar och helger hade jag gärna sett fler och senare bussar i alla riktningar, människor vill gå på bio, shoppa, tillbringa sena kvällar med vänner även på söndagar, och kollektivtrafik utgör frihet för unga människor som kan ta sig runt utan att behöva vara beroende av föräldrars välvilja. Jag skulle också vilja se en utökning av den tid då skolkorten ger möjlighet att resa, t ex 24 timmar per dygn 365 dagar per år tills ungdomarna fyller nitton. Som Banks beskriver det, effekten möjligheten att smidigt och enkelt ta sig från ett ställe till ett annat har på en plats betydelse, ekonomi, ja, rent av moral, är dramatisk.

Plötsligt har man, i stället för att för alltid vara hänvisad till den enkla lilla byn, möjligheten att vara en del av den stora, glittrande världen som är fylld av löften och möjligheter.

Kollektivtrafik är helt enkelt frihet.

Helgens utmaning

Här ser ni mina bussböcker för resten av terminen. Jag har precis hämtat ut paketet, och helgens utmaning består således i att INTE börja läsa i någon av dem förrän bussen rullar ut från hållplatsen ungefär sådär halv åtta på måndag morgon.

Det är en utmaning som heter duga!

Twitterpoesi

På vägen hem, väntan på bussen, sysselsatte sig min hjärna med att skriva poesi på Twitter. Efter att ha putsat lite, men bara lite, slår jag ihop tweetsen till en hel liten dikt. Så här blev det:

And there was Darkness.

And in Darkness Order and Chaos grew.

And they fed Darkness.

And Darkness fed them.

Then there was Light.

Light burned away Darkness.

Order hungered.

Chaos hungered.

Chaos engulfed Order.

Order engulfed Chaos.

Balace was no more.

Hållbar utveckling och sociala medier

Svenskar är duktiga på att använda sina smartphones, berättar SvD, och på att utnyttja de uppkopplingsmöjligheter som kollektivtrafiken erbjuder åtminstone i storstadsregionerna:

Ericsson undersöker kontinuerligt hur människor över hela världen använder smarta telefoner och surfplattor. När det gäller smartphones finns det många likheter mellan länderna, men också en del som skiljer. Amerikanerna har till exempel sina toppar tidig och sen kväll medan flest svenska smartphone-ägare (71 procent) är uppkopplade under lunchen.

Det som gör svenskarna unika är dock att 70 procent tar itu med mejl och sociala nätverk när vi reser till jobbet. Vi pendlar mindre än i många andra länder, men tack vare att de trådlösa näten fungerar pendlingssurfar vi mer än andra.

Trafik och samhällsplanerare Christer Ljungberg funderar kring detta vilka konsekvenser detta pendlingssurfande kan få för våra resvanor:

Idag är alla ungdomar (och en del av oss äldre..) vana vid att kunna kommunicera via sina smarta telefoner, surfplattor, datorer osv hela tiden och överallt. Och så länge man inte har körkort, dvs använder bussar och tåg, så går detta alldeles utmärkt. Men vad händer den dag när man börjar fundera på att ta körkort och köra bil istället? Jo möjligheten att kommunicera som man är van vid försvinner då.

Det är svårt att vara uppkopplad och uppdaterad på senaste nyheterna, kompisarnas Facebookuppdateringar osv medan man kör bil. Och kanske blir det då fler som väljer att fortsätta åka tåg och buss eftersom man då kan ha kvar dessa möjligheter. Kanske kan du arbeta och få en del gjort medan du åker till och från jobbet?

Jag klagar ofta över Skånetrafiken, det är förseningar, överfulla bussar, dåliga bussar, stressade chaufförer, tidtabeller planerade utifrån hur lång tid varje sträcka tar att köra en sommarnatt med torra vägar och ingen trafik. I en röd Ferrari. Det finns gott om utrymme för förbättringar. Trots detta pendlar jag vidare.

Ty Ljungberg har helt rätt – man blir snabbt bortskämd med de möjligheter man har som kollektivtrafikresenär. I genomsnitt tar det mig ungefär fyrtiofem minuter att åka till eller från jobbet. En bra dag, en sån där jag lyckas komma över en sittplats på varje delresa, ger det mig om jag så önskar ungefär en och en halv timmes arbetstid.

Jag borde kanske inte skriva om detta, risken finns att jag lockar fler att börja åka kollektivt och därmed ökar konkurrensen om sittplatserna ytterligare, men jag tar chansen. Visst tar det tid att resa med kollektivtrafiken, och visst kan det vara ruskigt obekvämt, men tiden är inte bortkastad för den som har möjlighet att arbeta under resan, och fördelarna överväger, i synnerhet i tätbebyggda regioner som Skåne. Det kostar mindre, både för miljön och för den egna kassan, och man vänjer sig snabbt vid att inte behöva leta parkeringsplats t ex.

Och vem vet, om fler börjar resa kollektivt kanske de rent av börjar hålla tider, uppgraderar bussflottan och linjesträckningarna, bygger ut järnvägsnätet och rätt som det är erbjuder så frekventa resor att det till och med blir rimligt att åka kollektivt på helgdagar.

Det vore väl en utveckling att glädjas åt?

Kollektivtrafiksuck

Jag vill bara nämna, sådär lite halvofficiellt, hur oerhört trött jag är på att Skånetrafiken verkar ha byggt in förseningarna i systemet. Gång efter gång leder förseningar för buss ett till att buss två väntar in för att passagerarna på buss ett ska slippa vänta en halvtimme, med resultat att passagerare som kliver på buss två missar anslutningen till buss tre.

Det är inte rimligt. Oavsett om restidsgarantier gäller eller inte ger de ingen ersättning för förlorad arbetstid, t ex.

En väl utbyggd, skattefinansierad, pålitlig och frekvent kollektivtrafik skulle innebära en minskning i personbilstrafiken, och därmed mindre belastning på miljön. En egen bil ger en illusion av frihet få är villiga att ge upp med mindre än att det finns ett i det närmaste likvärdigt alternativ. Det är inte Skånetrafiken idag.

Störningar i tågtrafiken

Västerbottens-Kuriren anförtror oss att den kommande vintern kan bli den kallaste på tusen år. Jag rekommenderar alla att rusta sig med rejäla skor, vantar, halsdukar och mössor.

Samt, när ni ska ut och resa med tåg, med en stabil matsäck, dubbelt så mycket vätska som ni tror kommer att gå åt, ett par trevliga böcker, en kudde, en filt samt ett eller ett par sällskapsspel att roar er med medan ni väntar. Om fjolårets vinter lärde oss något så är det att SJ och Trafikverket (fd Banverket, inte sant?) inte klarar av att hålla spåren fria från snö och tågen rullande.

Ni har mycket att vinna på att ta till en halvtimme i restid med kollektivtrafiken också, åtminstone i Skåne. Busstrafiken här nere *ruskar på huvudet*