I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

– Karin Boye

Ännu ett år är till ända. Ännu en gång ligger skolan sådär öde och tom som bara en skola kan när inga elever och inga kursdeltagare finns kvar. Alla lektioner är slut, alla prov rättade, alla betyg satta. Året är till ända.

Eleverna går vidare. Skolan ligger ensam kvar.

Dessa klasser kommer aldrig mer att komma in i klassrummen, skratta, läsa, ifrågasätta, utvecklas, stötta, samarbeta, nötas, slipas, kritiskt granska källor, tänka, tramsa tillsammans som en klass. Många av kursdeltagarna kommer tillbaka i höst. Det är en glädje att veta, och jag ser fram mot att träffas igen i Augusti.

Andra går vidare nu. Jag hoppas att de som igår var våra elever och kursdeltagare men nu lagt tiden på Hvilan till minnena kommer tillbaka och hälsar på oss. Jag hoppas de väljer att ta kontakt med oss på sociala media, och låter oss följa dem med blicken och stolt viska

oh look at them go!

Vi kommer att sakna er. Lycka till vart än ni tar vägen!

Nytt år, nytt språk

Årsskiftet närmar sig med stormsteg. Blommor, sånger, skolavslutningar om bara ett par ögonblick, elever springer ut, tomma skolor där bara solstrålar in genom fönstren leker.

Och som vid alla årskiften så befinner vi oss så intensivt här och nu, i de sista skälvande dagarna med årets klasser, samtidigt som på planeringsnivå befinner oss där och då, i nästa år, och förbereder för de klasser som ännu inte finns, som vi ännu inte känner, men vet vilka kurser de kommer att läsa, och vi förbereda.

Mitt nyårslöfte är ett år med än mer fokus på språket. Jag läser mycket, det sticker jag inte under stol med, jag läser skönlitteratur, bloggar, tidningar, dagsnyheter, avhandlingar, forskningsrapporter, artiklar, serier, och mina elever läser mycket. Romaner, noveller, dikter, artiklar. Det är en början.

Nästa år vill jag söka än mer samarbete kring just språk med kollegor i alla ämnen. Vad kan jag ge? Vad kan jag få från dem att ta in i det vi gör i Språkhuset? Vad vill eleverna ha mer av, och vad behöver de mer av fast de helst vill slippa?

Gott slut önskar jag oss alla!

Det ljuva livet

Läsåret är över, skolgården är tom, kramar har utdelats, tårar torkats, många är stolta, många är glada, somliga är vemodiga, en och annan rent av ledsen att det är över.

Som jag nämnde tidigare planerade jag även i år ett litet utbrott av kreativ galenskap till skolavslutningen, och lyckades än en gång engagera en formidabel ensemble. Jag är fascinerad och ödmjukt tacksam över hur människor år efter år ställer upp och gör det möjligt att göra verklighet av stolligheter.

.

Och snart är det skolavslutning

Vårterminen är igång, planeringen gjord och kurserna har börjat få upp farten. Det står inte på förrän gräs och gröda gror, sig solens strålar närmar och allt är över, elever och kursdeltagare ger sig ut i världen och skolan än en gång ekar så tom som bara en skola kan göra när läsåret har passerat och endast personalen rör sig som övergivna spöken i lokalerna.

Så det är dags att börja fundera lite över skolavslutningen, helt enkelt.

Det ägnar jag den här helgen åt. Som traditionen bjuder kommer jag att göra vad jag kan för att inte avslöja planerna i förväg, och än så länge är det väldigt spretigt. Vilken väg det tar till slut beror på vilka som är villiga att ställa upp på mina idéer.

Välkomna tillbaka i juni om ni vill veta hur det blev.

.

 

Slut

Det är skolavslutning. Ett läsår är över. För många har det varit ett brutalt år, det har hänt väldigt många väldigt mycket väldigt tungt i år. För andra har det varit ett annat sorts år. Alla har utvecklats, alla har förändrats, ingen av oss som står i Gröna Salen i morgon är densamma som stod där i augusti i fjol.

Så måste det vara, och så kommer det förbli.

Vi måste fortsätta simma.

.

Skolavslutningar i kyrkan revisited

Debatten om var skolavslutningen skall hållas börjar tidigt i år, och det är Gränna kyrkas kyrkofullmäktige som smäller av startskottet, berättar Expressen:

Om skolbarnen ska få ha sin avslutning i Gränna kyrka så måste en bön eller kristen textläsning ingå […] Vi tycker att det är vår byggnad och vi som bestämmer, säger Olle Larsson, ordförande i kyrkofullmäktige, till Jönköpings-Posten*.

Och det tycker jag han har helt rätt i. En kyrka är en kyrka. En gång i tiden fungerade den som allmän samlingslokal, dubblerade ibland som skola och har även när behov funnits fyllt funktioner som sjukstuga, fort och skyddsrum. I dag är kyrkornas position i samhället annorlunda, vi har andra samlingslokaler, skolorna håller till på annat håll och det som talar för sekulära skolavslutningar i kyrkor är barndomsminnen sedda genom rätt suddiga nostalgifilter.

Vill skolor hålla sina avslutningar i kyrkor bör de respektera det faktum att kyrkan är en kyrka, och prästen en präst. Där finns traditioner och sedvänjor, och det är artigt att hålla sig till dessa om man är där. Vill man inte ha bön på sin skolavslutning, och det är en sak man rimligen bör ta under noggrant övervägande, väljer man en annan lokal.

Tycker jag. Vad tycker ni?

.

Gränna Kyrka

 

*Jönköpings-Posten vill ha betalt för att delge något ur sin tidning, så det blir ingen länkkärlek till dem

 

Skolavslutning idag

Jag är innerligt stolt över så många i år! Det är glädjesamt.

.