Om Rosengårdsskolor

uttalar sig den socialdemokratiske stadsdelsnämnsordföranden i Rosengård Andreas Konstantinides:

Andreas Konstantinides har haft det politiska ansvaret i Rosengård i nio år och därmed även ansvaret för att inte mer har hänt.

– För första gången har vi nu tjänstemän som vågar, som är engagerade och driver frågorna starkt. Har vi inte det händer ingenting oavsett vad vi politiker vill driva.

Han nämner stadsdelschefen Eva Ahlgren och barn- och ungdomschefen Jytte Lindborg som de starka pådrivarna. Men även att det finns politisk enighet att allt måste göras om.

Det stämmer det han säger, politiker och tjänstemän måste hjälpas åt att dra åt samma håll för att man ska komma någon vart. Om han hade stannat där tror jag ingen sagt emot honom, men Konstantinides går vidare och pekar även ut rektorerna, lärarna och förskollärarnas ansvar i skolsituationen:

Att förskolan och skolan har misslyckats hävdar han är skolans eget fel.

– De kommer bara med bortförklaringar. De skyllde på Rosengårdsbornas socioekonomiska situation, på kravaller, stenkastning och bränder. Rektorerna har dessutom kört sitt eget race. Många gånger har jag frågat dem om vi kan fortsätta så här men förändringsbenägenheten har inte funnits, säger Andreas Konstantinides.

I mars i år hade Rapport ett inslag om situationen på Rosengårdsskolan med anledning av den rapport från skolverket Konstantinides refererar till i artikeln. I reportaget fick vi veta att skolledningen hittade två orsaker till elevernas dåliga resultat: den socioekonomiska situationen i stadsdelen och det faktum att en av fem elever är nyanländ till Sverige. Tyvärr ligger inte inslaget kvar, så ni får bara ett torftigt referat av rektorns uttalande om skolsituationen:

“den här skutan kommer att vändas. Den kommer inte att vändas på ett år eller två år, men det kommer att se väldigt mycket annorlunda ut i framtiden.” Reporterns påpekande om hur detta tidsperspektiv innebär att ytterligare årskullar kommer att offras viftas bort: “Nä, jag vill inte säga offrar, för att jag menar att få en 100 procentig måluppfyll… eller få  en mycket kraftig ökning, det tar tid, allting tar tid. Alla förändringar tar tid.”

Jag sade i samband med reportaget, och jag säger det igen:

 skoltid är relativt – rektorn och lärarna har sin hemvist i skolan, deras tidsperspektiv rör sig över tjogtals år och att tänka sig en stegvis förändring, där lärarna kan känna sig trygga med varje steg och man provar sig fram tycks rimligt och genomförbart.

Elevernas perspektiv ser annorlunda ut. För den som, i likhet med eleverna i Rapport-inslaget, går i åttonde klass finns inte mycket tid att vinka på. En förändring som träder i kraft om två år är ingen förändring för eleven, som lämnat skolan vid det laget. Om förändringen ska vara till minsta nytta, ur dessa elevers perspektiv, måste den ske nu.

Konstantinides säger samma sak. Förändringen måste ske nu.

 Till dem som inte vill förändra har han sagt att passar det inte kan de söka jobb någon annanstans.

– När jag sa det blev det alldeles tyst i salen. Men vi måste alla ta vårt ansvar och inse att vi har gjort fel, allihopa, och att det nu inte finns någon återvändo, säger han.

Givetvis har det kommit reaktioner. Elisabeth Elgh, moderat och tidigare vice ordförande i Rosengårds stadsdelsfullmäktige under flera år, deklarerar:

-Övriga politiker borde kräva hans avgång. Genom sitt uttalande har Konstantinides avhängt sitt förtroende och hans attityd mot personalen är skrämmande. Hur tror han att de ska uppbåda motivation och engagemang efter en sådan salva?

men får inte medhåll från partikollegor som arbetar tillsammans med Konstantinides:

– Det är inget vi har diskuterat inom partiet. Men jag delar hennes upprördhet. De brister som Skolinspektionen fann under sin inspektion har sin orsak i flera faktorer. Främst handlar det om stor elevomflyttning och bristande språkkunskaper i svenska. I Rosengård har vi många fantastiska lärare men det hjälper inte eftersom vi har politiker som fört en helt felaktig politik under flera år, säger Montaser Eneim.

Eneim är dock positiv till den omorganisation och satsningar som ingår i Framtidens skola.

– Åtgärderna har vi moderater velat genomföra under en lång period. Vi hyser stor förhoppning om att förändringarna, inom något år, kommer att generera bättre skolresultat. Jag hyser stort förtroende för stadsdelschef Eva Ahlgren och Jytte Lindborg, chef för barn och ungdom.

I ett pressmeddelande ifrågasätter även folkpartisten och fullmäktigeledamoten Ulla Herbert, Konstantinides uttalande. Samtidigt är hon positiv till de förändringar som nu ska ros i land.

Rosengårds skolor och förskolor står inför stora utmaningar, det kommer att bli kämpigt och jobbigt. Ibland kommer det att kännas hopplöst, och ibland smärtsamt. Men det som behöver göras har gjorts tidigare, det finns andras erfarenheter att luta sig mot och andra skolor och lärare att nätverka med och få stöd ifrån. Och det första man bör göra är att fråga sig för vem skolorna finns där, och vilket syftet med verksamheten är. När man har besvarat dessa frågor har man en riktning.

Var är skolinspektionen när man behöver den?

Vet ni om att detta inte är en unik situation? Detta är inte den typiska svenska kommunala högstadieskolan, men den är alltför vanligt förekommande för att det överhuvudtaget någonstans på någon nivå ska vara acceptabelt.

Kommer den nya skolreformen att göra någon skillnad i en skola som denna? Kommer skolinspektionen att lägga ner tillräckliga resurser för att reda ut kaoset? Jag tvivlar, uppriktigt talat, men hoppet är det sista som överger en.

Det är inget fel på eleverna! De flesta av lärarna är sannolikt vettiga och kloka människor när de inte är helt sönderkaosade. Rektorerna är med största sannolikhet tämligen rimliga människor de också.

Men de politiker som har ansvaret är fullkomligt inkompetenta. Tyvärr. Det finns inget vänligt sätt att säga det på.

Kära elever, håll näsan över vattenytan! Det är inte kört. Om kaoset leder till att ni inte kommer in på de utbildningar ni vill komma in på finns det andra vägar att gå.

Christermagister bekymrar sig också.

Skolor anmälda till skolinspektionen

Fler och fler skolor anmäls till skolverket, rapporterar både SvD och DN. Föräldrar och elever har lämnat in nästan ett och ett halvt tusen anmälningar bara under det första halvåret av 2010.

Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler tycker att ökningen signalerar något positivt […] Det är en otroligt stor ökning och den gäller alla ärendetyper. En förklaring kan vara att skolfrågor är mycket i fokus och att fler blivit medvetna om sina rättigheter, säger Ann-Marie Begler.

– Skolinspektionen har också blivit en välkänd myndighet […] Det är förstås inte positivt att många barn har det svårt i skolan, men det är positivt att fler anmäler så att det kan bli en förändring, säger Begler.

Det är mycket positivt. Att anmälningarna ökat torde också tyda på att det börjar ha effekt att anmäla, en anmälan leder till något och den som råkat illa ut i skolan upplever att det gör skillnad att anmäla. En stor grupp anmälningar gäller kränkande behandling, och ökningen, säger BEO Lars Arrhenius, beror sannolikt inte på att klimatet i skolorna blivit värre:

Ser man på Skolverkets attitydundersökningar har det inte blivit sämre, utan något bättre. Så kränkande behandling är ett problem som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet tidigare, säger Lars Arrhenius.

Det är ok att säga ifrån när skolan inte fungerar som den ska, när man inte får den hjälp och det stöd man behöver och när man blir illa behandlad. Och det verkar äntligen som om människor upplever att det finns någon som lyssnar när de säger ifrån, och att det gör skillnad.

Det är något bra.

Kluven

Å ena sidan är det klart att jag blir glad av att läsa om högstadieskolan i Essunga som lyckats göra en pannkaksvändning från en av de sämsta skolorna i landet, behörighetsmässigt mätt, till en av de bästa. Christermagister tipsar om artikeln i DN, jag läser och blir kluven i mina reaktioner. Glad för deras skull, glad för att det uppmärksammas och glad för elevernas skull. Skolinspektionen säger t ex:

Jag har arbetat med inspektion i sex år och hunnit besöka många skolor och kommuner. Detta är det bästa exempel jag sett, säger undervisningsråd Ulla-Britt Norin.

Men samtidigt som jag blir glad blir jag bekymrad och smått förtvivlad.

För å andra sidan – vad är det de har gjort? Jag citerar vidare ur artikeln i DN:

Förklaringen är ett ändrat förhållningssätt, säger både hon och rektor Lasse Björkqvist vid Nossebro skola år 6—9.

– Vi har tänkt om. Tidigare skyllde vi på eleverna, ”de kan inte bättre”. Men det kan inte vara elevernas fel när vi har god lärartäthet och goda resurser. Det är vårt ansvar att alla ska kunna lyckas, säger Lasse Björkqvist.

Skolan läste på vad forskningen säger om elever med behov av särskilt stöd.

– Alla forskare sade samma sak, det vill säga att ingen elev mår bra av att bli varaktigt utplockad till en särskild grupp. Till slut tror eleven att den är mindre begåvad, säger Lasse Björkqvist.

Så i stället för att sortera eleverna plockade skolan in fler lärare på vanliga lektioner. Och alla elever fick höra att det ställdes höga förväntningar på dem.

Att skolan tog sitt ansvar, slutade skuldbelägga eleverna och bestämde sig för att lyssna på vad forskningen har att säga blir en artikel i DN. Det gör ont i mitt lärarhjärta, det borde vara självklarheter, vi borde inte ha en sån attityd i skolan att detta är så ovanligt att det skrivs om i tidningarna!

Varför har vi i så många år låtit skolor, kommunala likaväl som privata, komma undan med att inte ta sitt ansvar, att skuldbelägga eleverna och ignorera vad forskningen kommer fram till? Bedrövligt.

Det är dags att vi skärper oss, och börjar följa lilla Essungas exempel. Sommarlov är perfekta för att läsa och begrunda forskningsrapporter.

Hyltebruk

Ännu en liten idyllisk ort, den här gången någonstans i Halland, ännu en högstadieskola och ännu en elev som bytt skola efter att ha blivit mobbad utan att få tillräckligt stöd från skolan för att kunna gå kvar. Enligt Hallandsposten håller man varje år en idrottsturnering i skolan, och klasserna klär ut sig enligt olika teman. En niondeklass tyckte att det vore en god idé om flickorna klädde ut sig till horor och pojkarna till hallickar, men, enligt tidningen, detta visste inte skolan om i förväg:

Rektor Leif Åberg ska ha gett föräldern svaret ”eleverna bestämde det över huvudet på oss lärare” och ryckt på axlarna när han sett bilder på de utklädda eleverna, skriver föräldern.

– Det säger ju sig själv att man reagerar på detta, sånt här kan vi inte tillåta. Det här var inget vi visste om innan. Klassföreståndaren fick veta att de skulle klä ut sig till påskkärringar och påskgubbar så det var väl en kupp från elevernas sida, kommenterar Leif Åberg.

Alla elever var inte med på kuppen, en flicka vägrade klä ut sig. Trots att man inte kan tillåta sånt här fick klassen delta i arrangemanget, alla utom den flicka som inte var utklädd. Hon fick nöja sig med att titta på. Aftonbladet skriver också om situationen:

Mobbingen av flickan ska ha blivit värre. Och efter jullovet ville hon inte komma tillbaka till skolan.

Flera kontakter togs mellan hemmet och skolan. Ett möte arrangerades också mellan henne och de flickor som drivit trakasserierna mot henne.

Dock blev det inte bättre och flickan bytte skolan.

Rektor Leif Åberg menar att det är svårt att dra gränsen för var skolans ansvar går.

– Det är ett bekymmer när så mycket sker på Facebook och på andra ställen på nätet, säger han.

Tycker du att du gjort vad du kunnat för att förhindra mobbning?

– Ja, det är min och skolans uppfattning. Men sen får vi se vad Skolinspektionen anser, säger Leif Åberg.

Oavsett vad Skolinspektionen säger måste skolorna och kommunerna, så länge de har ansvaret för skolorna, inse och acceptera att det som händer på Internet påverkar det om händer i skolorna, och tvärtom, och inkludera denna insikt i både strategier och handlingsplaner.