Det är torsdag, och torsdag innebär att klockan 20.00 är det #skolchatt på Twitter. I dag diskuterar vi frågan om huruvida man kan göra rättvisa jämförelser mellan skolor? Är det möjligt? Är det rättvist att jämföra lärandesituationen för skolelever i Älvdalen med lärandesituationen för skolelever vid Engelska Skolan i Eskilstuna, t ex?
Spontant svarar nog en och annan nej, det är inte rättvist. Förhållandena och förutsättningarna är så helt olika, resurstilldelningen, erfarenheterna, de osynliga traditionerna, det där som sitter i väggarna i skolan, så helt väsensskilda. Förväntningarna från såväl föräldrar som från huvudman och lärare så helt olika, alla jämförelser blir orättvisa.
Jag skulle vilja säga tvärtom. Just därför att förutsättningarna är så olika är det nödvändigt och rättvist att jämföra, många gånger rättvisare än att låta bli. Det är klart att det känns ledsamt och tungt för den som kommer till korta vid en jämförelse. Därför måste vi göra det. För att se var skillnaden ligger. Så att vi inte rätt som det är börjar tänka att problemet nog ligger hos eleverna, egentligen. Att den ena skolans sämre resultat egentligen beror på att eleverna vid den ena skolan är lite dummare, lite mer trögtänkta, lite mer korkade, lite mer ointresserade, att det är en naturlag och de helt enkelt inte kan lära sig på samma sätt som de som går på en annan skola. En skola med smartare, mer begåvade, klokare elever predestinerade för en helt annan framtid än de där av en annan, trögare, sort.
Om vi inte jämför riskerar vi att lägga grunden för problemet hos eleverna, och det tycker jag vore mycket olyckligt.
Hur ser ni på saken? 20.00 i kväll diskuterar vi saken på #skolchatt. Häng med, vet ja!
Begreppet salsa kan syfta på mer än en dans. Det är också ett analysverktyg, Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala Sambands Analyser. Det används, enligt hemsidan, för att ”kommuner och skolor få en ny utgångspunkt för diskussion och analys av skolors förutsättningar, processer och resultat”. I SvD talar Johan Ingarö om hur verktyget används:
De samband som analyseras är bland annat andelen elever med invandrarbakgrund samt föräldrarnas utbildningsnivå. Hög andel invandrare och/eller lågutbildade föräldrar innebär att skolan förväntas prestera sämre.
Enligt SALSA bör cirka 75 procent av landets elever nå upp till godkänt i alla ämnen. I vissa skolor, som invandrartäta Fittjaskolan i Botkyrka, är siffran 36 procent.
Staffan Lund, ansvarig för SALSA-systemet på Skolverket, säger till SR att Fittjaskolan ”får vara nöjd en liten stund och sedan arbeta vidare” om endast 64 procent av eleverna inte når upp till målen.
Det bekymrar mig. Det bekymrar mig att det finns svenska skolor som får vara nöjda om endast 1/3 av eleverna når målen. Och det bekymrar mig ännu mer att man förklarar att orsaken till detta är eleverna, elevernas socioekonomiska förhållanden, deras bakgrund, deras familjers kultur och så vidare. Låge orsaken där är det kört.
Men det finns anledning att fundera över om den verkligen gör det.
Skolans grundläggande princip är mycket enkel: bara för att man växer upp i ett utsatt område, kanske i en trasig familj, behöver man inte vara dömd till ett liv i utanförskap.
Det gäller inte bara i New York. Att man kommer från ett hem utan studietradition, bor i ett område där många är födda utomlands, inte ens att man själv är född utomlands eller har föräldrar födda utomlands eller är av ett visst kön innebär att man är körd. Det innebär inte att man är dummare än andra. Det innebär inte att man har svårare att lära sig. Att man har svårare att förstå matte. Att man är sämre på att analysera, dra slutsatser, tänka eller lära sig.
Att säga att 2/3 av skoleleverna i ett givet område är dummare än andra på grund av att de kommer från detta område och är de människor de är, uppriktigt talat, det är såväl osakligt som ohövligt.
Eleverna är ansvariga för sin egen arbetsinsats, det är allt. De är inte ansvariga för att lära sig själva studieteknik. De är inte ansvariga för nivån på den undervisning de får. De är inte ansvariga för i vilken mån skolan erbjuder möjligheter till läxhjälp, stödundervinsing, extraundervisning. De är inte ansvariga för de förväntningar de förväntas leva upp till.
Men de kommer att göra sitt bästa för att leva upp till dessa.
Det finns gott om berättelser om vilkenskillnad det kan göra med en lärare som förväntar sig att eleverna har förmågan att lära sig. Eldsjälar som ger allt för sina elever, som jobbar extra, som tar av sina personliga tillgångar och sin fritid för att lyfta sina elever, ofta på bekostnad av sitt eget privaliv, sin egen hälsa. Den sortens lärare finns även i de skolor som ‘får vara nöjda med att bara 1/3’, det är jag övertygad om, och jag är helt säker på att de gör en enorm skillnad i sina elevers skolvardag. Eldsjälar brinner sällan för att få belöningar, för att få tack eller beundran eller väcka avund eller dåligt samvete hos andra. I de flesta fall brinner de helt enkelt för att de känner att somliga saker måste man göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Men de gör det inte gratis.
Nej, inte så att de får en högre lön än andra lärare, inte så att deras undervisning kostar fasligt mycket mer för skolan. Eldsjälar brinner, och de gör det, precis som i filmerna, ofta på bekostnad av sin egen hälsa och sitt eget privatliv.
Jag funderar lite över det här med nationella prov, och debatten kring dem. Jag funderar över syftet, vad vinner man på att använda sig av ett nationellt provsystem? Vad förlorar man på att ha det? Och vad vinner man respektive förlorar man på att inte ha det? Vem vinner på att man inför fler, och vem vinner på att man avskaffar dem helt?
Och vem skulle vinna på att man behåller dem, eller kanske rent av inför fler, och inför central rättning istället för att det som nu är undervisande lärare som har ansvaret för rättningen?
Lpo 94 betonade ett individualiserat arbetssätt och lärarens roll gick från att undervisa till att handleda. Alla vet hur det låter: ”eftersom kunskap finns att hämta i överflöd [på nätet] och då dagens kunskap är förlegad i morgon så är det viktiga att barnen lär sig forska fram kunskapen på egen hand”. Eftersom den norska skolan influerades kraftigt av de svenska idéerna så stämmer denna förklaring väl överns med att utvecklingen i båda länderna varit likartat dålig.
Tyvärr har svenka pedagoger i allmänhet skytt kvantitativ forskning som pesten, annars hade det kanske inte behövt gå så illa. Denna visar nämligen — föga förvånande — att lärarnas undervisning är mycket viktig och när undervisning ersätts av eget arbete, då lär sig eleverna mindre.
De som drabbats mer än några av detta är elever från utsatta områden, elever vars föräldrar ofta har varken kunskap eller möjlighet att hjälpa och stötta dem hemifrån. Detta konstaterades på Skolverkets hemsida redan i september i fjol:
Effekten av de förändringar som rapporten belyser är att skolan blivit allt mindre likvärdig. Stöd från hemmet har fått större betydelse för elevernas möjligheter att nå bra resultat eftersom skolan blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar.
Man konstaterar samtidigt att en konsekvens av att ge kommunerna pengar för att de skulle ta hand om skolan kraftigt påverkat elevernas möjligheter:
En av idéerna var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser […] Grundskolan ska organiseras integrerat. Det är huvudprincipen enligt grundskoleförordningen. Men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Det har blivit allt vanligare med särskiljande lösningar som till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. För de lågpresterande eleverna kan det vara stigmatiserande och påverka självkänsla och motivation. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.
Så, för att sammanfatta:
– Kommunaliseringen har, tvärtemot de goda intentioner man hade, bidragit till att öka segregering och gett elever med redan skrala förutsättningar klart försämrade möjligheter.
– Lärare, bliv vid din kateder! Överlämna inte åt eleverna att själva fundera ut hur de ska lära sig saker och ting utan berätta och visa, föregå med exempel, förklara, visa vägen och håll dig sedan tillgänglig vid deras sida när de försöker själva.
Inte så överraskande, kanske, men viktigt nog att framhålla, särskilt såhär i sommarlovstider när tankarna kring nästa läsår är aktuella.
You're no different to me 