#skolchatt idag om att skriva sig till läsning

I skolchatt i dag pratar vi om att skriva sig till läsning. Inte bara men bland annat utifrån de DN-artiklar som väckt visst uppståndelse de senaste veckorna. Ni vet den med den provocerande rubriken där utbildningsministern kommenterar på en artikel där en Sollentunapolitiker entusiastiskt berättar om sin vision:

Skolan ska ta klivet in i nutiden i stället för att hålla till i forntiden. Datorn är ju lika självklar som papper och penna, ändå har bara varannan lärare i Sverige i dag en dator, det är fullständigt vansinnigt, säger Maria Stockhaus.

Medan somliga glatt rullade sig i tolkningen att utbildningsministern uttryckt sig teknikfientligt när han uttryckte oro över att ”man tror att man kan sopa ut allt som inte är det nyaste” funderade andra över det här med finmotoriken. Finmotorisk färdighet är ju inte något som bara dyker upp en dag, utan som det mesta annat något som måste nötas och tränas och vidmakthållas.

Att skriva sig till läsning har dock mindre med finmotorik och mer med själva utvecklandet av ett skriftspråk att göra. Vi tänker oss ofta att skriftspråket är ungefär samma sak som, och kanske rent av en rätt naturlig följd av, talspråket. Att skriftspråket faktiskt är ett helt annat sätt att kommunicera som kräver en helt annan slags språklig förståelse, förståelse för själva krumelurerna och hur de hänger ihop (ibland mer, ibland mindre och ibland knappt något alls) med de ljud vi använder oss av när vi talar är inte lika självklart.

Om bland annat detta kommer vi att prata i aftonens #skolchatt, klockan 20.00 på Twitter.

Konceptet bok

En bok vet vi hur den ser ut, inte sant? Vi känner igen den vare sig den är stor eller liten, blank, styv hårdpärmutgåva eller smidigare pocketutgåva. Många hem ståtar med välfyllda bokhyllor, och i skolan pratar vi, trots att läromedelsförlagen strävar med att lansera begreppet ”läromedel”, glatt vidare om ”boken” – matteboken, svenskaboken, bänkboken etc. Boken är helt enkelt en självklar del av vår verklighet, vare sig vi räknar oss som passionerade läsare eller föredrar film.

Att tryckpressen med lösa typer var ett gigantiskt informationsteknologiskt utvecklingssteg kan ingen förneka, plötsligt blev det möjligt att massproducera böcker och trycksaker i kvantiteter ingen tidigare kunnat föreställa sig, men frågan är om inte steget från skriftrulle till det betydligt mer lätthanterliga, lättransporterade  bokformat var ännu mer betydelsefullt.

.

I dag tar vi ytterligare steg – ljudböcker som har funnits tillgängliga i många år, visserligen i en mycket begränsad utgåva till höga priser, har blivit lika självklart tillgängliga som andra böcker. Detta påverkar givetvis vårt konsumtionsmönster. Folkhögskolebibliotekens blogg belyser denna informationstekniska evolution :

På 1800-1900-talet kom teknik för att spara och återge ljud och röster, vilket gynnat lyssnandet. Den ljudtekniska utvecklingen med till exempel fonograf, mikrofon, högtalare, radio, bandspelare, tal- och ljudböcker samt talsyntes, artificiellt tal med hjälp av datorer, har gett oss nya sätt att ta del av berättelser. Nu lyssnas det på böcker överallt, i bilen, bussen och på tunnelbanan. Ljudboksförsäljningen ökar kraftigt och når också till grupper som annars inte läser så mycket. Nästan hälften av ljudbokslyssnarna är män. Man kan lyssna på en ljudbok samtidigt som man gör något annat menar förlagen i sin marknadsföring, som ett uttryck för den moderna livsstilen.

Och som om inte detta vore nog har vi fått e-böcker, elektroniska böcker som vi kan läsa på våra datorskärmar, mobiltelefoner eller läsplattor. Jag äger ingen läsplatta, och står inte i kö för den nya Kindle Fire (men visst är den lockande? Så lätt, så nätt, så läcker! Tomten, om du grubblar, nu vet du) men anar att det bara är en tidsfråga innan man som lärare använder elektroniska läromedel lika självklart som man idag använder pappersböcker i undervisningen.

Fördelarna är alltför många för att bortse ifrån – uppdaterade läromedel, tillgängliga från vilken dator, smartphone eller läsplatta som helst, omöjliga att glömma hemma. Fördjupningsmaterial och ytterligare material tillgängligt på ett ögonblick, och möjlighet för alla att anpassa texten efter sina egna behov, både vad gäller textstorlek och möjlighet att läsa med ögonen eller öronen.

Seth Godin funderar kring det här med prissättningen på elektronisk litteratur. Han förutspår att det, precis som när det gäller papperslitteratur, inom en snar framtid kommer att finnas tre tydliga prisgrupper:

$1.99 ebooks. This is the clearing price for virtually all ebooks going forward.

$5 ebooks. This is the price for bestsellers, hot titles and books you have no choice but to buy because they were assigned in school.

$10 ebooks. This is the price you will pay to get the book first, to get it fast, to get it before everyone else. There might even be a subset of books for $20 in this category.

Han tar biografin om Steve Jobs som exempel – det hade varit möjligt, argumenterar han, att erbjuda den i elektroniskt format tio dagar innan den fanns tillgänglig i pappersutgåva. Det hade då varit möjligt att ta extra mycket betalt för denna exklusiva elektroniska utgåva, eftersom många människor är villiga att betala mer för privilegiet att få vara först, för att sedan halvera (eller rent av sänka mer än så) priset när pappersutgåvan görs tillgänglig.

Jag tror han har rätt. Inom en snar framtid kommer förlagen att erbjuda oss möjlighet att köpa en elektronisk utgåva av en ännu inte utgiven bok till ett pris som får oss att känna oss exklusiva, i synnerhet eftersom de vet att tillräckligt många av oss kommer att vilja ha den signerade pappersutgåvan också, åtminstone i några år till.

Sen får vi ser. Kanske blir pappersboken en dag lika ovanlig och speciell som skriftrullar är idag?

Det finns människor… som… använder tre punkter… frekvent… när de skriver… särskilt… när de vill låta… eftertänksamma… eller… anmärkningsvärt kloka…

Det fungerar inte.

… låter inte som en tankepaus. Ett enstaka – låter som en tankepaus, men … använt på detta vis låter som ”öööööööööööööööööh”. Prova att läsa inledningsmeningen högt, och läs ”ööööööööööh” varje gång de tre punkterna dyker upp. Det gör det svårare att ta skribenten på allvar, visst gör det?  Få skulle få för sig att använda tankestreck så frekvent som … ibland används. Ersätter man varje … i meningen ovan med tankestreck ser den konstig ut:

Det finns människor – som – använder tre punkter – frekvent – när de skriver – särskilt – när de vill låta – eftertänksamma – eller – anmärkningsvärt kloka.

och läser man den högt hör man det tydligt. … fyller en funktion i skriftspråket. I citat kan det, särskilt i sällskap av hakparenteser […], användas för att markera att ett stycke text klippts ur citatet. I slutet av en text eller ett textsjok kan det användas antingen för att markera att resonemanget inte är avslutat men att slutet antingen kommer senare, och då inleds av … för att markera fortsättningen, eller överlämnas åt läsaren själv. Det fungerar också bra för att ge läsaren en känsla av drama, av att slutet på tankegången är så ödesdigert att man inte ens förmår skriva det i klartext.

Ja, var och en väljer själv hur man vill skriva. Men för att valet ska vara rättvist behöver man vara medveten om hur vissa texttics påverar den bild man ger av sig själv. Precis som ”kjamiz” eller frekventa ”hihihi” i texten påverkar ett överanvändande av … hur läsaren uppfattar texten, och ger ett intryck av skribenten som inte alltid överensstämmer med det intryck skribenten ville ge.

Helt enkelt – skriv hur du vill, men gör det medvetet.