Galenskap

Vi ska se Lear på Malmö Opera i morgon. Det är en rätt speciell opera utifrån en rätt speciell pjäs, och av förhandssnacket att döma är det en rätt speciell uppsättning av denna rätt speciella berättelse om skuggspel och galenskap.

Jag älskar King Lear, det är en så mäktigt sorgligt tragisk skildring av hur små människor kan bli när de tappar perspektivet och stirrar sig blinda på makten, och musiken i operan förstärker den eskalerande känslan av galenskap och paranoia som löper som en uppruggad, helvetsröd tråd genom pjäsen.

Och vi kommer dessutom att sitta så nära scenen att vi nästan kommer kunna röra vid den.

Det finns många sätt att spendera en söndagkväll. Se total galenskap utvecklas till atonalt desperat musik är ett av de mer fantastiska.


Annonser

Avvikaren

I den soldyrkande kulturen som präglar samhället är det inte självklart enkelt att vara skuggvarelse. Solkulten präglar i hög grad stadsplanering och arkitektur, med altaner, balkonger och uteplatser placerade i direkt söderläge när så är möjligt, med öppna torg, uteserveringar och promenadstråk där man ofta är tvungen att ta sig igenom stora områden direkt exponerade för solen, och för att kunna delta i sociala aktiviteter som t ex att dricka kaffe tillsammans behöver man vara beredd på att denna äger rum i direkt solljus, och att detta betraktas som en källa till glädje.

Jag är den sortens varelse som är mycket besvärad av solen. Det intensiva ljuset ger mig ungefär samma reaktion som stickande kemikalier, tårarna rinner, det sticker, ögonen blir röda och besvären håller i sig långt efter att jag kommit undan, och jag reagerar allergiskt med sveda, utslag och klåda i dagar efteråt när huden exponerats för länge och för direkt. Värmen påverkar min kognitiva förmåga, och gör att mitt minne fungerar till och med sämre än vanligt. Men med hjälp av relativt enkla medel går det att hantera situationen, och många gånger kunna röra sig i samhället nästan lika enkelt och obehindrat som den trägnaste soldyrkare.

Med hjälpmedlen på bilden, dvs portabel skugga, portabelt dunkel som är vilsamt för ögonen, en tredje hjärnhalva som larmar och påminner mig om allt det min hjärna inte alls klarar av att minnas när yttertemperaturen börjar närma sig svårhanterliga nivåer (dvs går över tjugo grader), gärna i kombination med spf 50 och täckande kläder, går det att röra sig i vardagen tillsammans med andra nästan utan problem.

Tänk ändå vilket privilegium det kan vara att leva i en miljö där avvikande beteende accepteras, eftersom människorna omkring en förstår att man gör det man gör för att fungera i sammanhanget, inte för att reta eller provocera sin omgivning.