Dumma dom!

Jag har, här i bloggen framför allt, skällt lite nu och då på socialdemokraternas sätt att uttrycka sig under den valrörelse som gått. De har ägnat massor med tid och spaltutrymme åt att tala om hur de andra har gjort, vilka konsekvenser de andras politik fått för än den ena väljargruppen än den andra; samtidigt som de talat väldigt väldigt lite om sina egna visioner, sina egna planer, sin egen politik.

Det har också skakats bekymrade huvuden över hur socialdemokraternas strategi att kalla in det riktigt gamla gardet, Carlsson, Persson och farbröderna, påverkat valutgången. Socialdemokraternas kärnväljare har blivit äldre, och har lättare att identifierar sig med farbröder i sina villaträdgårdar, och väger Mona lätt som partiledare får man balansera upp det med traditionell gubbtyngd vid hennes sida, tycks tankarna ha gått.

Mannen bakom denna inte helt framgångsrika strategi har fått hyggligt betalat, berättar Expressen idag, även om han traditionsenligt tycks föredra att hyckla lite i frågan och försöker mörka hälften. Konsulter kostar, och bra konsulter kostar mycket. Konsulten i fråga har kanske gjort ett gott jobb, vi vet inte hur uselt det gått för sossarna utan hans råd, men det som främst slår mig är att kanske skulle de nästa gång försöka tänka utanför sina egna led när de anlitar en konsult. Det är inte säkert att den som talar i eget intresse alltid har förmågan att se hur människorna utanför Upplands Väsby, där konsulten i fråga kandiderade till kommunfullmäktige, och utanför sin egen intressesfär, ser på saker.

2,3 miljoner är inte jättestora summor i de här sammanhangen, men 2,3 miljoner för rådet ‘skrik Dumma Dom så fort du kommer åt’? Njaä, pengarna kunde nog använts klokare.

Sossarnas aggressiva marknadsföring

Jag har tidigare talat om hur socialdemokraterna kom ända hem till min ytterdörr och stampade i sina ivriga försök att värva min röst. I går försökte de en annan approach, både genom att locka med grillad korv och söta hundvalpar försökte de dra till sig uppmärksamhet, och när detta inte lyckade (the Castle of Ortano är svårt att konkurrera med, ljuvlig historia!) försökte man med att få igång ett samtal, men ack, den väna Isabellas vedermödor hade min hela uppmärksamhet och socialdemokraternas inviter föll på hälleberget.

I dag läser jag i tidningen att man i Huddinge dragit upp nivån ett snäpp till. I vad som sannolikt började som missriktad hjälpsamhetsnit har man i det närmaste anfallit presumtiva röstare, konstaterar den tjänsteman som fått i uppdrag att reda ut det hela:

Han konstaterar också att ”valarbetare från socialdemokratiska partiets valstuga utanför biblioteket vid upprepade tillfällen kom in i biblioteket för att hjälpa väljare att få ut sitt röstkort och sedan hjälpa till inne i röstningslokalen och peka ut valskärmen och lämna med valsedlar från socialdemokraterna.”

Man har försett röstare med valkuvert där man redan på förhand stoppat ner de socialdemokratiska röstsedlarna, så att röstarna inte ska råka ta fel, stått direkt utanför ingången till biblioteket och till slut såg bibliotekspersonalen ingen annan råd än att slå larm till valhandläggaren.

I promemorian konstaterar kommuntjänstemannen bland annat:
”Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt.”

Kära socialdemokrater, jag är säker på att ni menar väl och inget hellre vill än att ställa till rätta alla de fel och orättvisor ni ser omkring er i samhället, men kanske bör ni hålla i minnet att en alltför intensiv och aktiv marknadsföring kan slå tillbaka och i slutändan få fullständigt motsatt effekt. Kanske kan ni också tänka på att alla människor inte uppskattar att bli alltför uppenbart styrda in i rätt fålla. Dörrknackning, grillkorv och förberedda kuvert kan få den effekten.

Detta är ett gratis tips från mig till er. Sharing is caring.