Varför just dessa böcker?

Sitter och komponerar en beställning hos Ad-Libris, tror t ex Writing Workshops kan komma till nytta och glädje, och nästan av sig själv, näst intill magiskt trillar ett par andra böcker också ner i kundvagnen. Jag försvarar detta ansvarslösa boktrillande med att jag kommer åka många mil buss i höst och behöver bunkra upp med läsning.

Så klickar jag upp min kundvagn för att se igenom den innan jag forsätter till kassan. Man gör ju så i de flesta webshoppar, fortsätter till kassan eller rent av går till kassan. Språket är avsett att få oss att känna oss hemma och avslappnade, och det är inte så dumt tänkt. Jag klickar alltså upp kundvagnen och blicken fastnar fascinerad på raden ”tips”.

Och jag undrar hur de kom fram till att just dessa fem böcker skulle de tipsa just mig om? Har Adlibris några superfinurliga parametrar som luskar ut att just dessa böcker, som inte påminner jättemycket om någon av de böcker jag köpt genom åren och dessutom är inbundna, skulle jag faktiskt tycka om, och de skulle vidga min horisont och berika min tillvaro? Eller är det så simpelt att de böcker de tipsar om helt enkelt plockas från någon topplista, typ ”gummor läser”? Det vore trist, jag hoppas på parametrarna men beställer ändå inget från tipslistan, mycket på grund av inbundenheten. Jag gillar inte sånt.

Vad tror ni? Topplista eller parametrar?

Sociogram

Det har kommit till min kännedom (jag älskar att få anledning att använda mig av det uttrycket, det sker alltför sällan så jag hoppas ni ursäktar om det kan tyckas lite långsökt) att begreppet sociogram är inte något man självklart känner till vad det är. Jag citerar därför mig själv, från ett inlägg om rykten från tidigt 2009:

ett sociogram är en karta över en människas sociala kontaktnät, och över kontakternas kontaktnät. Det kan användas i olika syften, för att planera skolor, arbetsmarknad, bostadsmarknad etc; för att kartlägga människors vanor i syfte att t ex styra deras shoppningvanor; eller för att kartlägga människor, deras umgänge och vanor helt enkelt för att hålla koll på dem, kanske för något framtida, dolt eller ännu ospecificerat syfte.

Det kan vara bra att vara medveten om.

Utifrån detta ordlekte jag ihop begreppet sociogrammatisk information, dvs den sortens information man pusslar in i ett sociogram. Man får väldigt mycket sånt på Facebook, och jag blir ofta glad när jag upptäcker att en är bekant med en annan, utan att jag anat att deras cirklar gick i varandra.

Identifiera dig!

Enligt SJs hemsida gäller följande:

Personliga biljetter innebär att resenärerna ska visa giltig* legitimation ombord för att biljetten skall vara giltig.
Biljetter som är köpta före den 2 september 2009 och som inte har texten ”Personlig biljett” omfattas inte av legitimationskravet.
Barn under 16 år omfattas inte av legitimationskravet.

*Giltig legitimation definieras av SJ så här:

Vid visering ombord på tåget är giltig id-handling: pass och id-handlingar. Detta innefattar bland annat alla pass, nationella id-kort från EU-land samt körkort och id-kort från Norden. Dessutom accepteras Migrationsverkets LMA-kort vid visering.

Ni noterade att personer under 16 år enligt hemsidan inte omfattas av legitimationskravet?

Bra. Då kan vi fortsätta med en artikel ur Aftonbladet, om 12-åriga Isabella på resa från mamma till pappa:

Men när konduktören skulle kontrollera biljetten ville han se legitimation – trots att detta inte krävs för barnbiljetter. Och när Isabella inte kunde visa någon ID-handling blev det kalla handen.

– Han sa bara: Då får du hoppa av, säger hon.

Att det är Skånetrafiken som sköter resan på just denna sträcka hindrar inte att den information som lämnats vid biljettköpet är giltig. Möjligen är det en förklaring, Skånetrafikens personal är tyvärr ofta både osmidig, arrogant och ohövlig i sitt bemötande av kunderna, i synnerhet om dessa är unga.

SJ motiverar de personliga biljetterna med att biljetter är en värdehandling, och människor som beställer tågbiljetter betraktas inte som tillräckligt vuxna och ansvarstagande människor för att själva kunna hålla reda på dessa:

Vi har personliga biljetter för att öka våra resenärers trygghet. Biljetten är en värdehandling som vi vill hjälpa våra resenärer att skydda.

Vore man lite konspiratoriskt lag skulle man kunna fundera över dels om det var så att denne konduktör misstänkte tolvåringen för att ha stulit biljetten. Dels skulle man kunna ägna en stund åt att fundera över vem som kan ha intresse, egentligen, av att ha möjlighet att kontrollera vem som åker vart, när och hur ofta.

Sen kan man tänka på kokade grodor en stund.

Filmen är inte alls relaterad till inlägget den här gången heller, men den är lite söt: