Den där tiden på året när man bara vill stanna inne och mysa med en bok….

Solen skiner, grannarna skränar, gräsmattan behöver klippas, ljuset tränger sig skoningslöst in och sociala media fylls av bilder av glassätare. Jag får huvudvärk, ont i alla leder (och jag tänker skylla det också på solen tills motsatsen påvisas!) och längtar efter att tillbringa dagarna i mitt bibliotek med fönster mot norr, dricka vackra drycker i höga glas, önska det vore artonhundratal så att alla trädgårdsredskap vore handdrivna och trevligt tysta och försjunka i uppbygglig litteratur tills hösten är här.

Civiliserad biblioteksblomma kontemplerar de vilda blommornas otyglade framfart utanför i den brännande solen.

 

Annonser

Avvikaren

I den soldyrkande kulturen som präglar samhället är det inte självklart enkelt att vara skuggvarelse. Solkulten präglar i hög grad stadsplanering och arkitektur, med altaner, balkonger och uteplatser placerade i direkt söderläge när så är möjligt, med öppna torg, uteserveringar och promenadstråk där man ofta är tvungen att ta sig igenom stora områden direkt exponerade för solen, och för att kunna delta i sociala aktiviteter som t ex att dricka kaffe tillsammans behöver man vara beredd på att denna äger rum i direkt solljus, och att detta betraktas som en källa till glädje.

Jag är den sortens varelse som är mycket besvärad av solen. Det intensiva ljuset ger mig ungefär samma reaktion som stickande kemikalier, tårarna rinner, det sticker, ögonen blir röda och besvären håller i sig långt efter att jag kommit undan, och jag reagerar allergiskt med sveda, utslag och klåda i dagar efteråt när huden exponerats för länge och för direkt. Värmen påverkar min kognitiva förmåga, och gör att mitt minne fungerar till och med sämre än vanligt. Men med hjälp av relativt enkla medel går det att hantera situationen, och många gånger kunna röra sig i samhället nästan lika enkelt och obehindrat som den trägnaste soldyrkare.

Med hjälpmedlen på bilden, dvs portabel skugga, portabelt dunkel som är vilsamt för ögonen, en tredje hjärnhalva som larmar och påminner mig om allt det min hjärna inte alls klarar av att minnas när yttertemperaturen börjar närma sig svårhanterliga nivåer (dvs går över tjugo grader), gärna i kombination med spf 50 och täckande kläder, går det att röra sig i vardagen tillsammans med andra nästan utan problem.

Tänk ändå vilket privilegium det kan vara att leva i en miljö där avvikande beteende accepteras, eftersom människorna omkring en förstår att man gör det man gör för att fungera i sammanhanget, inte för att reta eller provocera sin omgivning.

Vampyrvänlig sol

Det är, som nämnts tidigare, vår ute, solen vräker ner, knopparna sväller, fåglarna grälar om bästa boplatsen, snödropparna slår ut i kaskader.

Så jag håller mig inne, och ägnar tiden åt att kurera migränen och ta nästa steg mot ett färdigt bibliotek. Det är svårt, ja, i princip omöjligt (åtminstone för mig) att göra om ett rum utan att övriga rum också involveras. Det är någon slags inredningsteknisk variant av Dopplereffekten som orsakar det, tror jag.

Vårsolen pratade vi om, ja. Många jublar av glädje över den, humör stiger, halsdukar lättas på, näsor vänds mot den. Själv är jag nöjd med den mildare, vampyrvänligare, inomhusvarianten. Jag hittade den där jag hittar många av de trevligare inredningsdetaljerna: på loppmarkad när jag letade efter något helt annat.

 

 

Ni vet att somliga vampyrer älskar solen, saknar den och längtar efter den varenda natt, inte sant?

Långt borta

 

Om natten

I Skåne är sommarnätter mörka. För mig som växt upp längre norrut är det ett ständigt fascinerande fenomen. Inte bara går solen grundligt ner och försvinner bakom horisonten, det blir riktigt mörkt, himlen blir svart och stjärnklar samtidigt som natten är lika vilsamt sval och ljuvlig som de ljusa sommarnätterna längre norrut.

Sommardagar ställer krav, som ett eko från bondesamhället, om att ‘ta vara på solskenet’, om allt man måste hinna med innan hösten kommer, allt det som inte är möjligt under de långa, mörka höst och vinterkvällarna så många svenskar fruktar.

Sommarnätterna är av en annan sort.

.

I vårsolens sken

är UV-strålningen hög, och man riskerar mer än att bara bli lite torr och fnasig när man vänder sin vinterbleka näsa mot solen och suger i sig värmen. Aftonbladet berättar:

Många svenskar vill ut och njuta av de värmande solstrålarna när vintern släpper sitt grepp. Men var försiktig.

Enligt det EU-finansie­rade forskningsprojektet ­Eurosun kommer den skadliga UV-strålningen till Sverige tidigare än vad man förut har trott.

I april får vi på vissa platser i landet lika mycket strålning som på Sicilien.

och trots att Strålsäkerhetsmyndigheten nogsamt understryker att de i dagsläget varken kan bekräfta eller verifiera uppgifterna instämmer de i att ”man bör vara försiktig i vårsolen”.

I samma artikel framhåller Margareta Frohm Nilsson, överläkare på Hudkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, hur

Problemet är att vi inte har hunnit bygga upp något skydd. Det är det som är det farliga.

Enligt henne är det därför stor risk att man bränner sig, framför allt i ansiktet, men också på bröstet och underarmarna.

Och varje sådant tillfälle ökar risken att drabbas av hudcancer, en cancerform som ökar kraftigt.

– Vi glömmer att vi har bränt oss, men huden glömmer det aldrig. För många brännskador leder till hudcancer, säger hon.

Så – ta det lugnt med pressandet där ute, ok? Det är väldigt mycket sol kvar innan höstmörkret omfamnar oss igen, så det är ingen brådska.

CancerfondenPg: 901986-0, Bg: 901-9514, Org nummer: 802005-3370.

the sun is shining

och jag försöker, det vill jag att ni ska veta, jag försöker aktivt ansluta mig till defaultläget ‘glädje’ över detta.

Det går sådär, kan man säga. Jag är och förblir en skuggvarelse.

Men jag gläds åt att så många gläds över ljuset och sånt.

Kanske kan jag få poäng för god vilja?

.