Lite kitsch gör livet roligare

Jag tycker inte om sol, jag är måttligt intresserad av trädgårdar, jag är än mindre intresserad av kombinationen.  Jag avskyr att sitta i solen och dricka kaffe, i synnerhet utan paraply, och att pyssla om gräsmatta eller ens örthyllan en solig dag är något jag kan hitta väldigt många orsaker för att skjuta upp.

Men det är onekligen lite roligt att dekorera den oklippta gräsmattan med en matchande gräslig fågel. Den kommer, med lite tur, att suga i sig massor av ljus under dagen och lysa om aftonen.

Jag återkommer om hur det går, antingen här eller i den blogg bilden kommer ifrån

Annonser

I de sista skälvande sommarlovsveckorna….

I #skolchatt igår pratade vi om skolstarten – början på skolåret, och slutet på sommarlovet. Det märks att folk börjar komma tillbaka från semestrar, etc, och ämnet väckte intressanta diskussioner och tankegångar.

En av de tankegångar som lockade igång en kedja av tankar i min hjärna rörde det tydligen rätt välbeforskade sambandet mellan ljus och människors energinivå. Jag tror inte jag är den ende som har erfarenheten att många människor blir väldigt väldigt trötta under de mörka vintermånaderna, och liksom kommer till liv igen när vårsolen kommer igång.

Ackumulerar ni verkligen så mycket kraft och energi under dessa sommarmånader att det räcker långt in i februari? Jag tvivlar, människor är inte solcellsbatterier, och jag tycker mig dessutom vagt minnas något om hur effekten av solresor faktiskt i princip går över ungefär samtidigt som man stiger av planet. Om det stämmer torde väl den faktiska effekten av sommarsolen gå över mot slutet av september, mitten på oktober när det skoningssamma höstmörkret äntligen rullar in över oss?

I mina öron låter detta som ett tungt argument för att lägga om hela skolåret. Att studera och plugga är hårt jobb, det kräver kraft, fokus, koncentration och energi. Om det är så att ljuset bidrar till att människor har mer av detta, och mörkret bidrar till att människor har mindre av detta, hur kan det komma sig att vi inte drar nytta av det, och ägnar den ljusare delen av året till studier och den mörkare delen åt att vila?

Fjällvägar

Motorvägar – vare sig de är mångfiliga som de stora vägarna runt om i världen eller tvåfiliga som de små beskedliga här i Sverige – är tveklöst en av de definierande uppfinningarna under förra århundradet. De har ändrat hela vårt levnadssätt, från samhällsbyggande till arbetsmarknad och socialt umgänge, och de genererar miljöpåverkande effekter i långt högre grad än vi någonsin kan föreställa oss.

.

.

I Expressen kan vi läsa om förslaget att förvandla motorvägar till miljövänligare solfjällsvägar:

Tanken är att The Santa Monica Freeway, en del av den mäktiga I-10:an i Los Angeles, ska täckas med solceller, placerade så att de antar formen av en orms fjälliga kropp. Vägsträckan ska alltså bli ett reptilliknande kraftverk. Den ska dessutom bestyckas med tankstationer för elbilar, liksom regelbundet utportionerade algodlingar som renar avgaserna från koldioxid. Algerna ska sedan kunna förädlas för att utvinna biobränsle.

Det är en svensk arkitekt, Måns Tham, som ligger bakom det ganska fantastiska förslaget:

Allt började när Måns gick en kurs på Kungliga konsthögskolan och gav sig själv uppgiften att skapa en stadsplan för Los Angeles som försökte bena ut hur megastaden ska bete sig när oljan tar slut.
– Det slog mig hur endimensionellt utnyttjad marken är i Los Angeles. Det är bara bilar och asfalt. Jag insåg även till fullo hur gigantiska motorvägarna är. Los Angeles är en stad där alla hela tiden relaterar till motorvägarna. De är en självklar del av samhället eftersom de flesta tillbringar större delen av sina dagar på vägarna. Jag tyckte att man borde kunna ladda motorvägarna med något mer än att bara vara ett stinkande trängselhelvete.

.

.

Även här är den brännande frågan finansieringen. Motorvägar är stora saker, och solceller är inte gratis, men forskningen går ständigt framåt:

Bo Juslin, expert på solceller på teknikkonsultföretaget ÅF, är förtjust i Måns idé.
– Det ser väldigt intressant ut, och det är absolut tekniskt möjligt att genomföra. Tanken med laddningsstationer för elbilar längs vägen är perfekt. Problemet är kostnaderna.
I dagsläget är solcellspaneler dyra. De anläggningar som finns är oftast baserade på ekonomiskt stöd. Men Bo Juslin konstaterar att solenergi är en del av framtiden. En framtid som möjligen kommer närmare, åtminstone mentalt, när bistra vargavintrar med svidande elräkningar tvingar oss elkonsumenter till eftertanke.
– Hela vår existens bygger på solenergi, och tillgången är i någon mån oändlig. Man forskar i dag kring nya halvledande material som är tunna och böjbara, och därför lättare att montera. Det skulle kunna få priserna att gå ner.

Tanken på att använda sig av de rätt enorma arealer som utgör motorvägarna och idag enbart används för att göra av med energi till att istället samla in miljövänlig energi tycks mig som en typiskt konstruktiv tanke, väl värd att genomföra.