Konsertetikett

Sommar innebär konserter och festivaler. Konserter och festivaler innebär folksamlingar, trångt, intimt, svettig, rörelser, dans, med och intill och framför och bakom och under människor, kända och okända, gamla vänner, nya vänner, bekanta, bekantas bekanta, främlingar, blivande vänner.

Det ställer stora krav på samtliga individers förmåga att visa respekt för övriga närvarandes integritet. Det innebär bland annat att inte begå någon form av sexuella övergrepp: inte ta på kvinnors bröst, oavsett ålder på kvinnan, storleken på brösten och eventuella plagg som täcker eller inte täcker dessa, Det innebär att inte pressa sin erigerade penis mot bakdelen på andra människor, utan ta ett respektfullt steg bakåt. Inte lägga sin hand i någons skrev utan att vara inbjuden. Inte smeka över någon bak, hur välformad och lockande den än är, hur kläderna än framhåller den.

Etc

Visst borde detta borde vara så självklart att det överhuvudtaget inte behöver nämnast alls annat än som en pinsam anakronism, men människor gör förfärligt många förfärliga saker när de tror sig osedda. Och i en folkmassa där allas fokus ligger på scenen är känslan av anonymitet ofta stor nog att riva mångas spärrar.

Jag minns en konsert för några år sedan där den medelålders mannen som lyftes ut av vakterna var djupt upprörd över att dessa vakter inte ville garantera honom att han skulle ges en lika bra plats långt framme som den han nyss blivit plockad ifrån, och inte alls kunde förstå att det berodde på att han valt att ogeneread stå och krama unga flickors bröst bakifrån. Det fick de väl räkna med om de stod där?

Det han, och andra som tar sig samma frihet, trygga i sin känsla av anonymitet, glömmer är att även om så varenda en i publiken, förutom angriparen och offret, har sin fulla uppmärksamhet på scenen finns där ändå gott om människor med sitt fokus på publiken. Vakter, sjukvårdare, tekniker och inte minst artisternascenen:

 

Nytt år, nytt språk

Årsskiftet närmar sig med stormsteg. Blommor, sånger, skolavslutningar om bara ett par ögonblick, elever springer ut, tomma skolor där bara solstrålar in genom fönstren leker.

Och som vid alla årskiften så befinner vi oss så intensivt här och nu, i de sista skälvande dagarna med årets klasser, samtidigt som på planeringsnivå befinner oss där och då, i nästa år, och förbereder för de klasser som ännu inte finns, som vi ännu inte känner, men vet vilka kurser de kommer att läsa, och vi förbereda.

Mitt nyårslöfte är ett år med än mer fokus på språket. Jag läser mycket, det sticker jag inte under stol med, jag läser skönlitteratur, bloggar, tidningar, dagsnyheter, avhandlingar, forskningsrapporter, artiklar, serier, och mina elever läser mycket. Romaner, noveller, dikter, artiklar. Det är en början.

Nästa år vill jag söka än mer samarbete kring just språk med kollegor i alla ämnen. Vad kan jag ge? Vad kan jag få från dem att ta in i det vi gör i Språkhuset? Vad vill eleverna ha mer av, och vad behöver de mer av fast de helst vill slippa?

Gott slut önskar jag oss alla!

En upptäckt

Återkommer om utfallet

Dagens visdomsord

Morrica delar med sig av erfarenheter hon gjort i livet:

Det är sommar nu. Drick tillräckligt ofta om dagarna, annars mår du snart miserabelt.

.

Om natten

I Skåne är sommarnätter mörka. För mig som växt upp längre norrut är det ett ständigt fascinerande fenomen. Inte bara går solen grundligt ner och försvinner bakom horisonten, det blir riktigt mörkt, himlen blir svart och stjärnklar samtidigt som natten är lika vilsamt sval och ljuvlig som de ljusa sommarnätterna längre norrut.

Sommardagar ställer krav, som ett eko från bondesamhället, om att ‘ta vara på solskenet’, om allt man måste hinna med innan hösten kommer, allt det som inte är möjligt under de långa, mörka höst och vinterkvällarna så många svenskar fruktar.

Sommarnätterna är av en annan sort.

.

Now is the month of Maying

I den delen av landet där jag befinner mig är det plötsligt försommar, komplett med varma vindar, blå himmel och strålande solsken över nejden. Träden slår ut, gräset är grönt, fåglarna bygger så kvistar flyger och far, blommorna hastar upp ur rabatterna, utegrillarnas stekos blandas med pollenmolnen och vinterbleka näsor vänds mot solen.

Många gläds åt detta. Jag gläds åt att många gläds.

Morrica observerar väderobservationer

För att gå rakt på sak – det har varit fasligt varmt idag! Klarblå himmel, gigantiskt eldklot, ett mycket litet antal syreatomer per volymenhet luft, fåglarna slokar, lekplatserna tycks vid en flyktig blick helt övergivna eftersom barnen samlas i skuggan under rutschbanan.

Folk klagar. Jag förstår dem, jag klagar också, det är olidligt, det går knappt att tänka, knappt att andas, alla går omkring mer eller mindre småirriterade och fräser och snäser åt varandra.

Det som gör mig lite förbryllad, dock, är att samma människor klagat ungefär lika högljutt när det regnat också. Och när det varit svalt grått uppehållsväder. Och när det varit blåsigt. Och när åskan dundrat fram över landskapet. Man kan få intrycket av att det aldrig är riktigt bra väder.

Kan det vara så att det man egentligen ogillar är själva det faktum att vi har väder, eller att vi inte kan kontrollera det med en egen termostat?

Jag vet inte, jag bara observerar.