Mer kod

Det går en reklam på TV just nu. Jag vet inte riktigt vad de säljer, och den är rätt fånig som mycket reklam är, men den lyfter fram något viktigt. Den finns i flera olika varianter på samma tema, och budskapet går fram klart och tydligt. I de små snuttarna talar speakerrösten om hur en stackars person i filmen inte alls förstår vad alla de andra skrattar åt, eller om det rent av är så att de andra skrattar åt den stackars personen, eftersom hen inte förstår. Det rör sig om hälsningsceremonier, kroppspråkliga signaler för att bekräfta eller förneka något och liknande. Små, vardagliga koder av det slag som utgör viktiga fundament i alla kulturer och samhällen.

Det finns många sådana koder på alla nivåer och inom alla områden i ett samhälle. Det som är rätt, ja rent hövligt, i ett sammanhang uppfattas som udda, avvikande, rent av provocerande i ett annat. Det som ger inflytande och status i ett sammanhang uppfattas som buffligt, klumpigt, primitivt och obildat i ett annat. Det här är inget nytt eller revolutionerande, vi vet det, vi känner till det, vi ser det dagligen när vi reagerar på någon som inte vill kramas när de hälsar, står lite för nära när de talar med oss eller inte utan uppmaning tar av sig skorna när de går in i vårt hem.

I Sommarpratarna i år har vi hört Teodor Kallifatides berätta om hur han steg för steg, mycket medvetet, arbetade för att lära sig tyda koderna i det svenska samhället, de olika koderna i de olika kulturen och sammanhangen han rört sig i för att förstå det där som inte sägs i ord. Vi hör också Frankrikes ambassadör Jean-Pierre Lacroix berätta om hur han som diplomat ser världen, hur etnologi och språk, dvs kunskap om och förståelse för de kulturella och sociala koderna, ger honom möjlighet att se individerna, människorna, personerna, men också om hur svårt det är att beskriva sitt eget land, och hur betydelsefulla de språkliga kunskaperna och koderna är. Han beskriver det han benämner den svenska överpunktligheten, betydelsen av den svenska fikan och sätter ord på den strikt formaliserad informella kulturella koden som är karaktäristisk för många delar av den svenska sociokulturen och nödvändig att hantera för att komma in.

Annonser

Sommar sommar sommar

Jag har sett fram mot Jonas Gardells sommarprat sen jag fick veta att han skulle hålla det. Sommarpraten är ännu en av dessa traditioner jag planerar att prova med hull och hår – lyssna på så många program som möjligt i direktsändning, samtidigt som jag följer tagen #sommarip1 och får del av människors reaktioner, känslor och tankar i ögonblicken. Jag kommer blogga om de program som verkligen berör mig, på ett eller annat sätt, men bara de.

Det började inte så bra i dag – SRs hemsida krånglade, programmet gick igång, jag blev frustrerad men jag såg i Twitterflödet att jag inte var ensam om den upplevelsen. Och lo and behold, ett par minuter in i programmet fick jag support från andra Twittrare och lagom till Överste Hathi var jag också med på banan.

Gardell pratade om känslan av att vara användbar, och om känslan av att vara oanvändbar. Han berättade om att inte bli vald i skolidrotten, att sitta kvar vid det vippiga bordet medan modigare människor tar chansen att eventuellt uppfylla den dröm man själv när,  om en far som tog sig tid att hämta en tavla, men inte ta en kopp kaffe med sina barn, om föräldrar som skämdes så grundligt över sitt barns sexuella läggning att de valde att hålla platsen för barnets grav hemligt.

Han är en skicklig talare, han använder pauser och omkväden för att förstärka känslan i lyssnaren, och det han berättar om är angeläget – alla människors värde, och alla människors rätt att känna till sitt eget värde, även den som är tafflig, blyg, klumpig, rädd eller bortkommen.