Arbetstid

Omkring en femtedel av befolkningen är vad man i dagligt tal kallar kvällsmänniskor. Morgonmänniskorna är ungefär lika många, möjligen något färre, berättar Torbjörn Åkerstedt, professor vid Stressforskningsinstitutet, i Expressens artikel om skiftarbete. Lena Leissner, överläkare vid Sömnenheten på Örebro universitetssjukhus, föreslår att samhället börjar anpassa sig efter detta:

Det är ett bekymmer med alla dessa människor som tvingas arbeta vid fel tid på dygnet. Vi har allt fler skiftarbetare och vi är inte gjorda för att jobba skift […] samhället borde utnyttja att vissa är mer lämpade att arbeta under första delen på dygnet, medan andra fungerar bäst lite senare på kvällen. – Om det nu är så att vi har bestämt oss för att vi ska ha hjulen snurrande 24 timmar per dygn så borde vi göra det bästa möjliga av det.

Jag tror de flesta av oss känner igen oss, både i professor Åkerstedts beskrivning av hur olika dygnsrytm vi människor faktiskt har, och i det rimliga i förslaget om att utnyttja detta på arbetsmarknaden.

Tvingas utpräglade kvällsmänniskor börja klockan sju på morgonen presterar de kanske sämre de första timmarna, samtidigt som de inte får sin välbehövliga dygnsvila. Det riskerar att bli fel både för dem själva och för arbetsgivaren, säger [Leissner]

Vore det möjligt att utnyttja detta i skolan också, tror ni? Jag kan inte föreställa mig att jag är den ende som har erfarenheten att för somliga är de där första morgonlektionerna en ren plåga, tid man sitter av för att man måste utan att varken delta i diskussioner eller riktigt hänga med på vilka uppgifter man förväntas göra medan andra kvittrar glatt, skriver så pennorna glöder och drar slutsatser så det står härliga till. När man sen träffar samma grupp sent på eftermiddagen är morgonzombierna förvandlade till pigga, alerta, nyfikna, vetgiriga kunskapsslukare, medan de morgonkvittrarna gäspar, är trötta, bleka och får kämpa hårt för att alls hänga med.

Eftersom, enligt professor Åkerfeldt, en femtedel av befolkningen är utpräglat morgonpigg, en femtedel utpräglat kvällspigg och tre femtedelar befinner sig på en skala mellan dessa extempunkter, vore det inte rimligt att anpassa gruppindelningen i skolorna efter detta? Jag tror, helt utan att ha forskat i saken men baserat på min erfarenhet av att ha såväl morgonzombies som eftermiddagszombies i klassrummet, att det skulle bidra till att göra skolvardagen och lärandesituationen mer lätthanterlig för åtminstone två femtedelar av eleverna i svenska skolor.

Vad tror ni?

Människor i 24-timmarssamhället

I Aftonbladet beskriver professor Jerker Hetta de konsekvenser som drabbar ungdomars sömn när 24-timmarssamhället krockar med industrialismens sätt att se på tiden och dygnet:

andelen kvällsmänniskor ökat från 25 till 50 procent och vår sovtid krympt rejält. Framförallt bland tonåringar och yngre vuxna där nio av tio numera har sena vanor. Var fjärde svensk sover mindre än sex timmar per natt. Minst sju timmar behövs för att en vuxen kropp ska fungera optimalt. Nio timmar kräver tonåringen för att vakna pigg och glad. Inte konstigt att alla är trötta.

Han har så rätt så i sin analys. Inte ett dugg konstigt!

Däremot håller jag inte alls med om hans lösning på problemet. KBT? Va? Menar han på fullt allvar att vi ska försökta terapeuta oss tillbaka till förfluten tid? Eller är det själva paradigmskiftet vi ska terapeuta oss igenom?

Vet ni, jag tror inte det kommer att fungera i längden. Jag tror vi behöver hitta en annan angreppsvinkel på problemet.

I dag förlägger de flesta skolor undervisningen på ett sätt som är anpassat efter tanken att en stor andel av eleverna skall skolas in i det tidstänkande som behövs för att man skall kunna sköta ett industrijobb. Ändå kommer många av eleverna att befinna sig inom helt andra sfärer i sina respektive framtider.

Mitt förslag är att vi på allvar tar och genomför flexibla skoldagar, med början på gymnasiet. Dela in ungdomarna i morgon- respektive eftermiddags-grupper, utifrån deras egen önskan, istället för i klasser utifrån var de bor, när de råkar söka, skostorlek, längd eller vilka kriterier man nu råkar ha idag. Schemalägg kärnämnena i morgonpass och sena eftermiddagspass, och låt sedan somliga lärare ta hand om morgongrupperna, och somliga (t ex jag) om eftermiddagsgrupperna. I mitten av dagarna placerar man profilämnen, och så har man konferenstid mitt på dagen för kärnämneslärare, på morgon eller eftermiddag för specialämneslärare, och där det passar för hela lärargruppen.

Det är absolut inte en färdigtänkt idé, men jag tror den har potential. Och jag tror faktiskt unga människor skulle må bättre om de fick sova ut om morgnarna.