på #twitterkurs

I dag var den personal och de lärare på Hvilan som är nyfikna på Twitter på #twitterkurs på Twitter. Vi mötte lärare och personal från andra skolor, vi kollade in tidningars twittrande, letade trevliga kändisar (hitta några men inte alla – vet någon om Colin Firth twittrar? Och hur gick det med Horace Engdahls kapade konto?), betraktade det tisdagsstillsamma #skolchatt och #skollyftet och konstaterade att det går att få in rätt mycket information på 140 tecken, trots allt.

Det är med Twitter som med allt annat, det tar en stund att lära sig och det tar en stund till innan man känner sig hemma. Man behöver hitta likasinnade, någon att prata med. Det är trevligt när någon svarar när man twittrar godmorgon, eller svarar på ens frågor som man ibland kastar rakt ut i oändligheten.

Och det tar en stund att vänja sig vid tanken på att allt det man skriver på Twitter, det är offentligt. Det är öppet och tillgängligt även för den som inget Twitterkonto har. Det är en tanke som kan vara både skrämmande och hisnande, ofta på samma gång.

Tack, alla kollegor, såväl i kollegiet på Hvilan som i mitt utvidgade kollegium, som deltog och bidrog till att göra upplevelsen intressant och givande.

Var det kul, tyckte ni?

Ojojojojojojoj

Jag skrev tidigare att det händer saker och ting i varje avsnitt av IDOL nu. Nu har jag provat hur det känns när en av favoriterna hänger löst också.

Det var… hmmm… väldigt spännande.

Kan man säga.

Jisses!

Jag är nog för gammal för sådana här program, tror jag.

 

Nobelprisförtjusning

Trots att vi inte får veta vem som får Nobelpriset i litteratur förrän i morgon råder här redan viss Nobelyra, och det är kemipriset som orsakar denna. Så helt underbart med en upptäckt som tydligt visar att det vi trodde vi visste visste vi inte alls! Expressen berättar:

På morgonen den 8 april 1982 gav Daniel Shechtmans elektronmikroskop en bild som stred mot naturlagarna. Enligt dåtidens syn på fasta material packade sig atomer inuti kristaller i symmetriska mönster som upprepade sig periodiskt, om och om igen. /. . .Men Daniel Shechtmans experiment visade att mönstret i kristallen framför honom absolut inte kunde upprepas”, skriver Vetenskapsakademien i sin motivering till valet av pristagare.

Vips visar det sig att det vi trodde var en absolut stenvägg i själva verket bara var ett flimsigt draperi som Shechtmans upptäckt drar undan i ett svep, och ett helt nytt landskap visar sig. Visst är det spännande? Tänk på hela den enorma mängd kunskap vi inte har en susning om att den ens finns ännu! Vem vet vilka fler upptäckter som väntar bakom hörnet, och hur de kommer att ändra vår uppfattning om vad som är absolut här i världen.

Vi lever i spännande tider!

Man vet att….

sommarlovet snart är slut när man börjar fundera över vad man ska ha på sig på uppropsdagen. Precis det kom jag på mig själv med att göra idag.

Jag tror jag är klar över färgen, men resten beror nog på vad som händer hos frisörskan.

Som jag också bokat tid hos, det är ju skolstart snart vetja!

Innerligt fascinerande!

Så mycket från så lite!

.

Kommunikation över så enorma avstånd, både i tid och rum, visst är det lite spännande?

Två böcker av författare vars efternamn börjar på Z

Det finns böcker som man läser långsammare och långsammare ju närmare slutet man kommer, man vill inte att de ska ta slut, man försöker få dem att vara så länge som möjligt. Boktjuven av Markus Zusak är en sån bok. Det är en sorglig, förtvivlad fantastisk hoppfull historia om krig och människor och deras saknad, längtan, ensamhet, omtanke, familj, kärlek och obändighet, kärleksfullt berättad av döden själv.

Sen finns det böcker som man läser så fort man någonsin kan och ännu lite fortare, där man ständigt utropar ‘oh’ och ‘va?’ och ‘oj!’ medan man bläddrar så fingrarna snubblar. Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón hör definitivt till denna kategori. Den börjar så bedrägligt stillsamt, och miljöerna i det sömnigt soliga Barcelona, med prunkande trädgårdar, svalkande skuggiga portuppgångar, dammiga bokhandlar, stillsamma caféer och porlande fontäner är inte heller vad man föreställer sig i en så spännande historia. Det är inte mycket action, det åks lite spårvagn, en och annan gång tar man taxi, man sitter på de caféer jag nyss nämnde, träffas i bokhandlarna och promenerar omkring i ett städat tempo. Spänningen ligger på ett helt annat plan, den unge Daniel letar efter spår efter en av allt att döma inte särskilt framgångsrik författare vars böcker tycks ha försvunnit för alltid, alla utom en som Daniel vid elva års ålder får i sin hand. Nej, jag vet, det låter inte alls spännande men läs den själva får ni se!

Läs på egen risk

Om du har något du måste göra, någonstans du måste vara, en tid du måste passa, en uppgift du måste slutföra – klicka absolut inte här. Om du däremot har sådär en halvtimme över, en önskan att bli inspirerad och lära dig saker om saker, då ska du definitivt klicka.