Projektdagar på @Hvilan

Sista dagarna på läsåret ägnas traditionsenligt (att vara den äldsta folkhögskolan innebär många traditioner) åt det vi kallar projektdagar. Olika grupper med kursdeltagare från alla olika klasser ägnar två dagar åt utflykter, studiebesök, kultur, lek och samtal.

Vi spelar sällskapsspel, Monopol, Risk, UNO, Ticket to Ride, kubb, plockepinn…. Och så pratar vi – om språk, om resor, om världen, om vädret, om kultur, om skillnaden mellan alligatorer och krokodiler, om sjöjungfrur och om litteratur.

20140609-131537-47737235.jpg

Sådär som det faller sig, ni vet

Annonser

Underskatta inte

Det finns en dikt jag tycker om, Do Not Underestimate the Power of Playstation, av en poet som heter James Sinclair. Jag kommer att tänka på den när jag upptäcker att elektroniska och digitala spel börjar gå från att vara en synnerligen suspekt aktivitet som endast utövas av förlorare, nördar och andra som inte riktigt lever upp till förväntningarna från samhället till att, om inte accepteras, så åtminstone börjar bemötas med lite nyfikenhet.

For years I’ve lived a double life.
In the day I do my job,
I ride the bus,
Roll up my sleeves with the hoi polloi.
But at night I live a life of exhilaration,
Of missed heartbeats and adrenaline,
And, if the truth be known,
A life of dubious virtue.

I won’t deny I’ve been engaged in violence,
Even indulged in it.
I have maimed and killed adversaries,
And not merely in self defence.
I have exhibited disregard for life,
Limb,
And property,
And savoured every moment.

You may not think it to look at me,
But I have commanded armies,
And conquered worlds.
And though in achieving these things
I have set morality aside,
I have no regrets.
For though I’ve led a double life
At least I can say,
I have lived.

Eftersom jag vet att inte alla läsare läser engelska med självklarhet har jag gjort en snabb och rätt bokstavlig tolkning. Den har inga direkta poetiska kvalitéer men ger en uppfattning om innehållet:

Jag har levt ett dubbeliv i många år nu.

Om dagarna gör jag mitt jobb,

jag åker buss,

kavlar upp ärmarna som alla andra.

Men om nätterna lever jag ett spännande liv,

hjärtat gör skutt och adrenalinet pumpar,

och, om sanningen ska fram,

ett liv i tveksam vandel.

 

Jag ska inte neka till att jag agerat våldsamt,

till och med gett mig hän.

Jag har lemlästat och dödad motståndare,

och inte bara i självförsvar.

Jag har varit respektlös inför liv,

lem,

och egendom,

och njutit av varje ögonblick.

 

Du kanske inte tror det om du ser på mig,

men jag har lett arméer,

och erövrat världar.

Och trots att jag, för att uppnå dessa saker,

har lagt moralen åt sidan,

ångrar jag inget.

För trots att jag levt ett dubbelliv

kan jag åtminstone säga

att jag har levt.