I tur och ordning

När vi lär oss språk så gör vi det i ungefär samma ordning. Ett följer på ett annat, ett triggas av ett annat, ett kommer ur ett annat, det finns strukturer och mönster, former och system som svävar omkring över och under och i och kring det språk vi använder. Ständigt, alltid, oavbrutet är grammatiken närvarande, essentiell, oundgänglig.

Därför blir det, för mig, fullständigt orimligt att föreställa sig en språkundervisning där grammatiken inte är ständigt närvarande, inte lyfts i alla sammanhang. Inläraren måste få lov att experimentera med grammatiken, bända den, rådbråka den, töja, testa, vända upp och ner och ut och in på den, surfa på den. Se vad som händer om… Hantera med elegans och misslyckas med, trygg i vetskapen att läraren känner till stegen, processerna, strukturerna så väl att läraren vågar släppa loss experimenterandet.

Språklig korrekthet har betydelse. Inkorrekt språk gör kommunikationen otydlig och ökar risken för missförstånd. Graden av korrekthet påverkar hur mottagaren ser på avsändaren, och på avsändarens vederhäftighet.

Men alltför stort fokus på och respekt för korrekta formuleringar hämmar kommunikationen. Strukturerna är ständigt närvarande, ständigt betydelsebärande. De finns där, de är en del av kommunikationen, och de är i vår tjänst. Inte tvärtom.

Flaggstångsknoppsputsarlärlingsmärkesdesignerassistentsekreterare

En språklig finess som fått stor uppmärksamhet på senare år är möjligheten att koppla ihop ord till nya ord. Ni vet: tvätt + maskin blir tvättmaskin, blyerts + penna blir blyertspenna, jätte + liten blir jätteliten, etc.

Det är främst särskrivningsmissar som fått uppmärksamhet, man kluckar glada skratt åt ‘skum släckare’ och ‘en ljus hårig person’ och liknande enkla misstag, men egentligen är ju det motsatta fenomentet ännu roligare.

Svenska som språk ger oss möjlighet att koppla ihop ord som tågset, nästan hur långa och finessrika som helst. Vi har det enkla exemplet tvätt+maskin, som ju enkelt förlängs med t ex förleden industri. Vips har vi en industritvättmaskin. Vi kan gå vidare med att lägga till en person som är ansvarig för denna maskin, och har då i stället en industritvättmaskinsansvarig. Eller kanske dennes assistents sonson? En industritvättmaskinsansvarigassistensbarnbarn? Om vi nu inte rent av önskar definiera vilken slags industri det rör sig om?

Den lille gossen har nu blivit ett snabbmatsindustritvättmaskinsansvarigassitensbarnbarn. Inte illa.

Skämt å sido. Särskrivningar är problematiska. Inte för att de på något vis försvårar kommunikationen, det gör de i nästan försumbart liten grad, till skillnad från de alltför långa ihopskrivningarna som kan komplicera saker något enormt, hur lustiga den än är.

Nej, problemet är i stället att särskrivningar påverkar hur läsaren ser på skribenten. Språkstudenten Zandra Flygh vid Uppsala Universitet har undersökt just detta fenomen och redovisar sina resultat i en uppsats refererad av Språkspalten i SvD.

Studien ger inget stöd åt att särskrivning skulle påverka begripligheten. Texten med ”folkhälso argumentet” bedömdes som lika lätt (ja till och med lättare) än den med ”folkhälsoargumentet”. I stället hittar vi de stora skillnaderna i synen på författaren. De som läste den särskrivna texten uppgav lågt eller mycket lågt förtroende för avsändaren medan de som läste samma text utan särskrivningar förhöll sig neutrala.

Med andra ord – den som har en tendens att särskriva väldigt mycket har svårare att bli tagen på allvar, och måste argumentera vassare och mer stringent än den uttrycker sig mer korrekt.

Använd inte aldrig dubbla negationer

De tar liksom ut varandra, och budskapet blir luddigare och mer komplicerat än det behöver. Ibland avsiktligt, men oftare är tanken med de dubbla negationerna en annan – man vill understryka budskapet, varna, verkligen framhålla att detta är viktigt, och så råkar man ta i för mycket.

Men ibland, i undantagsfall, kan det blir tämligen ikoniskt:

.

April

Jo, jag vet, det är Mars nu, men just nu vill jag prata lite om April, ty i April händer det saker här nere i Skåne:

11 April slår EdCamp Öresund ut i full blom. Vi börjar 17.00 och håller på till 20.00. Ni har väl anmält er? Det börjar bli dags att fundera över vad vi vill prata om också. EdCamp fungerar ju nämligen så – en deltagarstyrd okonferense bygger helt på att deltagarna har med sig ämnen, och kring dessa pratar vi, delar erfarenheter, uttrycker åsikter och tankar.

12 April hälsar Hvilan alla som funderar på att börja studera välkommna till Öppet Hus. Ingen föranmälan här, det är bara att hoppa av 130 vid hållplats Lindvägen och stiga på. Vi börjar 12.00 och håller på till 17.00. Vi bjuder på kaffe, te och något att äta. I sal 21 i Språkhuset kommer det dessutom att bjudas på färgglada karameller (om ni kommer i tid, i fjol var de helt slut redan klockan två), information om engelskaundervisningen och möjligheterna att få extra stöd i språk, svenska såväl som engelska, på Hvilan, och kanske en och annan Överraskning därtill.

16 April hälsar folkbildningsnätet alla folkbildare välkomna till Nätpedagogisk Ämneskurs i Engelska. Vi kommer att prata om de öppna resurser som finns på nätet, dela erfarenheter och tips, och vi kommer att nätverka. Risken finns att man har ett Twitterkonto när kursen är över. Anmälan sker på folkbildningsnätet.

20 April kommer jag att träffa Helena von Schantz i verkliga livet och i Malmö där hon föreläser på Bedömningskonferensen 2012. Det gör mig så innerligt glad!

27 April åker jag till Sundsgården för en fortbildning kring dyslexi, kärnämnen och lärverktyg.

Vilken månad!

Förläggartrender

I DN påminns jag om att det ju faktiskt finns trender inom de flesta områden, och bokförläggarbranschen är inget undantag. Och det handlar inte i första hand om vare sig formatet eller distributionen den här gången, utan om språk:

Antalet översättningar från engelskan sjunker stadigt. Samtidigt ges det ut fler svenska böcker. För 20 år sedan var det tvärt om. Då dominerade de utländska böckerna som översatts till svenska, säger Kristina Ahlinder, vd på Förläggareföreningen.

Det är flera faktorer som samverkar till att översättningarna minskat. Kristina Ahlinder pekar bland annat på att kostnaderna för översättning ökat så mycket att en del förlag inte längre har råd att arbeta med utländsk litteratur. Ett annat skäl är att tålamodet hos läsarna minskat och att många nu för tiden vill ha nyutkomna böcker direkt. Ytterligare ett skäl är att läsarna numera är så vana vid att läsa engelska att de aktivt söker sig till böcker på originalspråket engelska.

Ett par konsekvenser av detta, berättar artikeln, är att de stora engelskspråkiga förlagen gärna väntar så länge som möjligt med att släppa svenska rättigheter till böcker för att öka försäljningen av utgåvorna på orginalspråk, Amazon planerar att öppna en egen filial för Sverige och norra Europa och bokhandlare specialiserar sig på att snabbt få hit nyheterna från den engelskspråkiga världen. Och trenden är inte unikt svensk:

Intresset för att läsa böcker på engelska sprider sig inte bara i Sverige och Europa utan är en del av en global utveckling där de engelskspråkiga böckerna dominerar. Det är också förklaringen till att en så stor del av den svenska produktionen av deckare nu översätts till engelska och säljs internationellt. Exporten av svenska böcker steg under 2010 till rekordnivån 154,4 miljoner kronor, vilket är en ökning med över 25 procent sedan 2009 och en fördubbling jämfört med år 2000. Bakom framgången står författare som Stieg Larsson, Camilla Läckberg, Mons Kallentoft, Henning Mankell och pseudonymen Lars Kepler.

Engelskan spreds en gång över världen genom kolonialisering och handel, och med dess ställning som Internets inofficiella officiella språk letar den nu sig in i ännu fler områden och regioner och in i människors vardag genom skönlitteraturen. Jag gillar den utvecklingen – ett språk som människor från alla hörn av världen kan mötas och kommunicera på, det kan jag bara se fördelar med.

Inväntar tidvattnet

För er som undrat kan jag berätta att projeket sjösatts, den hamn där jag hamnade visar sig generös och acceptabel och vi inväntar nu tidvattnet för att sätta segel och ge oss ut på de sju haven.

.

.

Projektet – en uppdatering

Jag trivs bra med havsmetaforen i sammahanget, så jag fortsätter med den ett tag om det är i sin ordning.

Trots morgonens farhågor konstaterar jag att min egen kompass fungerar som den ska, trots att de magnetiska hållpunkterna ibland befinner sig på glid och trots att den farkost jag befann mig ombord på inte var långsiktigt hållbar kom jag i hamn. Hamnen är inte den förväntade, men den är livaktig och spännande och ser lovande ut.

.

.

Ett projekt

Jag vet inte säkert, det kan vara så att detta får man prata öppet om, det kan också vara så att det bör hållas hemligt tills det accepteras och jag härmed komplett förstör för mig själv. Lite spänning i vardagen piggar upp tillvaron, särskilt om man lägger till lite stämningshöjande musik:

.

Så här ligger det till: jag och mina kollegor, ja nästan alla på nästan alla folkhögskolor i Skåne ingår i ett projekt. Och i detta projekt skall, som det plägar, komma att ingå delprojekt. Och jag har funderat ut ett superspännande projekt!

Jag vill lära mig mer om vilka specifika utmaningar och svårigheter det svenska språket bjuder för den som har antingen persiska eller arabiska som modersmål. Från så många aspekter som möjligt. Jag tänker på fonem och grafem, lyssnande, läsande, talande, skrivande. Jag tänker på aspekter som syntax och prosodi, språksociologiska och semantiska aspekter etc etc. Jag vill ta del av det som finns beforskat inom området, och jag vill ta del av andras empiriska erfarenheter, deras obesvationer och reflektioner kring frågan och dela med mig av mina egna till den som eventuellt visar intresse.

Vad säger ni? Visst låter det spännande? Skulle ni, om möjlighet gavs, vilja vara med och lära er mer om detta? Besitter ni lite (eller jättemycket) kunskaper på området och vill dela med er?

Jag tror det kan bli hur spännande och kul som helst!


Innerligt fascinerande!

Så mycket från så lite!

.

Kommunikation över så enorma avstånd, både i tid och rum, visst är det lite spännande?

Eeeeeeh……..

Svenska Dagbladet berättar om en studie gjord vid University of Rochester kring funktionen av de där hummande mumlande ljuden vi gör när vi söker efter ord:

dessa inskjutna småord kan underlätta språkinlärningen för barn. När vi vuxna famlar efter ord och lägger in ett ”öhhh” mitt i en mening, signalerar vi omedvetet till barnet att nästa ord vi kommer att uttala troligtvis är okänt och därför kräver lite extra uppmärksamhet för att förstå.

Små barns språkinlärning har relevans för oss alla eftersom vi faktiskt lär oss språk ungefär på samma sätt hela livet. Även om metoderna växlar, läsning kommer in i bilden, tempot växlar och den kognitiva mognaden ökar och vi kan dra medvetna slutsatser utifrån given information så är det inte jättestor skillnad hur språkinlärningen går till, hur förståelsen och förtrogenheten växer fram.

Hummande och mumlandet fungerar i talspråket ungefär på samma sätt som highlighter, understrykningar eller kursiveringar i texten, de ger en förvarning om att nu, här, kommer ett begrepp som bör uppmärksammas och läggas på minnet.

Detta är relevant för språklärare, men inte bara för den som undervisar i ett eller annat språk. Det är lika relevant för den som undervisar i kemi, och måste lära ut ämnesspråket kemi, för den som undervisar i geografi och samhällskunskap och bild och musik och måste lära ut de ämnesspråk som gör att man faktiskt kan börja prata om ämnet i fråga på den abstrakta nivån där man kan ställa frågor om ‘vad händer om…’ och resonera sig fram till en plausibel teori om vad som faktiskt skulle hända.

Och att kunna göra det har sina definitiva fördelar. Visst kan man experimentera sig fram till mycket, handgripligt undersöka ‘vad händer om…’ men ett och annat ‘om’ innebär fatala konsekvenser, antingen för oss som individer eller rent av för oss som samhälle. Då är det inte så dumt att prova experimentet i teorin först.

Micael Dahlén är professor i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Ljudet är lite svajigt en bit in i föredraget, men det jag vill fästa er uppmärksamhet på tar sin början redan 2.16, och Dahléns reaktion på intervjuarens (jag hittar inte dennes namn någonstans, men jag är säker på att han har ett) tveksamma sätt att prata om den professor som dagen innan pratade om Dahlén illustrerar tydligt effekten av eeeeeh….

.