los pasos de apertura

Så i dag började sommarprojektet på allvar. En generös och hjälpsam människa ägnade en hel timme åt att dricka kaffe på Espresso House och prata med mig om ämnen som fotboll, arkitektoniska aspekter och sociala media.

Ni vet hur det är den där allra första lektionen i ett nytt språk, inte sant? Vi har alla upplevt den, minst en gång. Den där blandningen av iver att äntligen klä tankar i språkdräkt och kommunicera, äntligen få en första glimt av den värld som finns i detta nya språk, och så den där totala frustrationen över de obönhörliga begränsningar brister i ordförråd och förvirring över grammatiska funktioner sätter upp, Inte bara kräver det totalt fokus och stor del av hjärnkapaciteten att minnas de ord som eventuellt finns i ordförrådet, det kräver att talorganet formar sig på nya sätt, att luftströmmen genom stämbanden, förbi gomseglet och vidare ut genom näsan och munhålan tar ovana vägar, att läppar och tunga samverkar på nya sätt. Allt detta skall ske simultant, och tankegången som vill klä sig i ord är alltför komplex för de språkliga förmågorna.

Mottagaren, lyssnaren, medkommunkatören, gör all skillnad i detta. Den hjälp jag fick, det stöd, det tålamod, den diskreta handledning och den enorma generositeten jag mötte gjorde denna första gång till en lek. Många misstag gjorde jag, och varje gång trasslade vi vidare. Nästa gång är det redan andra gången, och som alla vet är andra gången alltid lättare, när känslan från första gången finns där för att surfa på.

Gracias, querido maestro generoso, gracias.


Annonser

Sumérgete en el idioma

Mitt sommarprojekt har inte riktigt kommit igång ännu, det är fortfarande mycket vårtermin kvar och det finns inte tid ännu att ge sig hän åt timslånga språkbad.

Jag pysslar lite med pronomen och försöker få kläm på verbböjningarna, petar med prepositionerna och funderar över den oundvikliga logiken i användandet. Ty den finns där. Det gör den alltid.

Och så letar jag efter en bra tv-serie att bada i. Den bör finnas på Netflix, språket vara modernt och vardagligt, avsnitten mellan en halvtimme och en timme och metastoryn behöver vara rimligt intelligent. Tips mottages tacksamt.

Ett sommarprojekt

Vi väljer smått ologiskt att klänga fast vid ett läsårsupplägg som var nog så relevant 1842, när barn och ungas arbetskraft behövdes i jordbruket, men som idag saknar all förankring i något annat än nostalgisk tradition. Det innebär att den årstid när dagsljuset vräker över oss och gör många människor som mest energifyllda och aktiva stänger vi skolorna, på samma sätt som vi sänker servicenivån hos myndigheter, stänger avdelningar på sjukhus, fritidshem, förskoleavdelningar, ja, i princip hela landet och låter tiden gå. Vi mumlar om ‘långa lata dagar’ och inbillar oss att ‘vi laddar batterierna’ trots att forskning visar att effekten mer än på mycket kort sikt nog är en chimär.

Varför vi ännu inte vågat fördela arbetsbördan rimligare och organiserat om läsåret utifrån dagens verklighet och kunskaper, med kortare dagar fördelade på fler veckor och långa ledigheter under den mörka, trötta perioden av året i stället för under den energifyllda sommaren har jag uppriktigt talat lite svårt att förstå.

Men nu är det vad vi har att förhålla oss till, tio veckors väntetid är nog för att driva vem som helst till frustration. Så jag gör vad jag kan för att hålla mig på humör. Detta är ett av mina sommarprojekt:

image

 

Lite varierade recensioner, på en skala från ”Un libro pésimo” till 

Me ha parecido una novela super entretenida y que desde un principio te engancha. Buena trama, personajes con mucha personalidad, historias de romance y aventura.
Una de las cosas que más me gustó es el hecho de que consiga engancharte. Un libro no sólo tiene que ser ameno y entretener, sino hacerte que vivas la historia y, sobre todo, que consiga tenerte en vilo de principio a fin. La verdad que no veo la hora de que se publique el segundo. ¡Genial!

Jag kan inte spanska, just nu tar det mig en halvtimme med lexikon i högsta hugg att ta mig igenom och få en hygglig uppfattning om den lilla recensionen jag citerade här, men jag tänkte än en gång ägna en sommar åt ett nytt språk. Jag grundar med att bekanta mig med de spanska grammatiska personerna, nosar på en bukett prepositioner,tar ett dopp i regelbundna spanska verbböjningar och sen ger jag mig ut i den snöstorm som härjar på första sidan i mitt sommaräventyr.

Återkommer om utfallet nästa år!

#skånelisa i stället för #skolchatt

Det var torsdag i går, och för första gången på mycket länge deltog jag inte i #skolchatt. Inte för att jag inte ville, jag saknade det enormt och i dag känns det inte riktigt fredag, men ibland krockar saker och ting.

Det jag gjorde i stället gav mig också en dos fortbildning, nätverkande och erfarenhetsutbyte, och denna torsdag irl. Det var ju nämligen i går Skåne-LiSA höll sitt första möte! Vi samlades i en föreläsningssal i en av Malmös vackra gymnasieskolor, hälsades välkomna och fick en inspirerande, intressant och informativ föreläsning om språkinlärning, hur det går till när vi lär oss språk, hur de språkliga mönstren förändras under inlärandet av Lunda-forskaren Anna Flyman Mattson.

Jag har förstått att känslan i dagens språk uttrycks #PEPP

Ett projekt

Jag vet inte säkert, det kan vara så att detta får man prata öppet om, det kan också vara så att det bör hållas hemligt tills det accepteras och jag härmed komplett förstör för mig själv. Lite spänning i vardagen piggar upp tillvaron, särskilt om man lägger till lite stämningshöjande musik:

.

Så här ligger det till: jag och mina kollegor, ja nästan alla på nästan alla folkhögskolor i Skåne ingår i ett projekt. Och i detta projekt skall, som det plägar, komma att ingå delprojekt. Och jag har funderat ut ett superspännande projekt!

Jag vill lära mig mer om vilka specifika utmaningar och svårigheter det svenska språket bjuder för den som har antingen persiska eller arabiska som modersmål. Från så många aspekter som möjligt. Jag tänker på fonem och grafem, lyssnande, läsande, talande, skrivande. Jag tänker på aspekter som syntax och prosodi, språksociologiska och semantiska aspekter etc etc. Jag vill ta del av det som finns beforskat inom området, och jag vill ta del av andras empiriska erfarenheter, deras obesvationer och reflektioner kring frågan och dela med mig av mina egna till den som eventuellt visar intresse.

Vad säger ni? Visst låter det spännande? Skulle ni, om möjlighet gavs, vilja vara med och lära er mer om detta? Besitter ni lite (eller jättemycket) kunskaper på området och vill dela med er?

Jag tror det kan bli hur spännande och kul som helst!


En folkhögskollärares sommarlov X

I språkundervisning finns en essentiell aspekt som ofta kallas ”hörförståelse”. Skolverket beskriver det såhär:

Listening

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

Eleven skall

förstå tydligt, även något regionalt färgat, tal i instruktioner, berättelser och beskrivningar som rör kända förhållanden och egna intresseområden

[…]

Bedömningens inriktning

Vad beträffar elevens receptiva färdigheter skall bedömningen inriktas på elevens förmåga att förstå talad och skriven engelska. Hänsyn skall tas till elevens förmåga att förstå helhet och sammanhang samt att dra slutsatser om en framställnings syfte. I vilken utsträckning eleven vid avlyssning kan följa med i naturligt taltempo och förstå de viktigaste regionala varianterna av engelska är andra delar i bedömningen. I denna förståelse ingår också elevens förmåga att uppfatta skillnader och nyanser i fråga om språkljud, betoning och intonation.

Det låter väl tämligen rakt på sak, gör det inte? Eleven ska förstå talad engelska (franska, spanska, kantonesiska, japanska, klingon, svenska eller vilket språk det nu är man studerar). Det är relativt enkelt att testa huruvida eleven kan eller inte, hörförståelseprov såväl som hörförståelseövningar finns i de flesta läromedel (läromedel kallar man läroboken och de kringmaterial som erbjuds, det kan vara extra texter, CD-skivor med texter och interaktiva avsnitt, onlinematerial i form av filmsnuttar, interaktiva avsnitt, förklaringar och inte minst lärarhandledningen)

Det är tämligen rakt på sak. Målet står där, skinande klart. Eleven ska förstå talad engelska (franska, spanska, kantonesiska, japanska, klingon, svenska etc) när den talande talar om ämnen som eleven känner till. Utmaningens tyngdpunkt ska alltså ligga på den språkliga nivån, snarare än på faktainhämtande eller nyorientering inom något ämne.

Mindre rakt på sak är vägen dit, kan tyckas. Läromedlens hörförståelseövningar i all ära, men de räcker inte hela vägen för alla elever, om ens för några. Så man behöver något mer. Trevligt är t ex att söka samarbete med lärare i andra ämnen, och anknyta till de områden man fokuserar på där. Samarbete över ämnesgränser är ofta givande och roligt för lärare såväl som för elever. Man kan ägna en stund åt att söka efter föreläsningar om ämnesområdet på nätet och lyssna på tillsammans i klassrummet. YouTube är en guldgruva, TED en annan. Man kan diskutera kring ämnesområdet även på engelska (franska, spanska, kantonesiska etc), kanske rentav tillsammans med ämnesläraren i fråga. Att besöka varandras lektioner och klassrum är alltid berikande och ofta väldigt roligt.

Men det räcker inte med att presentera lyssningstillfällen – eleverna måste lyssna också. Och för att nå dithän måste vi känna till något om hur lyssnandet faktiskt fungerar. Julian Tresure studerar ljud och hur de påverkar oss, hur vi hör och hur vi lyssnar. Föredraget har tyvärr ingen svensk textremsa.

.

Jag översätter inte föredraget, jag tror de flesta förstår det mesta, utan sammanfattar bara några av de punkter jag fastnat för:

Vi kan definiera lyssnande som ”skapa mening utifrån ljud”. När vi lyssnar identifierar vi mönster, signalord och namn framförallt, och sorterar bort monotona bakgrundsljud i det vi hör. Vi filtrerar det vi hör, genom kultur, språk, värderingar, trosföreställningar, attityder, förväntningar och avsikter. I de flesta fall är vi helt omedvetna om dessa filter, men på sätt och vis är det dessa filter som skapar vår verklighet, eftersom de talar om för oss vad det är vi fäster vår uppmärksamhet på i just den stunden.

Och inte nog med det – ljuden vi hör talar om för oss var vi befinner oss, i tid och rum. Utan att titta är vi medvetna om storleken på rummet vi befinner oss i, och om människorna omkring oss utifrån alla de små ljuden. Och eftersom ljud alltid har en tidsaspekt inbäddad gör ljuden oss ständigt medvetna om att tiden går.

Allt ljud som ständigt omger oss gör oss otåliga, och har förändrat våra kommunikationsvanor – vi skickar ut, men vi lyssnar mycket lite. För att få vår uppmärksamhet måste media (och lärare) ta till stora ord och dramatiska effekter för att få uppmärksamhet. En värld där vi inte lyssnar på varandra är en skrämmande plats.

Han ger oss fem övningar för att öva upp vårt lyssnande:

1. Tystnad. 3 minuters tystnad om dagen rekalibrerar öronen.

2. Mixern. I en stimmig ljudmiljö lyssnar man noga för att särskilja de olika ”kanalerna”, samtalen, trafiken, den eventuella bakgrundsmusiken osv.

3. Avnjut. Lyssna uppmärksamt till ett vardagligt ljud och finn det sköna i ljudet – torktumlaren är kanske en vals, kaffemaskinens lovande skrammel som rör sig mot cresendot av det färdiga kaffet i koppen.

4. Positionera lyssnandet. Den viktigaste övningen av alla som gör oss uppmärksam på hur vi använder de filter han nämnde tidigare. Jämför t ex aktivt lyssnande med passivt lyssnande; återhållsamt lyssnande med vidsträckt lyssnande eller kritiskt lyssnande med empatiskt lyssnande, och fundera över vilken skillnad de olika positionerna gör i olika sammanhang.

5. RASA – akronymen han använder är också sanskrit för essens. Bokstäverna i akronymen står för Receive, Appreciate, Summarise, Ask. Dvs Ta emot och lyssna uppmärksamt på den som talar, visa att du Uppskattar det som sägs genom de små hummande ljud vi ofta omedvetet gör när vi lyssnar uppmärksamt, Sammanfatta det du hört och slutligen Fråga om du uppfattat rätt och/eller för att få något förtydligat.

Vi behöver undervisa i konsten att lyssna, avslutar han. Om vi undervisar i konsten att lyssna bidrar vi till att skapa en medvetet lyssnande värld, en värld där vi har kontakt med varandra, och en värld där vi börjar förstå varandra.

Om vi avser att undervisa i det som ofta kallas hörförståelse, det som skolverket träffande benämner Listening, dvs lyssnande, behöver vi i någon utsträckning sätta oss in i just det område Treasure pratar om – hur vi gör när vi lyssnar. Och vi behöver undervisa inte bara i förståelsen av språket som sådant, utan också i konsten att lyssna. Visst är det lite spännande?

Som avslutning, lite överkurs i konsten att lyssna, mest för att jag blir glad av att kunna dela en av mina absoluta favoritperkussionister, skotskan Evelyn Glennie, med er igen. Här pratar hon om och demonstrerar hur lyssnandet är en aktivitet som sker med hela kroppen, inte bara med öronen:

.

Eeeeeeh……..

Svenska Dagbladet berättar om en studie gjord vid University of Rochester kring funktionen av de där hummande mumlande ljuden vi gör när vi söker efter ord:

dessa inskjutna småord kan underlätta språkinlärningen för barn. När vi vuxna famlar efter ord och lägger in ett ”öhhh” mitt i en mening, signalerar vi omedvetet till barnet att nästa ord vi kommer att uttala troligtvis är okänt och därför kräver lite extra uppmärksamhet för att förstå.

Små barns språkinlärning har relevans för oss alla eftersom vi faktiskt lär oss språk ungefär på samma sätt hela livet. Även om metoderna växlar, läsning kommer in i bilden, tempot växlar och den kognitiva mognaden ökar och vi kan dra medvetna slutsatser utifrån given information så är det inte jättestor skillnad hur språkinlärningen går till, hur förståelsen och förtrogenheten växer fram.

Hummande och mumlandet fungerar i talspråket ungefär på samma sätt som highlighter, understrykningar eller kursiveringar i texten, de ger en förvarning om att nu, här, kommer ett begrepp som bör uppmärksammas och läggas på minnet.

Detta är relevant för språklärare, men inte bara för den som undervisar i ett eller annat språk. Det är lika relevant för den som undervisar i kemi, och måste lära ut ämnesspråket kemi, för den som undervisar i geografi och samhällskunskap och bild och musik och måste lära ut de ämnesspråk som gör att man faktiskt kan börja prata om ämnet i fråga på den abstrakta nivån där man kan ställa frågor om ‘vad händer om…’ och resonera sig fram till en plausibel teori om vad som faktiskt skulle hända.

Och att kunna göra det har sina definitiva fördelar. Visst kan man experimentera sig fram till mycket, handgripligt undersöka ‘vad händer om…’ men ett och annat ‘om’ innebär fatala konsekvenser, antingen för oss som individer eller rent av för oss som samhälle. Då är det inte så dumt att prova experimentet i teorin först.

Micael Dahlén är professor i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Ljudet är lite svajigt en bit in i föredraget, men det jag vill fästa er uppmärksamhet på tar sin början redan 2.16, och Dahléns reaktion på intervjuarens (jag hittar inte dennes namn någonstans, men jag är säker på att han har ett) tveksamma sätt att prata om den professor som dagen innan pratade om Dahlén illustrerar tydligt effekten av eeeeeh….

.