Jag tror att den här personen som har gjort det här har gjort en bedömning. Och då när man gör den bedömningen är det rätt bedömning. Sedan i efterhand kan man kanske kritisera. Men i det här läget som hon var i då har hon gjort rätt bedömning. Hon har gjort bedömningen att flickan är äldre än elva år, säger Lennart Jansson till SR.
Han talar givetvis om den konduktör som gjorde bedömningen att en blyg och förskrämd tös som inte vågade svara för sig var biljettlös, eftersom hon antingen inte vågade argumentera att hennes syster var på toaletten, eller vågade berätta detta utan att konduktören förstod. Den konduktör, ni vet, som gjorde bedömningen att det enda rätta i det läget var att se till att flickebarnet lämnade tåget. Ensam. Den konduktör som raskt och professionellt bidrog till att SJs renommé skadades ytterligare.
Men orsaken till att jag inte kan låta bli att lyfta fram citatet är inte främst konduktörens kallsinniga agerande, utan formuleringen som sådan. Den är lite som ett konstverk, är den inte? Ett hyllningsverk till alla som någonsin befunnit sig i den otacksamma situationen att vara tvungen att bortförklara det faktum att någon grundligt gjort bort sig.
På en nivå är det vackert i all sin hukande, smågnälliga, tidstypiska ton.
You're no different to me 