I dag är i morgon

Ni vet de där dagarna när man citerar Scarlett O’Hara för sig själv som mantra?



I dag är det i morgon, himlen är grå igen, och informationen jag sökte damp in genom brevlådan innan jag ens hunnit slå upp ögonen i morse.


 

En folkhögskollärares sommarlov VIII

Det är klibbigt varmt, så jag lägger det här med semester åt sidan ett tag tills vädret blir bättre.

I det bokpaket jag fick häromdagen, det som utlöste hela semestern, låg också en ny kopia av Anne Rice Interview with the Vampire. I Engelska 7 kommer vi att inleda läsåret med den och Jane Austens Northanger Abbey. Dvs och för mig, eller för eleverna som får välja vilken av romanerna de föredrar att läsa, och så delar vi in gruppen utifrån hur de väljer. Det är lättare och roligare att läsa en bok på det närgångna och omständliga vis som man gör i skolan, med utvikningar och invecklingar och detaljgranskningar och överblickar i ett enda virrvarr, om man gör det tillsammans med andra som läser samma bok. Eftersom grupperna följer vilken roman man föredrar hoppas jag att de kommer att se lite olika ut under året, jag inbillar mig att det blir mer givande så, men skulle det falla sig så att de följs åt så har det sina fördelar det också.

I arbetet med litteratur i Engelska 7 börjar vi dels med att fokusera på handling och karaktärer i dessa första romaner, dels (hoppas jag) att vi i viss utsträckning, i synnerhet när det gäller skrivandet, kommer att kunna följa svensklärarnas upplägg av kursen så att det blir hyggligt sammanhang för eleverna.

Northanger Abbey ligger färdig, lilla romantiska Catherine med huvudet i det blå har…. nej, nu går jag saker och ting i förväg. Jag vet att en och annan som kommer att gå kursen i höst läser här, och jag vill inte förstöra upplevelsen för er.

Så, Interview with the Vampire tar sin början idag. Bandspelaren är startad och det är många timmar kvar till gryningen.

.

Slutstunget

 Har ni noterat att en av våra större aftontidningar bytt slogan? Från en tidning med sting i till berörande berättelser känns steget långt. Jag funderar över vad det är de vill ha sagt med detta, och om det bara säger något om tidningen i fråga eller om det månne är relevant för hela dagstidningsbranschen?