Men är det verkligen motiveringen som brister?

Det pratas väldigt mycket om omotiverade elever, om bristande motivation som orsak till bristande studieframgångar, som bristande motivation som orsak till vinglig närvaro, om bristande motivation som orsak till klassrumskaos.

Det vete tusan om det är så. Mer än i undantagsfall.

Nej, motivationen finns där, i de allra flesta fall. Det är roligt att lära sig saker, det är roligt att visa upp kunskaperna, det är roligt att imponera, att göra rätt efter att ha gjort samma misstag hundra gånger efter varandra, att dela med sig av sin kunskap, att bli konsulterad och tillfrågad. Det är helt enkelt roligt att gå i skolan.

När det fungerar. När det finns en struktur som håller, rutiner att tryggt falla in i, lugnet i att veta vad som förväntas av en, att veta vad som händer i morgon, nästa vecka, nästa månad. Och det gäller inte bara från skolans sida. Eleven behöver också ha ordning på sin studiestruktur. Hen behöver ha koll på penna och papper, på schema, på böcker, ha med sig rätt böcker, ha koll på läxorna, restiderna, alla stenciler, blanketter, ifyllningsövningar, informationsblad. Hen behöver ha koll på sin plats i gruppen, på vad som pågår i gruppen, på lärarens förväntningar, på lärarens humör, på hur hen ska göra det hen förväntas göra. Hen behöver förstå och hantera olika ämnesspråk, olika studiestrategier, olika lektionsupplägg, olika förväntningar på hens studieteknik.

Så många gånger är det strukturen som behöver komma på plats, för att släppa fram motivationen i ljuset, och det sker inte av sig själv. Vi lärare måste hjälpa varenda elev med detta. Vi måste jobba explicit med struktur, med vår struktur, med skolans struktur och med elevens egen struktur, så att eleven får utrymmet att slappna av och vara nyfiken, ivrig, frågvis, uttråkad och ändå känna att hen vet var hen är, och vart hen är på väg och förberedd för vad som än väntar när hen är där.

Vardagen

Uppropsdagen ligger bakom oss, och trots att inte riktigt alla årets strukturer ligger självklara i ryggmärgen ännu och logistiken inte alltid klickar så har vardagslugnet ändå börjat infinna sig. Ett schema att följa upplevs å ena sidan av många som en begränsning av friheten, å andra sidan upplever många det som vilsamt att veta var man förväntas vara när och vad man ska göra där.

.

#Skolchatt om skolstartsstruktur

Det är torsdag igen, vilket innebär att klockan 20.00 drar #skolchatt igång. Denna vecka anknyter vi helt elegant till förra veckans ämne och pratar om hur, rent konkret och handgripligt, gör man för att det ska bli en strukturerad, organiserad och harmonisk start på skolåret?

Hur behöver klassrummet vara förberett för att ta emot den nya gruppen människor? Vilken information behöver man få första dagen, och vilken behöver man snarare få andra eller tredje dagen så att man inte blir helt överlastad och glömmer hälften första dagen? Hur är det med scheman? När bör lärarna få nästa lärårs schema för att kunna förbereda sig optimalt, och när behöver elevena få det? Litteraturlistor, när bör de finnas tillgängliga?

Hur hälsar man på varandra sådär första dagen, så att man får den information man behöver ha om varandra utan att någon behöver känna sig alldeles utlämnad eller rent av utelämnad?

Det pratar vi om idag, på twitter klockan 20.00.

Välkomna!

 

Ateistiska ritualer

Mats brukar framhålla värdet av ritualer och ceremonier. Jag tror han kommer att nicka instämmande åt Alain de Bottons argument om religiösa ritualers värde för ateister, skolan, resebranschen… ja de flesta områden i världen:

.

NB: Han argumenterar inte för den ena religiösa doktrinen eller den andra, utan för religioner som fenomen, för värdet i det storslagna, i ceremonier, ritualer, stämning, andlighet, gemenskap, kunskapsdelande, lärande, retorik och holism.