#skolchatt om #studentexamen

Jag var lite orolig att ingen skulle ha lust att skolchatta i kväll, men det hade jag inte behövt bekymra mig för. Det blev en timmes livaktigt och givande samtal, om huruvida det verkligen måste vara det klassiska provet med faktafrågor man lätt föreställer sig eller om det månne går att hitta något annat sätt, om risken att undervisningen kommer att bli mer inriktad på examen, om det verkligen behövs en studentexamen, räcker det inte med NP?, om examen bör bedömas lokalt eller centralt, eller kanske både och, om vilka lärare som kommer ”klä skott” om många elever i en kull ”kuggas” i examen – gymnasielärarna på det aktuella gymnasiet, eller alla som undervisat eleverna ända från förskolan?

Frågan om studentexamen är en stor och omfattande fråga, och det skulle inte förvåna mig det minsta om vi får anledning att återkomma till den fler gånger. Personligen tycker jag särskilt utformandeaspekten är viktig att prata om.

Tack för ikväll, kära skolchattare, samtalen med er är alltid berikande!

#skolchatt

Det är inte bara höstterminsavslutningsdag i dag, det är onsdag, därtill, vilket medför att i morgon är det torsdag, och torsdag innebär #skolchatt. Förra veckan chattades det inte alls, då varken jag eller @Anna_Kaya hade möjlighet att moderera. Den här veckan, sista torsdagen innan julhelgen är över oss, tar vi igen det med en chatt om det rykande aktuella ämnet studentexamen. För eller emot? För vems skull? Kommer en studentexamen att leda till att skolor börjar undervisa mot examensproven eller kommer det att leda till att lärare slappnar av och tar ut svängarna mer? Vad händer med de elever som inte fixar provsituationen? Kommer bildningsnivån i Sverige att öka med en studentexamen, eller kommer den tvärtom att bli gles och genomskinligt tunn? Och hur bör den utformas? Vi börjar 20.00 och håller på till 21.oo, alla som vill, tycker, tänker och funderar och vill höra andra tycka, tänka, undra och fundera kring ämnet är välkomna att delta.

Eftersom #skolchatt sker där och då men Världens Bästa Skitskola med eftersnack är inspelat i förväg ser jag det efteråt. Det funkar precis lika bra, ja, bättre, eftersom jag inte klarar att se programmet och skolchatta på samma gång, men inte behöver välja bort det ena eller det andra.

Skillnaden mellan misslyckande och misstag

Seth Godin skriver om hur han ser på skillnaden mellan misslyckande och misstag.

Efter att ha lyssnat till reaktioner på studentexamensförslaget känns hans ord extra aktuella. Många lägger fokus på Misslyckandet, lever sig in i känslan för den som inte blir godkänd i en studentexamen och talar i brösttoner om hur förfärligt hemskt det blir för den som tvingas ”gå ut bakvägen”.

Jag hyser en förhoppning om att fokuset så småningom skall vidgas till att omfatta även de övriga skolåren. Det är ju så att denna examen inte kommer att drabba ungdomarna som en blixt från klar himmel, de går såväl i grundskola som gymnasiet dessförinnan och kommer att få undervisning i alla ämnen de kan examineras i. De kommer att få många år på sig att lära sig allt de behöver kunna, och få gott om tillfällen att prova på examinationsformerna.

Det kommer givetvis att finnas de som av olika anledningar inte blir godkända. Det kommer att finnas de som av olika anledningar aldrig går upp i examen. Livet händer även i skolåren. Världen går inte under för det, och de döms inte till livslångt utanförskap. Det finns, som vi pratade om i går, alternativa vägar att gå.

Det stora problemet med denna kollektiva misslyckandenoja är inte att dörrar stängs – de går att öppna igen – utan att den sprider en kollektiv, förminskande rädsla för misslyckande. En lärare som i missriktad välvilja försöker skydda sina elever från misslyckanden berövar eleverna erfarenheten att de kan resa sig igen, starkare och klokare av erfarenheten.

Godin framhåller i sitt inlägg att det här med att misslyckas inte på död och pina är det sämsta som kan hända en:

A failure is a project that doesn’t work, an initiative that teaches you something at the same time the outcome doesn’t move you directly closer to your goal.

A mistake is either a failure repeated, doing something for the second time when you should have known better, or a misguided attempt (because of carelessness, selfishness or hubris) that hindsight reminds you is worth avoiding.

We need a lot more failures, I think. Failures that don’t kill us make us bolder, and teach us one more way that won’t work, while opening the door to things that might.

School confuses us, so do bosses and families. Go ahead, fail. Try to avoid mistakes, though.

Att inte våga riskera ett misslyckande gör det väldigt svårt att lyckas. Det vore ett misstag.

Studentexamen och vidare

Dagens samtalsämne, spår Mats, blir den nya studentexamen:

Det är ingen djärv gissning att det här förslaget kommer att väcka känslor.

Givetvis väcker det känslor. Betyg och bedömning väcker enorma känslor i svensk skoldebatt, ofta i sån grad att det tycks överskugga problem som att elevers kunskaper inte alltid är vad de enligt styrdokumenten borde vara på motsvarande nivå. Och dessa problem kommer inte att försvinna av sig själva, varken med eller utan studentexamen.

Så vilka vägar finns för unga människor som lämnar grundskola eller gymnasiet utan de kunskaper de behöver för att gå vidare till arbetsmarknad eller högre utbildning? Är det rakt ut i utanförskapet som gäller?

Naturligtvis inte, trots att det ibland låter så, trots att Komvux på många håll sägs krympa och minska såväl antalet platser som ämnen.

Det finns fler vägar att gå. Låt mig berätta lite om en av dessa:

Folkhögskolans uppdrag är bland annat att bidra till att minska utbildningsklyftorna, höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället samt bidra till att ge människor möjlighet att påverka sin egen livssituation. Det är inte hela vårt uppdrag, men det är tunga delar av det. Det innebär att folkhögskolans allmänna kurs erbjuder en chans till (och om det behövs en till, och i förekommande fall ännu en) för en som av en eller annan anledning inte fått med sig alla de kunskaper och behörigheter h*n behöver från det ordinarie skolväsendet.

Hvilan i Åkarp, mitt emellan Lund och Malmö, den folkhögskola där jag jobbar, erbjuder t ex möjlighet att läsa allmän kurs med naturvetenskaplig inriktning, allmän kurs med samhällsvetenskaplig inriktning eller samhällesvetenskaplig inrikting med hälsaprofil. Den som inte har betyg och/eller kunskaper med sig från grundskolan är välkommen att börja med grundkursen, för att sedan läsa på gymnasienivå och, om man så vill, fortsätta vidare till högskola eller universitet.

Ja, jo, det låter som jag gör oblyg reklam, men inte den här gången. Den här gången vill jag lyfta fram att det FINNS vägar som ligger öppna även för den som inte blir godkänd i studentexamen. Det är inte kört! Ge inte upp. Det finns många folkhögskolor, över hela landet. Somliga med internat, somliga (som Hvilan) utan möjligheter att ordna boende på skolan. Somliga knutna till politiska eller religiösa rörelser, somliga (än en gång, som Hvilan) politiskt och religiöst obundna.

Det är aldrig försent för en lyckad skolgång.

Externa examinatorer på svenska skolor

Centern vill ”återinföra” studentexamen i svensk skola, och jag tar helt glatt för givet att man menar att även om de yttre ramarna kan komma att minna om fornstora dar, med högtidlighet, pompa och ståt, så avser man att införa en modern studentexamen anpassad efter dagens kunskapskrav. LR är positiva, övriga partier ömsom fundersamma, ömsom gillande.

Jag är positiv till tanken, men fundersam över genomförandet. Det har ju visat sig på mångahanda håll här i landet att kommunpolitiker inte riktigt reder ut detta med att bedriva en skola där alla elever ges möjlighet till en adekvat utbildning, så jag är inte helt säker på att de skulle reda ut detta med externa examinatorer därtill.

Därför blev jag förtjust när jag läste hos Don’t mess with the Karma Police om att där hon arbetar, på Vilhem Mobergsgymnasiet i Emmaboda, där arbetar de med externa examinatorer och har gjort så under en längre tid. Hon var dessutom vänlig nog att berätta mer om hur de arbetar:

De externa examinatorerna kan antingen vara andra lärare på skolan, erfarna lärare från andra skolor eller rentav – i något fall – nyligen pensionerade lärare med ämneskunskaper och bedömningsfärdigheter som är up to date.

I mina ämnen är det en mix av ovanstående; i engelska bedömer jag tillsammans med en annan engelsklärare på skolan och i religionskunskap gör jag det tillsammans med en mycket erfaren lärare från en annan skola i en annan kommun.

Läs mer på hennes sida, hon har varit vänlig nog att ägna en lång bloggpost åt att beskriva hur de arbetar, och det låter både stimulerande och genomförbart i större skala. Besök också Helena som strider för frågan om studentexamen i svenska skolor sedan en lång tid tillbaka.

Vi är fria att forma en ny examen!

DN:s ledarredaktion påstår att den skolpolitiska debattens förbannelse är att alla inlägg tolkas med utgångspunkt: ”Var det bättre förr?” (13/6). Båda reaktionerna är symptom på den sjuka som uppstått ur bristen på kontroll i skolan. Utan tillförlitligt faktaunderlag är man hänvisad till diskussioner om vem som har rätt och huruvida det var bättre förr.

Peterssons replik behandlar inte sakfrågan. Han ifrågasätter i stället det rimliga i att ge Olof Palme ansvar för avskaffandet av studentexamen. Palme var inte utbildningsminister när beslutet togs, det är sant. Men han var med i gymnasieutredningen, en frontfigur i tidens skoldebatt och sin tids främsta skolpolitiska visionär. Oavsett om den tidens liberaler applåderade eller inte, förtjänar Palme ledarstaven. Men min artikel handlade inte om det förflutna. Fokus för den var behovet av en studentexamen här och nu

förklarar Helena von Schantz i sin sakliga replik till Olof Petterssons historielektion om studentexamen. Och det är där fokus bör vara i skoldebatten, såhär ungefär en månad innan den första kullen under den nya skollagen högtidligt och nervöst kliver över skoltröskeln för första gången. År 2014 går de ut, och ska, om de ges godkända betyg, så rustade för att studera på universitet och högskolor, i Sverige likaväl som i övriga världen.

Kommer de att göra det? Tja, med dagens system är det egentligen ingen som vet det. Universitet och högskolor i Sverige slår larm om inte bara sjunkande utan hastigt fallande kunskapsnivåer hos nya studenter. Studieteknik såväl som ämneskunskaper befinner sig på så låg nivå att universiteten får lägga dyrbar studietid på att lära ut de grunder de nya studenterna borde fått med sig redan från grundskolan.

Går det att göra något åt detta? von Schantz svarar:

Det går alldeles utmärkt att ta reda på vad våra barn lär sig i skolan. Det går också att ta reda på om en enskild lärare, skola eller reform är framgångsrik eller inte. Det går och det behöver göras. Men det innebär inte att vi ska damma av vår gamla studentexamen. Eftersom vi som enda land har avskaffat studentexamen är vi fria att forma en ny enligt moderna förutsättningar och behov. En som är bättre än den finska och överlägsen den vi en gång avskaffade. En examen som ger eleverna rättssäkerhet och som kompletterar avgångsbetygen. En examen som kontrollerar måluppfyllelsen i skolan – lärare för lärare, skola för skola, reform för reform.

Detta är det viktigaste av allt, och det vi måste lägga fokus på – vi är fria att utforma en modern studentexamen, anpassad efter de kunskaper dagens studenter bör ha med sig för att faktiskt stå rustade för att börja på universitet och högskolor, i Sverige såväl som i länder som inte alls är beredda att curla med komplettering av de kunskaper som visar sig saknas, trots godkända betyg.

I juni 2014 går den kull som nu börjar gymnasiet ut. Ska vi sikta på att den moderna studentexamen von Schantz beskriver är färdig att tas i bruk då?

Lämna ditt bakomflutna framför dig

Den 12 juni skrev Helena von SchantzDN debatt om konsekvenserna av bristande uppföljning och faktiskt resultatkontroll i svensk skola:

Utan uppföljning famlar vi i blindo. Vi vet inte hur kunskapsnivån förändras över tid eller vad de reformer vi genomför har för effekt. Dessutom utsätter vi eleverna för orättvisa, godtycke och bristande likvärdighet.

Hon föreslår i artikeln ett återinförande av studentexamen som en åtgärd:

Utan en objektiv och systematisk resultatutvärdering kan vi aldrig få en bra skola. Därför måste vi införa en studentexamen och central­rättning av våra nationella prov. Om vi till det lägger central utvärdering av trivsel, trygghet och demokrati kan vi äntligen börja skilja bra skolor från dåliga, inkompetenta lärare från skickliga, och framgångsrika skolreformer från destruktiva sådana. Då kan våra politiker dessutom börja utvärdera kvaliteten på lärarnas arbete, i stället för att som nu, med en envetenhet som gränsar till besatthet, bråka om vår arbetstid.

Exakt en månad senare kommer så en kommentar från en fd professor i statsvetenskap, Olof Petersson, som bland annat skrivit en bok om just Studentexamen. Kanske är det just för att Petersson är statsvetare han fokuseras på den historiska aspekten av hur själva avskaffandet av studentexamen gick till, intressant i och för sig, istället för att diskutera det återinförande som faktiskt är vad von Schantz skriver om. Petersson skriver:

Det formella beslutet om att avskaffa studentexamen togs redan 1964, i praktiken bestämdes omläggningen ännu tidigare. Det var flera år före Vietnamdemonstrationer och kårhusockupation. Och det var inte bara socialdemokrater som stod bakom beslutet. Minst lika pådrivande var folkpartisterna.

Studentexamen avskaffades i samband med en omfattande reform av gymnasiet. Reformen hade bred politisk förankring. Förslaget hade lagts fram av en utredning som bland annat bestod av de blivande partiledarna Olof Palme och Gunnar Helén. I den allmänna debatten var det framför allt kristendomsämnets avskaffande som väckte uppmärksamhet.

På så vis. Så skönt att få veta att man tog tid på sig, utredde och lade fram ett förslag och därefter debatterade innan beslutet togs, och inte bara plötsligt hipp som happ bestämde sig, om nu någon gått omkring och trott det.

Petersson har helt rätt i att det är viktigt att lära sig av det förflutna, gör man det slipper man göra om en väldig massa misstag som andra redan gjort. Men, och det är ett viktigt men, man kan inte leva i det förflutna. Det som har varit har varit, vi befinner oss här och nu och kan bara gå framåt. Världen förändras, och det som fungerade igår, vare sig det gäller politik eller matvanor, fungerar inte alltid i det nya sammanhanget. von Schantz artikel syftar framåt, och trots att Peterssons tillägg är intressant på sitt sätt, så tillför det inte mycket i skoldebatten.

Men tack för historielektionen.

.