och eller att?

Jag har tidigare talat lite om konsten att använda de och dem på ett korrekt sätt, och idag tänkte jag ta upp den samordnande konjunktionen ‘och’ samt subjunktionen, dvs den underordnande konjunktionen, ‘att’ som ofta blandas ihop. Detta beror helt enkelt på att i talspråk uttalas båda två ‘å’, vilket kan leda till förvirring. Exempel:

De som lyssnar på chefen och låter bli och ifrågasätta vad chefen säger.

Ett av de två och i exempelmeningen är felaktigt använt och borde bytas ut mot att. Kan du se vilket? Kan du höra vilket, om du säger meningen tyst för dig själv? Om du säger den högt?

Det är inte så lätt.

Som jag skrev ovan är ordet och en samordnande konjunktion. Det samordnar helt enkelt två kopulativa satser, det vill säga två satser som hör ihop. Att, däremot, är en deskriptiv subjunktion, dvs en del i en sats som beskriver en annan del.

Är ni med?

Titta igen på exemplet. Det första och binder ihop huvudsatsen med bisatsen, det andra och fullföljer beskrivningen låter bli. Det första är alltså korrekt använt, det andra felaktigt, och den korrekta meningen ser ut såhär:

De som lyssnar på chefen och låter bli att ifrågasätta vad chefen säger.

Vad spelar det för roll? Man förstår ju den första varianten lika bra som den andra.

Jo, visst förstår man, men hur man säger något säger också något. Faktum är att den första, inkorrekta, varianten bidrar till att ge ett intryck av att skribenten inte riktigt vet vad h*n pratar om, och det är ju lite synd.