Svenskt Näringsliv och världen

Svenskt Näringsliv vill höja statusen på de utbildningar de förstår sig på, den som väljer naturvetenskapliga utbildningar eller tekniska utbildningar bör, enligt SNs ”rapport” få bättre villkor på sina studielån än de som väljer att studera humaniora, kultur eller annat sånt mjukt, ni vet. SN sätter tummarna innanför hängslena och förklarar grötmyndigt att ungdomarna idag, de förstår ju inte bättre, de behöver få Kraftfulla Signaler Om Hur Verkligheten Ser Ut!

Dagens ungdom är en stor grupp individer, inbördes mycket olika men i en aspekt är de faktiskt väldigt lika varandra: de allra flesta har en rätt krass bild av den verklighet som kommer att möta dem när de blir vuxna. De vet att det är ett fåtal förunnat att faktiskt kunna försörja sig som kulturarbetare, men de vet också att de som lyckas jobbar stenhårt, inte bara med att utveckla sin individuella skicklighet utan också med att nätverka, ty utan kontakter är man ingen.

Hur sant detta är även inom näringslivet illustreras tydligt av den makabra dansen kring SAAB och Mullers desperata jakt världen över för att knyta ihop det nät som skulle kunna rädda företaget.

Jag är dock inte säker på att SN verkligen vill att fler unga ska söka sig till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Jag får en känsla av att det mer handlar om proportioner, man vill att en större andel av studenterna vid svenska högskolor och universitet skall läsa det man betraktar som Riktiga Utbildningar, och detta vill man uppnå genom att göra det svårare för de som studerar humaniora och kultur. Låter inte det snarare som att man vill minska det totala antalet studenter?

Annonser

Sätta ord på problemet så att vi kan åtgärda det eller peka finger?

Scott McLeod skriver på sin blog Dangerously Irrelevant om den delikata balansakt det innebär att upptäcka, identifiera och beskriva ett problem utan att väga över mot att peka finger och skuldbelägga någon.

 For example, suppose I say, “Most of the administrators in your district don’t know what to do to create learning environments that prepare kids for a digital, global world.’ Is that ‘naming the problem so we can solve it?’ Yes, absolutely. But depending on how sensitive you and/or those administrators are, it may also/instead feel like ‘shaming and blaming.’

[Låt oss säga att jag säger t ex ”De flesta administratörerna i ditt distrikt vet inte hur man skapar lärmiljöer som förbereder barn för en digital, global värld.” Vore det ‘att sätta ord på problemet så att vi kan lösa det?’ Ja, absolut. Men beroende på hur känsliga du och/eller dessa administratörer är, kan det också/istället kännas som att ‘peka finger och skuldbelägga.’ ]

Finns det något diplomatiskt sätt att sätta ordproblemet med ”rapportenSvenskt Näringsliv skämmer ut sig med i media just nu, utan att det blir lika pinsamt som när äldre släktingar dricker sig fulla på midsommarkalaset medan barnen städar runt om dem? Jag tror inte det, så jag avstår från att försöka.