Att arbeta tillsammans

Jag är glad för kaffehustanken, jag är glad för de cyberiska kaffehusen och jag är glad för de som finns i den värld där vi kan känna doften från varandras kaffe, formella och informella, offentliga och mer privata. Att resonera och diskutera och tänka tillsammans, dela med sig och få del av, verka tillsammans och ibland rent av samarbeta tillsammans. Det ger mig mycket, väcker min kreativitet och inspiration och jag lär mig enormt mycket.

Nu faller det sig så att jag kommit att fundera en del över hur vi tänker när vi tänker delande och samarbete lärare emellan? Det tycks vara lite olika på olika håll. Tänker vi ”Vad kan jag tillföra? Vilket mervärde kan det ge mig? Vilka synergieffekter skulle lite samverkan kunna ge?” Kanske rent utav ”Vilket mervärde kan det ge mig och eleverna?” Eller tänker vi snarare något i stil med ”Vad kostar det mig? Var ska jag ta den extra tiden ifrån?” Eller något helt annat?

Jag funderar också över hur vårt sätt att tänka kring samarbete och delande påverkar hur resultatet blir, om vi entusiastiskt vill försöka igen eller tänker ”aldrig mer”?

Och så funderar jag över hur en skolas lärares inställning till och tankar kring samarbete mellan lärare påverkar samarbete mellan eleverna.

Jag vet inte så mycket om saken, men funderar gör jag. Om det är så att ni funderar på samma sak vore det spännande att höra hur ni tänker.

Utvidgat lärarkollegium, ni vet?

Tidigare idag suckade Anna Kaya lite över hur lite sommarlov det är kvar i förhållanden till de måsten och borden som är kvar. Det är ju en hel del av båda sorterna i år, såväl borden som måsten, med nya styrdokument, nya lagar, nya betygskriterier, kursplaner och…. ja, ni vet. Och så har vi ju allt det vanliga ovanpå det, forskningen forskar vidare, internationellt såväl som lokalt, och just sommarlovet är ju väl lämpat för att ägna sig åt den. Det blir sällan tid under läsåren, det vet nog de flesta lärare.

Ja, och så händer det ju en massa i världen omkring oss också, med ekonomi och jordbävningar och vulkanutbrott och torka och miljön och…

Det blir väldigt mycket, det blir det. Ända sen hon twittrade om saken tidigare idag har jag funderat över det här utvidgade lärarkollegiet, ni vet. För det vet ni, inte sant? Lärare som möts regelbundet på nätet, via bloggar, via Facebook, via Twitter, via Google+ och andra kanaler och pratar med varandra om skoleriska frågor. Ni vet? Ni vet, bra. För det var det jag funderade över. Om inte det skulle kunna vara så att när vi nu sitter många tillsammans fast utspridda land och rike kring och tänker på ungefär samma saker, om man skulle kunna tänka tillsammans på något vis? Lite informellt, sådär, men ändå lite mindre chansartat än ett rop uti mörkret på Twitter eller Google+ eller så?

Jag vet inte, vad tror ni? Är jag helt ute och vinglar i skogen?

Fortbildning

Jag brukar inte prata jättemycket om vad som händer på min arbetsplats, men just detta vill jag dela med mig av, det är lite spännande nämligen.

Vi har börjat läsa en bok  tillsammans, en bok jag läst ett par varv på egen hand. Jag ser mycket fram mot att få höra hur andra människor ser på det jag hittills bara läst och reflekterat över ensam för mig själv, att få del av andras perspektiv och vidga min egen horisont. Det ska bli superspännande att få höra hur det jag tycker är så självklart ser ut när man tittar på det utan de språkvetarglasögon jag ständigt har på mig, vilka delar jag skummat förbi som självklara som inte alls är så självklara för andra och tvärtom, vilka delar jag fastnat för som extra viktiga och andra upplever som självklara.

Det kan hända att jag säger något mer om saken längre fram.