Jag har mycket jag vill säga just nu

men inget av det är riktigt bloggredo ännu. Det har med kaos, klimat och kritik att göra, med riktning och rörelse, med ungdomar och kanske lite med stress och samhälle och mothälle och öppna och stängda dörrar att göra också.

Men just nu måste jag gå till bussen. Jag lämnar er med en viktig sång av den fantastiska underbara vackra Amanda Palmer:

.