På en annan plats i cyberrymden pågår ett samtal där vi försöker sätta ord på vad begreppet manligt egentligen innebär, rent konkret. Det går sådär, kan man väl säga, men det är trevligt.
De exempel som tas upp faller snart på att de ju inte alls är exklusivt manliga, kvinnor önskar och tänker och känner och vill och gör också samma saker. Det slog mig att en av svårigheterna med att försöka fånga det som alla män möjligen har gemensamt (utöver utvärtes vattenledning) ligger i att där finns alltför många parametrar som spelar in.
Det går ju att, om man yxar till det lite grovt sådär, dela in människor i olika kategorier. Vi har t ex kategorierna morgonrävar och nattugglor. Somliga sprätter upp i arla gryningsstund, pigga som glada laxar, andra möter gärna gryningen från andra hållet och jobbar som bäst när världen gått och lagt sig. Eller vi kan välja kategorierna huvud och kropp. Somliga människor befinner sig i sina huvuden och upplever kroppen närmast som ett transportmedel. Andra människor befinner sig mest i sina kroppar och upplever huvudet som en kommandobrygga för att styra den fantastiska kroppen. Eller så kan vi välja kategorierna man och kvinna. Det finns många fler kategorier, men min grafiska förmåga sätter stopp här.
Men redan här ser vi hur många olika sorters människor bara tre kategorier möjliggör. De allra flesta placerar sig någonstans in i en av kvadranterna, somliga hamnar på en av axlarna, en och annan hamnar förmodligen i mittpunkten och somliga, det måste vi också vara medvetna om, är både gröna och bruna (färgerna innebär inga värderingar, de är bara avsedda att illustrera olikheten, detsamma gäller placeringen av axlarna och skalorna)

Brun plupp är man, grön kvinna. Eller tvärtom, om ni tycker det känns bättre.
Det jag vill säga här är att varje människa är så komplex att chansen att alla män har så mycket gemensamt att en man från långt till vänster och högt upp i den övre vänstra kvadranten upplever sig ha mer gemensamt med en man från långt till höger och långt ner i den nedre högra kvadranten än han upplever sig ha med en kvinna från samma kvadrant som han själv är kanske inte jättegigantisk, direkt. Oh, de kan mycket väl komma väl överens, bli goda vänner, ha jättekul tillsammans, komplettera varandra och trivas enormt i varandras sällskap (innan ni läser vidare, tänk er fler parametrar, fler kategorier, och något fiffigt sätt att framställa det grafiskt som jag inte kan ge er) men inte för att de har jättemycket gemensamt, utan snarare tvärtom.
Jag borde kallat det här ‘det röriga inlägget om mänsklighet’ istället, märker jag, men min poäng är ungefär den att det nog kan vara roligt att definiera manlighet, men börjar man lägga värderingar i att det skulle vara bättre eller sämre än att befinna sig i någon av de andra kvadranterna, då har man missat poängen med att det finns så många varianter av oss.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …