What teachers make

Jag ägnar en stor del av min tid just nu åt att smida ett av de verktyg jag och mina kollegor kommer att ha till vårt förfogande under läsåret. Det är inget stordåd, och jag skriver inte detta för att inhösta beröm eller framställa mig själv som särskilt betydelsefull, utan snarare som en slags ursäktande förklaring till varför jag sitter här, vid datorn, timme ut och timme in istället för att göra något ‘vettigt’ eller ‘meningsfullt’. Men det tar rätt mycket tid, det är rätt mycket pyssel att smida verktyg, och många delar av det är rent löpande band-arbete.

Medan jag pysslar lyssnar jag, ofta på TED-talks men även på annat. Det finns så mycket att lära sig och så många kloka människor som berättar. Taylor Mali är lärare och poet:

Fason på bostadsområden

Ellen Dunham-Jones är en arkitet med siktet inställt på framtiden. Hon undervisar i arkitektur på the Georgia Institute of Technology och sitter i Congress for the New Urbanism. I sitt TED-talk i Atlanta tidigare i år pratar hon om hur vi, genom arkitektur och landskapsarkitektur, kan bygga om förorter och bostadsområden. Gå från dagens ofta tråkiga, sömniga områden av bilvägar, asfaltsöknar, halvdöda dinosaurbyggnader med döda eller döende butiker i till attraktiva, trivsamma områden med utrymme för människor, levande butiker, vackra, individuella hus i levande stadsmiljö, med fler grönområde, hållbar utveckling, promenadstråk, restauranger och en sundare miljö för både växter, människor och djur. Inte genom att ta bort något, utan genom att lägga till och komplettera.

Det lättsammare inlägget om manlighet

På en annan plats i cyberrymden pågår ett samtal där vi försöker sätta ord på vad begreppet manligt egentligen innebär, rent konkret. Det går sådär, kan man väl säga, men det är trevligt.

De exempel som tas upp faller snart på att de ju inte alls är exklusivt manliga, kvinnor önskar och tänker och känner och vill och gör också samma saker. Det slog mig att en av svårigheterna med att försöka fånga det som alla män möjligen har gemensamt (utöver utvärtes vattenledning) ligger i att där finns alltför många parametrar som spelar in.

Det går ju att, om man yxar till det lite grovt sådär, dela in människor i olika kategorier. Vi har t ex kategorierna morgonrävar och nattugglor. Somliga sprätter upp i arla gryningsstund, pigga som glada laxar, andra möter gärna gryningen från andra hållet och jobbar som bäst när världen gått och lagt sig. Eller vi kan välja kategorierna huvud och kropp. Somliga människor befinner sig i sina huvuden och upplever kroppen närmast som ett transportmedel. Andra människor befinner sig mest i sina kroppar och upplever huvudet som en kommandobrygga för att styra den fantastiska kroppen. Eller så kan vi välja kategorierna man och kvinna. Det finns många fler kategorier, men min grafiska förmåga sätter stopp här.

Men redan här ser vi hur många olika sorters människor bara tre kategorier möjliggör. De allra flesta placerar sig någonstans in i en av kvadranterna, somliga hamnar på en av axlarna, en och annan hamnar förmodligen i mittpunkten och somliga, det måste vi också vara medvetna om, är både gröna och bruna (färgerna innebär inga värderingar, de är bara avsedda att illustrera olikheten, detsamma gäller placeringen av axlarna och skalorna)

Brun plupp är man, grön kvinna. Eller tvärtom, om ni tycker det känns bättre.

Det jag vill säga här är att varje människa är så komplex att chansen att alla män har så mycket gemensamt att en man från långt till vänster och högt upp i den övre vänstra kvadranten upplever sig ha mer gemensamt med en man från långt till höger och långt ner i den nedre högra kvadranten än han upplever sig ha med en kvinna från samma kvadrant som han själv är kanske inte jättegigantisk, direkt. Oh, de kan mycket väl komma väl överens, bli goda vänner, ha jättekul tillsammans, komplettera varandra och trivas enormt i varandras sällskap (innan ni läser vidare, tänk er fler parametrar, fler kategorier, och något fiffigt sätt att framställa det grafiskt som jag inte kan ge er) men inte för att de har jättemycket gemensamt, utan snarare tvärtom.

Jag borde kallat det här ‘det röriga inlägget om mänsklighet’ istället, märker jag, men min poäng är ungefär den att det nog kan vara roligt att definiera manlighet, men börjar man lägga värderingar i att det skulle vara bättre eller sämre än att befinna sig i någon av de andra kvadranterna, då har man missat poängen med att det finns så många varianter av oss.

Feminism är viktigt

Isabel Allende höll år 2007 ett charmerande, roligt, allvarligt, angeläget TED talk. Hon berättar om när hon var flaggbärare i Olympiaden, varför hon blev feminist när hon var fem år och varför feminism idag är lika viktig som någonsin:

En gång, när min dotter Paula var omkring 20 år, sa hon till mig att feminism var gammaldags, att jag borde gå vidare. Vi hade ett minnesvärt gräl. Feminism är gammaldags? Ja, för priviligierade kvinnor som min dotter och alla vi som är här idag, men inte för de flesta av våra systrar i resten av världen, som fortfarande tvingas in i barnäktenskap, till prostitution och tvångsarbete. De får barn de inte vill ha eller inte kan ge mat. De har ingen kontroll över sina kroppar eller sina liv. De har ingen utbildning och ingen frihet. De våldtas, misshandlas och dödas ibland utan att någon straffas för det. För många unga västerländska kvinnorna idag är det en förolämpning att bli kallad feminist. Feminism har aldrig varit sexig men låt mig försäkra er att det sällan hindrat mig från att flirta, och jag har sällan lidit brist på män. Feminism är inte död, inte på något vis. Den har utvecklats! Om ni inte tycker om begreppet, ändra det för gudinnas skull! Kalla det Afrodite, eller Venus eller Bimbo eller vad än ni vill. Namnet är inte viktigt, så länge vi förstår vad det handlar om, och stöttar det.

TED talks borde om något förses med en varningsetikett, de är seriöst beroendeframkallande. Allendes tal är knappt tjugo minuter, men mitt råd är att sätta av lite mer tid än så. Risken att man klickar sig vidare till nästa, och nästa, och bara ett till och bara detta också och oh, det är ju bara tio minuter, jag lyssnar på det också…. och så vidare är stor.

Lyssna, och reflektera, man lär sig oändligt mycket!