Lektionsplanering

Välkomna till två av veckans lektioner. Ja, för respektive kurs är det bara en lektion, men för mig blir det två, eftersom det är två olika grupper som behöver få sig den tillgodo.

Att ge och få

Ni som läser här då och då vet att jag älskar TED, inte sant? En och annan har säkert också uppfattat att jag är rätt förtjust i Amanda Palmer. Så när hon för en tid sedan via Twitter berättade för oss att hon blivit inbjuden att tala på just TED tjöt jag tillsammans med många många runt om i världen högt av förtjusning. Via Twitter, hennes och Mr. Palmers blogg har vi fått glimtar av hur hon arbetat fram sitt talk, och häromdagen var det äntligen dags:

Det hon talar om handlar om konst. Om kultur och musik, om levande statyer och om den svåra konsten att ge, och få, och att se andra få möjlighet att de, att se andra ge, och få, och glädjas däråt.

Det är inte så lätt. Det väcker känslor. Palmer berättar om hur hon, när hon arbetade som levande staty, fick glåpord och hånfulla uppmaningar om att skaffa sig ett jobb slängda mot sig från människor i förbirullande bilar. Och hon berättar om hur hon känner igen tonfallet, och känslan det väcker i henne, känslan av att det hon gör är så fel, i tonfallet hos människor som högljutt ger uttryck för sin åsikt att det inte är rimligt att hon t ex använder Kickstarter för att be om hjälp att finansiera projekt i dag, när hon är framgångsrik artist gift med framgånsrik författare.

Sharing is caring. Det innebär att ge, och få. Inte att ta, men att få. Att ta emot, acceptera, och minnas att det inte alls är säkert att man behöver eller ens förväntas betala igen med samma mynt. Det innebär att inse att tacksamhet och tacksamhetsskuld inte är samma sak.

Och det kan vara en konstart i sig.

Today’s talk

I dag är jag på konferens för allmän kurs på folkhögskola. Den allmänna kursen är den kurs på Folkhögskolor som vänder sig till dem som av olika anledningar inte har de behörigheter och kunskaper de behöver för att kunna gå vidare till högskola eller universitet.

Jag kommer prata lite här i dag. Det här är en del av det de som sitter i publiken får höra:

(funkar inbäddningen?)

En ätbar stad

Ni vet den där lilla pluttgräsmattan framför vårdcentralen? I hörnet vid parkeringen vid snabbköpet? Utanför det kommunala badhuset? Kring statyn kring stadens store poet?

Den kan man göra något roligare av:

.

Ni vet hur det kan vara när det börjar gå snett

inte sant? När allt bara verkar bli värre och värre, nästan som om tingen, tekniken och världen gaddat ihop sig mot en.

.

.

Ateistiska ritualer

Mats brukar framhålla värdet av ritualer och ceremonier. Jag tror han kommer att nicka instämmande åt Alain de Bottons argument om religiösa ritualers värde för ateister, skolan, resebranschen… ja de flesta områden i världen:

.

NB: Han argumenterar inte för den ena religiösa doktrinen eller den andra, utan för religioner som fenomen, för värdet i det storslagna, i ceremonier, ritualer, stämning, andlighet, gemenskap, kunskapsdelande, lärande, retorik och holism.

Pappersklipparen

Historier kan berättas på så många olika sätt, och rätt som det är påminnas man om att där finns minst ett sätt till:

”Jag tar ett papper. Jag visualiserar min historia. Ibland skissar jag. Ibland inte. Och eftersom min bild redan finns i papperet behöver jag bara ta bort det som inte hör till historian”

.

.

Notera särskilt stavningsspindeln

Hur man upptäcker en lögnare

Rätt som det är hamnar man i en situation där kunskapen i frågan är användbar:

.

Ge uppmärksamhet till den fridsamme också

Det blir lätt så att den som lever om, den som är högljudd och stökig får uppmärksamheten, inte sällan på bekostnad av den som fridsamt strävar på utan att göra väsen av sig. Det gäller i världen, det gäller i media och det gäller i klassrummet. Vi har mycket att vinna på att ge en del av uppmärksamheten även till den fridsamme. Den högljudde har faktiskt också en del att vinna på att dela med sig av uppmärksamheten. Julia Bacha berättar om fridsamma rörelser som arbetar i mediaskugga för en långsiktig, hållbar fred i konflikten mellan Israel och Palestina. Hon pekar på hur de fridsammas strävan förblir osynlig och obemärkt om vi inte aktivt ger dem uppmärksamhet, men om vi gör det mångdubblas resultatet av deras strävan. Det finns en del för många av oss att tänka på i den tanken:

.

Internationella läskunnighetsdagen

Det är idag. Det borde ge återklang i media och samhället, högtidlighållas med högläsning och jubel, men av någon anledning är det märkligt tyst om saken. Är det verkligen bara på Twitter man firar denna dag? Det kan jag inte tro!

På UNESCOs hemsida skriver man om betydelsen av läskunnighet, hur det är grunden för all utbildning, och en viktig del av det arbete som tarvas för att få ordning på det här med fattigdom och svält här i världen. Och det är ju sant, i och för sig, men det är något annat jag letar efter. Jag vill bli inspirerad, och jag vill att andra också ska bli inspirerade. Läskunnighet är viktig, absolut, politiskt viktigt, ekonomiskt viktigt, och det är en allvarlig fråga, visst, definitivt.

Men det är mer, mycket mycket mer än så!

Inspiration var ordet:

.