Temat för dagen

Det tycks som ett genomgående tema denna fredag blir manifestationer av heder. Vi börjar med Othello, där heder utmanas högt och lågt, passion och kärlek kolliderar och bara Othello själv tycks stabil som urberg bland hetsporrars tävlan om gunst och status. Men inte ens han lyckas behålla huvudet, och Iagos viskande driver berättelsen obönhörligen mot tragedi.

Vi fortsätter med American Gods där effekterna av Odens uppfattning om vad heder för en asahövding ger utrymme för påverkar alla, trots att han tycks befinna sig i skuggan.

I aftonens rollspel driver min karaktärs uppfattning om vad som är hederligt och rätt henne till att ibland tyst hålla sig i bakgrunden, iaktta, notera och ständigt dokumentera, ibland till att gå rakt emot stormen som vore den en mild vårbris. Den ger henne lika delar dyrbara allierade och mäktiga motståndare, inte sällan i samma person. Den leder henne till att byta ut, lägga till och då och då rent av avlägsna en spelbricka eller två. Hon kompromissar med mycket, men inte sin heder.

Däremellan ägnar jag en del tid ät det folkhögskoleliga kulkulturuppdraget när jag undersöker möjligheterna att med en grupp kursdeltagare besöka Malmö Opera och deras uppsättning av Doktor Zjivago. Såväl doktorn som författarens sätt att ge uttryck för sin heder är värda att reflektera över.

Vad läser du denna vecka?

Om bara en liten stund skall jag gå till bussen för att åka in till Malmö och ägna mig åt nöjsamheter. Därför tänkte jag denna vecka prata lite om min aktuella bussbok. Det är en stillsam historia, om en tidigare bokhandelsanställd som reser från Sverige till Iowa för att besöka sin läsarvän och brevvän. Sara, resenären, och Amy har brevväxlat, och bokväxlat, i omkring två år när de bestämmer sig för att träffas. Sara ska bo två månader hos Amy.

Det blir inte riktigt som Sara tänkt sig, alls, överhuvudtaget, det minsta lilla. Amy är död, och Sara, som turist i det lilla samhället, blir en sevärdhet i sig själv. Hon tas emot med vänlighet, visst gör hon det, men ingen vet riktigt vad de ska göra med henne. Och ingen inser att Amys gasspis är ett mysterium för den som bara hanterat svenska elspisar tidigare.

Men stillsamma, försynta Sara, en trevlig bekantskap som jag gärna skulle umgås med i verkliga livet också, visar sig på ett stillsamt sätt vara en kvinna med driv, och hittar ett sätt att sysselsätta sig. Och samhället.

 

Det är en stillsam historia som snarare pågår än utspelar sig, och helt perfekt som bussbok.

Vad läser ni denna vecka?