Tidens hjul

Att jag föredrar pocketböcker framför inbundna böcker har ni antagligen hört till leda nu. Jag föredrar dem av många orsaker. De väger mindre, är smidigare att hantera och transportera, belastar, om jag förstått saken rätt, miljön mindre att trycka och kostar, inte minst, mig mindre i inköp än de tunga, klumpiga inbundna. Det senare är dels en fördel för att jag helt enkelt kan köpa fler om de kostar mindre, dels för att jag tycker om att markera favoritavsnitt genom att vika hörn, stryka under extra tilltalande formuleringar och ibland skriva kommentarer till händelser eller scener i de böcker jag läser.

Detta är också den främsta orsaken till att jag föredrar att köpa böcker framför att låna dem på biblioteket, trots att jag älskar bibliotek passionerat och inte på något vis kan föreställa mig ett samhälle utan bibliotek.

Just nu har jag the Algebraist av Iain M. Banks som bussbok. Den är inte helt idealisk för ändamålet; dels är den lite för stor för att bära i fickan vilket leder till att jag rätt som det är lagt ifrån mig den någonstans (lyckligtvis har det hittills varit på platser där jag får tillbaka den), dels är den aningen för intressant vilket leder till att jag rätt som det är tittar upp och konstaterar att jaha, där passerar vi hållplatsen där jag tänkt kliva av.

.

.

Tro det om ni kan, men jag skriver inte detta inlägg i första hand för att lovsjunga pocketböcker, bibliotek eller Banks, det är snarare positiva bieffekter, utan för att utveckling på senare tid gång på gång får avsnittet jag strukit under på sidan 57 att dyka upp i minnet:

However, I will confess to the distinct and unsettling feeling that very large, very ponderous and most momentous wheels have been set in motion. When that happens I believe the lesson of history tend to indicate that it is best not to be in their way. Even without meaning harm, the workings and progress of such wheels are on a scale which inevitably reduces the worth of individual lives to an irrelevance at best.

At best?

At best. At worst, lives, their sacrifice, provide the oil required to to make the wheels move.

Läxan historien lär oss antyder att det bästa är om man kan hålla sig ur vägen när historiens hjul rullar igång. Det är inte alltid lätt, det är inte ens möjligt ibland, men det är lättare för den som håller ögon och sinne öppet och håller sig så välinformerad det går, och ruskigt mycket svårare för den som blundar, stoppar fingrarna i öronen och ropar BINGO så högt h*n kan.