Höstförberedelser

Maj är en komplex månad. Samtidigt som den innebär slutet på läsåret, slutspurten för många, sista dagars heliga för somliga och triumfvarvet för andra och betygssättningstider, omdömeskonferenser och nationella prov att rätta för lärarkåren så bär den också början till nästa läsår i sitt sköte.

De nya kursplanerna medför ny litteratur, nya moment och i viss mån nytt tänkande kring planering och samplanering. Det finns nya tankar kring det här med nätet och digital teknik i de nya styrdokumenten man måste tänka till kring, samtidigt som man naturligtvis inte kan släppa de kurser som brakar igenom slutskedet för öppna spjäll.

Om ni har en lärare i er bekantskapskrets och denne börjar agera lite irrationellt behöver det inte betyda att personen blivit galen. Det kan bara vara det faktum att det är maj. Var vänlig mot personen, ge den kaffe och rikta in den i ungefär rätt riktning. Det blir bättre.

 

Annonser

Formuleringskonst

 Jag tror att den här personen som har gjort det här har gjort en bedömning. Och då när man gör den bedömningen är det rätt bedömning. Sedan i efterhand kan man kanske kritisera. Men i det här läget som hon var i då har hon gjort rätt bedömning. Hon har gjort bedömningen att flickan är äldre än elva år, säger Lennart Jansson till SR.

Han talar givetvis om den konduktör som gjorde bedömningen att en blyg och förskrämd tös som inte vågade svara för sig var biljettlös, eftersom hon antingen inte vågade argumentera att hennes syster var på toaletten, eller vågade berätta detta utan att konduktören förstod. Den konduktör, ni vet, som gjorde bedömningen att det enda rätta i det läget var att se till att flickebarnet lämnade tåget. Ensam. Den konduktör som raskt och professionellt bidrog till att SJs renommé skadades ytterligare.

Men orsaken till att jag inte kan låta bli att lyfta fram citatet är inte främst konduktörens kallsinniga agerande, utan formuleringen som sådan. Den är lite som ett konstverk, är den inte? Ett hyllningsverk till alla som någonsin befunnit sig i den otacksamma situationen att vara tvungen att bortförklara det faktum att någon grundligt gjort bort sig.

På en nivå är det vackert i all sin hukande, smågnälliga, tidstypiska ton.

Slutstunget

 Har ni noterat att en av våra större aftontidningar bytt slogan? Från en tidning med sting i till berörande berättelser känns steget långt. Jag funderar över vad det är de vill ha sagt med detta, och om det bara säger något om tidningen i fråga eller om det månne är relevant för hela dagstidningsbranschen?